Forts, SuperAngels gästkrönika
1911, efter att den första federationsmatchen i Stockholm spelats med 6 stockholmare i laget, blossar den hårda diskussionen upp igen. GHT hävdar att om matchen hade spelats i Göteborg hade ett starkare lag med fler
göteborgare kunnat ställas på banan. För att en gång för alla avgöra vilken stad som har de bästa spelarna anordnas en stadsmatch 10/9 1911. Matchen slutar 2-2 och ännu har frågan inte lösts. UK ser dock stadsmatchen i ett annat sken, till landskampen mot Norge veckan efter tar man ut ett lag med 10 stockholmare, endast förstärkta med stjärncentern Erik Börjesson från Göteborg. Den årsfärska idrottstidningen Idrottsbladet ser uttagningen som självklar och hävdar att den gångna säsongen "visat på ett ovedersägligt sätt att Stockholm numera är fotbollsspelets centrum", vilket inte faller långt ifrån vad nutidens kvällstidningskrönikörer skrev under Djurgårdens "storhetstid".
Till hemma-OS i Stockholm tar UK återigen ut ett blandat lag. Fem göteborgare, fyra stockholmare, Karl Gustafsson från Köping och Iwar Swensson från Norrköping är de som utses till laget. Pressen visar stor optimism innan turneringen, man tror att man har det tredje bästa laget på plats, efter Danmark och England, och med rätt lottning kan man nå finalen.
OS slutar i fiasko för Sverige förluster mot Holland (3-5) och Italien (0-1). Hade matcherna spelats idag hade dessa resultat inte varit anmärkningsvärda, men Italien höll fortfarande på att lära sig spelet och hade i första omgången förlorat mot Finland, vilka vanligtvis var en lätt match för Sverige. En vecka innan OS hade ett svenskt b-landslag enkelt besegrat det finska OS-laget.
Efter OS är det jaktsäsong på Anton Johansson och UK i främst Göteborgstidningarna. "Fotbollskomitén har en svår synd på sitt samvete", skriver GHT och menar laget borde tagits ut flera månader i förväg och därigenom fått tillfälle att spela ihop sig. Ännu värre blir det för UK året efter då den första landskampen mot arvfienden Danmark spelas. Förlusten med 8-0 gör att Anton Johansson får gå i försvarsställning. Johansson hävdar i Dagens Nyheter att rivaliteten mellan Stockholms och Göteborgsspelare försvagat landslaget och ger därigenom indirekt stöd till sina kritiker. Han hävdar dock att laget är samspelt då de spelat många matcher tillsammans och bör känna varandra "till punkt och pricka", något som bemöts med vantro från GHT. Signaturen EHS undrar hur ett lag kan vara samspelt när de spelat "en eller annan match" om året tillsammans. EHS tycker också att Johansson bör
ha insett det olämpliga i ta ut spelare från olika städer då de två gångna OS-turneringarna visat att detta inte är någon lyckosam metod. EHS lägger också ansvaret för misslyckandet på UK. UK:s tidigare stabila båt börjar nu att gunga och ledamoten Ruben Gelbord uttalar sig i GHT dagen efter. Gelbord tycker inte att det är rätt att
sammansätta laget från olika städer och framför allt är det inte särskilt lämpligt att kombinera stockholmare och göteborgare i samma lag. I returmatchen mot Danmark den 5/10 1913 blir det återigen storförlust för svenskarna, denna gång med 0-10. GHT kräver nu att landslaget i
fortsättningen ska utgöras av enbart göteborgare, men tror inte att detta någonsin kommer att bli verklighet, "för då blir väl stockholmarnes ära alldeles fördunklad", som tidningen uttrycker det. Nu ökar dock kritiken mot
Johansson även från Stockholm. Aftonbladet skriver efter 0-10 förlusten;
"Ett gott för säkert detta nederlag med sig; Systemet Anton Johanssons död." GHT är dock argast de följande dagarna och anklagar bland annat Johansson (som är född i Köping) för nepotism. Tidningen hävdar att Johansson motvilja mot ett rent Göteborgslag beror på att Köpingspelaren Karl Gustafsson då inte skulle kunna bli uttagen. Man döper Johanssons uttagningssystem lite
föraktfullt till Köpingsystemet. En något sarkastisk skribent i Idrottsbladet skriver så här; "Härnäst blir det 20 mål mot 0. Och sen få vi spela med hvarandra. Ingen nation vill ta ifrån oss en ära som inte finns."
Göteborgarnas tålamod är helt klart på väg att ta slut och nu tar Carl Linde för första gången ton i de stora fotbollssammanhangen. Linde sammankallar ett möte till Exercishuset i Göteborg, där han fördömer Svenska
Fotbollförbundet och Anton Johansson för deras misslyckande. Planer finns i Göteborg på att bryta sig ur förbundet. Resultatet av mötet blir att en ny kommitté bildas i Göteborg, Exercishuskommittén, som ska verka för ändring och förbättring av fotbollens styre i Sverige. I kommittén sitter bland andra Carl Linde och Örgrytes lagkapten Gustav Sandberg.
Svenska Fotbollförbundet reagerar på två sätt. Dels stänger man av samtliga medlemmar av Exercishuskommittén från all fotboll i Sverige, vilket innebär att Sandberg inte kan spela i ÖIS kommande SM-final mot Djurgården, och dels ber man Göteborgs Fotbollsförbund att ta ut landslaget i den kommande landskampen mot Norge. Exercishuskommittén tar tillfället i akt och nomierar
ett lag bestående av främst spelare från IFK Göteborg, kryddat med några forwards från ÖIS. UK ignorerar dock Exercishuskommitténs förslag på förstärkningar från ÖIS och utser hela IFK Göteborg som landslag.
Matchen mot Norge slutar med att norrmännen för första gången lyckas ta poäng av Sverige. 1-1 slutar matchen och resultatet kan jämföras med matchen mot Norge 8/6 samma år då Sverige vann med 9-0, då med ett blandat landslag. GHT kritiserar nu UK för att man skickat ett oförstärkt klubblag till Norge och därigenom löpte stor risk att åka på ett nederlag mot lillebror.
Anton Johansson anser att saken nu är utagerad då det visat sig att ett rent klubblag inte kan hävda sig lika bra internationellt som ett sammansatt landslag. Johansson kan därför kosta på sig att säga några nedvärderande ord
om Linde. "Han hör hemma i Uddevalla och honom vill ingen äkta göteborgare kännas vid", säger Johansson till Idrottsbladet i en intervju där han i övrigt bara har gott att säga om göteborgare. På SvFF:s årsmöte bestäms att
UK måste underordna "egna och lokala intressen under nationens", ett klart stöd till UK och dess metoder.
Så kunde det gå till i svenska fotbolls barndom och vad kan man då lära sig av det här? Media vänder, då som nu, ständigt kappan efter vinden. Att klaga på förbundskaptener (UK) var, då som nu, populärt och säljer säkert fler lösnummer.
