En förtrollad derbykväll
Så här ett par dagar efter derbyt är det lätt att blicka tillbaka och snabbt inse att vi fick uppleva en match, en kväll som inte kommer att glömmas på väldigt länge. I måndags gjorde vi ett perfekt avstamp för en underbar höst.
Jämna Blåvitt som spelat bra i majoriteten av årets matcher stod inför ett derby med två bra matcher bakom sig. Ojämna Blåvitt som inte tagit de poäng som krävts för att vara med längst upp stod inför en avgörande match som så många gånger i år om man ville hänga på Malmö, Bajen och Halmstad.
Efter matchen stod det klart att det ojämna Blåvitt tagit ett stort kliv mot det mer jämna toppskiktet och derbyt kan visa sig vara den stora och förtrollande kvällen som ger det där lilla extra som betyder så oerhört mycket inför den avgörande höstsäsongen.
Dagen började som de allra flesta derbydagar. Ett välfyllt avenyn där blåvita fans trängdes både på sol- och skuggsidan. Var öisarna håller hus inför och efter derbyna lär vi aldrig få något svar på. På Ullevi dyker de dock upp även om de verkade vara färre än vanligt denna derbykväll. Om det var rödblå supportrar som stannat hemma i och med sällskapets tråkiga tabellsituation eller om det var andra lags supportrar som insåg att det helt enkelt inte kunde sluta i en roande förlust för Blåvitt den här kvällen som fattades för att fylla Ullevi ännu en gång vet jag inte. Vad jag däremot vet är att friidrottsarenan kokade som aldrig förr.
Spelarna vandrade in till Heja Blåvitt och möttes av en härligt gungande blåvittkurva som manade på under devisen "Bosses Änglar". Jag hoppas att de är det även nästa år för Bosse har verkligen satt sin prägel på laget nu. Det är tungt att möta Blåvitt. Och det går undan när man möter Blåvitt. Det handlar inte om något utav det utan det handlar om både och. På mitten ställdes Håkan Mild och lärling Sebastian Johansson mot Örgrytes dito i Magnus Källander och Robin Garnemyr. Blåvitt vann mittfältet på ett förkrossande sätt och Håkan Mild briljerade inte bara med ihärdigt löpande och bollvinnande utan spelar också smart och snabbt ofta. Håkan är bäst på plan och både följer och backar upp sina anfallare hela tiden. Två anfallare som verkligen börjar förstå varandra. George har tidigare deklarerat hur mycket han lärt sig av Peter och så fungerar det i hela laget för tillfället. En Erling på bänken är mer värdefull än en Grahn om vi säger så.
Något som kanske är svårt för Peter Ijeh att lära sin unga anfallskollega visade han prov på två gånger i måndags. Löpningarna både med och utan boll är lysande innan han stänker dit sina två första derbymål. Och som han stänker dit dem. Det är kraft, beslutsamhet och finess bakom dem. Något som gör att Peter kommer att ta hem årets skytteliga.
Om Blåvitt kommer att hålla samma jämnhet som säkerligen väntar Ijeh är inte lika uppenbart. Mycket talar för det men som så många gånger förr finns det risk för att det grusas i omgångarna som följer. På söndag krävs det vinst mot Örebro. Om spelarna lever upp till detta så väntar ett riktigt laddat möte om topplaceringarna när vi gästar Bajen på söder. Klacken skanderade "kämpa för SM-guld" när spelarna kommit ut en andra gång efter derbymatchen. Något som inte hörts sen säsongen -01. Då slog vi Hammarby hemma och hade grepp om den allsvenska pokalen. Nu kanske det varken blir Bajen eller Blåvitt som fightas om guldet när de sista omgångarna ska spelas men matchens karaktär kommer utan tvekan vara densamma som senast det begav sig.
Mycket optimism vädras bland stadens änglar och när till och med rikstidningarna börjar skriva om avslutande omgångar mellan Malmö och Blåvitt kanske vi är lite väl långt fram i tankarna om ädla medaljstrider. Vi ligger nu sju poäng efter Malmö och vi spelar riktigt bra. Det senare är det som vi ska fokusera på och glädjas åt. Blåvitt spelar riktigt bra för tillfället, det räcker långt för stunden. Låt oss ligga och lura kring plats tre-fyra så kommer laget att avancera om vi fortsätter spela som vi gjort de senaste matcherna. Det vet vi och förhoppningsvis så stör det lagen ovanför.
Derbyvinsten räcker långt längre än för stunden och jag vill påstå att det var en kväll där allt stämde. Laget spelade underbart och Örgryte trycktes ner så pass långt att de enbart orkade med en ordentlig målchans. När Kalle Svensson vid ställningen 4-0 jagar en öisare från mittplan och sedan tacklar omkull densamme nere vid hörnflaggan visar det hur dominanta vi var den här kvällen.
Dominanta var något vi var även på läktaren. Som jag tidigare nämnt, Ullevi kokade som aldrig förr. Efter en högljudd första halvlek exploderade den blåvita kurvan i andra. "Hoppa Blåvitt hopp allez allez" visade prov på att vi kan sjunga oerhört högt, vackert och långsamt, alla samtidigt. Och hoppa kunde verkligen den blåvita kurvan. Efter en halvtimme av ovan nämnda ramsa tystnade sektionerna G-H-I-J-K och "Här är Änglarna" skickade en hälsning till laget, till motståndarna och till resten av Sverige. Laget uppskattade verkligen stödet och det kan inte vara annat än lätt att spela på ett Ullevi där den blåvita sången aldrig vill ta slut.
Derbyvinsten hade allt och jag kan inte tänka mig annat än att en så dominant kväll som visade vilket lag som Göteborgs enda är det bästa avstampet mot att bli Sveriges bästa. Matchen på söndag handlar även den om tre poäng och om vi på läktarna fortsätter i samma stil så ska laget nog kunna göra detsamma. Till dess; tänk tillbaka på derbyt, njut och betänk att vi gjorde om kvällen till det ett derby alltid borde vara.
