Gästkrönika: "Ikväll tycker jag alla ska pallra sig dit"
Forumisten "Donas" kommer med ett inlägg i debatten om Blåvitts 100-årsfirande.
Tjena!
Jag har följt diskussionen på forumet senaste veckan angående IFK Göteborgs 100-årsfirande och dess utformning. Precis som många andra har jag också varit kritisk till programmet och val av arrangör (Stefan J: son, imponerande smörig entertainer.). Startfältet är inte alltför imponerande, med Gert Lengstrand, Schytts, Towe Jaarnek, Lenny Pane, Stefan Ljungkvist, Jim Jidhed m.fl. Igår var det tydligen bara halvfullt i tältet.
Jag har inte varit där själv, men ikväll tänkte jag dra mig ner, och jag tycker ni borde göra det också. Visst, jag blir inte alltför entusiastisk när jag ser Stefan J:sons namn, men vad fasen, Blåvitt fyller hundra år och det gör klubben bara en gång. Jag förstår att många är förbannade över hur man lagt upp firandet med diverse slätstrukna gubbartister, och det känns som att man borde ha vänt sig lite mer mot oss, vi som går på alla matcher, sitter på forumet och diskuterar startuppställning och allt annat som rör klubben i våra hjärtan. Varför tog man inte hjälp av oss för att få lite idéer? Man hade kunnat ha olika teman olika kvällar; ena kvällen ha en mer ungdomlig inriktning med artister som uppskattas av den publiken, för att nästa dag anpassa programmet till äldre blåvita årgångar. Exempelvis.
Hursomhelst, ikväll tycker jag alla ska pallra sig dit, det är sista kvällen och sista chansen. Jag tycker kritiken har förstorats upp en hel del, så illa som festdagarna ofta har framställts i forumet kan det inte vara, det vill jag inte tro i alla fall. Jag tycker det är ganska löjligt att sitta framför datorn och beklaga sig över hur värdelöst arrangemanget är, när man inte varit där, upplevt det själv och bildat sig en egen uppfattning. Oavsett vad åsikterna är, vill vi att Blåvitts 100-års firande skall bli ett änglaglest, avslaget fiasko? Det hade inte direkt gjort att jag hoppade av glädje, om man säger så.
Det blir vad vi gör det till, bjud till istället för att klaga på Kronér och allt vad dom heter. Vill vi ha ett firande att minnas, är det till stor del upp till oss själva. Kommer vi dit med gott humör, bjuder på oss själva och är öppna och glada, kommer det att bli kul, tro mig. Däremot, är vi buttra och sura, vare sig vi går dit eller sitter hemma, blir det lika säkert tråkigt. Så skit i J:son, det är väl för f-n inte hans firande, det är vårt! Tvätta bort den tråkiga svenska återhållsamheten och kom ner ikväll, ta några öl och umgås med andra av samma släkte; snacka fotboll, musik, politik eller helt enkelt dela med er av ert liv, vadsomhelst. Då blir det en kväll att minnas! Ska inte vi blåvita vänner kunna ha kul tillsammans?
