Alla heter George i Göteborg
Han slog till en magisk kväll på Söderstadion. Han slog till en gång till och tystade hemmapubliken, och som han gillade det.
Riktigt många Änglar hade samlats i Gamla stan inför årets hittills största toppmatch. Förhoppningarna var stora och det var en laddad änglaskara som tog sig bort mot arenan i närheten av Globen. Där fick vi se en första halvlek som inte kändes igen om vi jämför med tidigare matcher under året. Hammarby fick styra och ställa precis som de ville och Blåvitt lyckades inte skapa någonting överhuvudtaget. Det är en ovan situation för en Blåvittsupporter under jubileumsåret och det är egentligen bara mot Gnaget borta i andra halvlek som vi varit lika handlingsförlamade. Den här säsongen har det nämligen varit Blåvitt som fört matcherna även om vi inte spelat bra i samtliga. Bengt Andersson stod återigen för en underbar match och räddade kvar oss i matchen under dess första 45 minuter.
Men så gick det fem minuter på andra halvlek och så slog han till. Ännu en gång efter lysande prestationer utanför straffområdet. George Mourad tog emot inlägget från höger lika lätt som vanligt, vände bort Alexander Östlund och placerade in bollen till vänster om Ante Covic. Glädjen ville aldrig ta slut på bortasektionen samtidigt som hemmpubliken inte var lika sugen på att sjunga om att alla heter Glenn i Göteborg som tidigare.
Under största delen av andra halvlek såg det ut som att Blåvitt skulle kunna slå ifrån sig Bajens försök till en kvittering. Känslan var helt klart befogad även om Hammarby spelat bra under den första halvleken. Det som ligger bakom känslan är nämligen Allsvenskans hetaste mittbackar. Herrarna Risp och Svensson har bara inte talang utöver det vanliga, de har en inställning som bara den skrämmer iväg de flesta anfallare. Att se Risp som för dagen var kapten i Håkans frånvaro elda på laget med auktoritäre Karl Svensson bredvid sig är en fröjd. Det är den inställningen och den aggressiviteten som bör ta oss högre upp bland de tre främsta.
Några som tagit oss upp till topp tre är Jonas Henriksson, Hjalmar Jonsson och Tomas Rosenkvist. De utgör nämligen Allsvenskans bästa bänk och den konkurrens som det bidrar med har lyft laget. Jonas nämnde tidigare i veckan att han, även om han var förbannad över att få sitta på bänken, var nöjd med att bara få delta lite. Att få hoppa in var tillräckligt samtidigt som laget går så bra som det går. Jonas är en ovärderlig lagspelare. Han bidrar med så mycket glädje och han vill till varje pris att laget ska vinna. Igår fick han hoppa in med 25 minuter kvar. Det räckte för att han skulle komma runt på kanten och slå inlägget till Mourad som resulterade i att laget kunde åka hem med tre poäng i bagaget. Och Jonas var glad, han var så glad att han hoppade på George i nästan samma hårda stil som Östlund när han fattat vad som hade skett. Till nästa match är Sandklef avstängd och återigen kommer Jonas att få chansen i en hel match. Det är omtyckt och han kommer slita varenda minut av den för de där guldmedaljerna han så gärna ser hamnar hos honom och sina lagkamrater.
Han såg Jonas Henrikssons höga inlägg falla ner mot straffpunkten. Han såg att Alexander Östlund och hans Bajenkompisar stod i vägen. Han satsade med kraft och fart och Östlund hade inte en chans att vinna duellen som George gick upp i bakom honom. Träffen med pannan var tillräcklig och han hade slagit till igen. Den här gången exploderade Blåvittsektionen än mer och jag fattade knappt vad som hänt. Här kvitterar Bajen och Blåvitt lyckas resa sig och tar hem matchen. Något man hoppas på så ofta men som så få gånger inträffar. Söderstadion som buat ut George för något de tydligen ansett vara tufft spel tystnade helt och hållet. George sprang en bit bort mot hemmaklacken vände sig om och gestikulerade över hur tyst det blev innan Jonas slet ner honom längst ner i segerklungan. George Mourad sänkte Bajen och tystade hemmapubliken. Och som han gillar det. Han är fylld av adrenalin och gillar matcherna i Stockholm på samma sätt som supportrarna. Han sänkte Hammarby och ingen hade kunnat göra det bättre.
Blåvitt har under säsongen inte tagit många poäng mot lagen längst upp. Nu lyckades man vinna mot en toppkonkurrent och kan blicka uppåt i ännu större utsträckning. Fem minuter efter slutsignalen la jag mig ner på bortasektionen, blickade upp mot den blåvita himmeln. Blåvitt är med där uppe och det slog mig när jag rundade trappan nerför Söderstadion och konstaterade att Globen aldrig varit så vacker. Nu ska vi slåss om Guldet som George sa.
***
Se till att boka upp dig på flyget till Sundsvall. Hur långt är det egentligen när Blåvitt har tätkänning?
