Blåvita legendarer: Torbjörn Nilsson
I del tre av artikelserien ”blåvita legendarer” är det dags för Torbjörn ”Gud” Nilsson. Varje gång man rankar Sveriges bästa fotbollspelare genom tiderna finns Torbjörn med i diskussionen. Efter alla sina år i klubben och att han alltid ville ge publiken det lilla extra, är Torbjörn Nilsson förevigt förknippad med IFK Göteborg.
Det är oftast anfallspelarna som får de stora rubrikerna i fotbollen. Skjuter du klubben till ett SM-guld får du automatiskt mer uppmärksamhet än om du är försvarare eller målvakt. Torbjörn Nilsson är kanske den bästa anfallaren som någonsin har spelat i IFK Göteborg. Det är inte många spelare som får smeknamnet Gud av sina fans. Torbjörn ingick i det lag som vann Uefacupen 1982, kanske det bästa svenska klubblag som någonsin spelat. Nu har det varit tyst runt ”Gud” ett tag men i och med att han tog över Kopparbergs/Göteborg FC får han återigen den uppmärksamheten som han förtjänar. Här kommer berättelsen om den kanske bästa anfallaren som spelat i Blåvitt.
Det var i Jonsered som det hela började. Torbjörn började spela i Jonsered när han var 8-9 år gammal, tack vare att hans kompisar hade tjatat på honom. Men det var även genom hans tolv år äldre bror som spelade i A-laget som Torbjörn fick upp intresset. När Torbjörn själv var i 12-13 års ålder märkte han att han hade talang för fotbollen. Samtidigt som det gick bättre och bättre där, gick det sämre med skolan, Torbjörn slarvade en hel del med den, något som han fick äta upp senare. Samtidigt fick han sina första idoler; Ove Kindvall och Johan Cruyff. Tränarna började nu också att upptäckta Torbjörns talang och när han var 16 år gammal började han spela i Jonsereds A-lag. Jonsered vann två divisioner med Torbjörn i laget men missade tyvärr kvalet till division 1 (nuvarande Superettan). Men efter detta så stod en massa allsvenska klubbar i kö för att värva denna talang. Det var nog inte många i Blåvitt som trodde att han skulle välja IFK Göteborg, då klubben under denna period låg i division 1. Men efter en del funderingar valde Torbjörn ändå att skriva på för IFK Göteborg, ett beslut han aldrig skulle ångra.
– Jag var ju egentligen inte så intresserad av fotbollen först och började tack vare kompisarna och min storebror. Vad man inte heller ska glömma är att jag under nästan hela min karriär har haft bra ledare runt omkring mig. Ledarna är ett måste för att en spelare ska utvecklas och att laget ska gå bra. Det enda jag ångrar lite är att jag slarvade en del med skolan under uppväxten, säger Torbjörn.
1974 debuterade han i den blåvita tröjan. Debuten skedde mot Jönköpings Södra, det var en regnig söndag med 7 000 åskådare på Ullevi. Matchen slutade 1-0 till IFK Göteborg och målet gjordes av, just det, Torbjörn Nilsson. Blåvitt spelade under denna period ”champagnefotboll” med tusentals åskådare på läktarna trots att laget spelade i division 1. Blåvitt gick dock upp till Allsvenskan men tyvärr förlorade laget sin målspruta till PSV Eindhoven. Men det blev bara nio månader i PSV innan flyttlasset gick hem till Göteborg igen.
- Jag var inte riktigt mogen att ta det steget ut i fotbollsvärlden. Med facit i hand så skulle jag nog stannat kvar i Blåvitt istället, berättar Torbjörn.
Nio månader senare var alltså Torbjörn tillbaka i IFK Göteborg igen. Året därefter dök den ledare som kanske har betytt mest för Blåvitt upp; Sven-Göran Eriksson. Det är ”Svennis” som har byggt upp Blåvitt, utan honom hade det inte sett ut som det gör idag. Under denna sejour i Blåvitt hann Torbjörn med att bland annat vinna Uefacupen 1982 och SM-guldet samma år, han tog även hem Guldbollen. Det blev fem år innan det var dags att packa flyttväskorna igen.
- Jag kände att det var dags att testa lyckan utomlands. Svennis var en underbar tränare och det är han som har lagt grunden för IFK Göteborgs framgångsaga. Men jag valde att skriva på för Kaiserslautern trots detta.
Det blev två år i Kaiserslautern där det gick hyfsat för Torbjörn. Sen kände han att han ville ge IFK Göteborg de sista åren av hans karriär.
- I Kaiserslautern gick det väl hyggligt men jag kunde ha gjort det bättre. Men under dessa år då Blåvitt var så pass framgångsrika och sålde en del spelare så blev ekonomin förbättrad. Vilket gav klubben större möjligheter att utmana i Europa.
Torbjörn återvände som sagt till IFK Göteborg 1984 och spelade där två år innan han valde att varva ner i moderklubben Jonsereds IF. Beslutet han tog 1986 att sluta med elitfotbollen kom som en chock för de flesta, varför skulle han sluta när han var på toppen av sin karriär? Men han var ju som sagt 32 år vid tidpunkten då beskedet kom.
- Beskedet att jag skulle sluta kom som sagt som en chock för en del. Men jag hade upplevt de mesta som går att uppleva som fotbollspelare. Vi missade en Europacupfinal (nuvarande Champions League). Jag ville satsa mer på min civila karriär. På slutet kände jag att jag började underhålla publiken mer och mer och till slut så orkade jag inte med det mer. Jag ville inte sluta och sen ses som en föredetting.
Jag frågar Torbjörn om ett gammalt rykte som har cirkulerat om att han under en träningsmatch ska ha dribblat av en spelare, tagit upp bollen med händerna, gått tillbaka och sagt ”du får en chans till”. Men Torbjörn förnekar detta och säger att ”så taskig skulle jag aldrig vara”. Istället berättar han om en liknande situation.
- Från division 1-tiden kommer jag särskilt ihåg ett minne. Jag kom fri från mittplan och målvakten försökte kapa mig utanför straffområdet, det blev inget rött kort på det under denna tid. Men jag rundade honom, lade bollen på mållinjen, tittade mig omkring innan jag petade in bollen i mål. Efteråt kom domaren fram till mig och sa att det där var på gränsen.
Det är med sådana här minnen som fansen för alltid kommer att minnas Torbjörn ”Gud” Nilsson.
Tio snabba till Torbjörn Nilsson 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Kim Källström – Anders Svensson?
- Jag väljer Kim eftersom han har sin bästa tid framför sig medans Anders har sin bästa tid bakom sig.
Sommar – Vinter?
- Sommar helt klart.
Glenn Hysén – Thomas Wernerson?
- Svår fråga, men jag säger Glenn som fotbollspelare och Wernerson som person.
Största ögonblicket i din karriär?
- Uefacupen 1982, då ingen trodde det var möjligt.
Viktigaste för årets SM-guld?
- Viktigaste spelaren är Ragnar Sigurdsson. Men den kovändning som föreningen gjorde när man slutade köpa in dyra etablerade spelare som Big Mama, Ijeh och så vidare är minst sagt lika viktig för guldet. Ungdomssatsningen och den stämning som råder nu är egentligen det som kännetecknar IFK Göteborg.
Klarar Blåvitt kvalet till Champions League?
- Med lite tur med lottningen så javisst. Men för att lyckas kvala in så krävs det ett starkt försvar och det har de byggt under denna säsong. Men det behövs även spelare som kan göra det lilla extra, spelare som Marcus Berg. Men jag hoppas att Blåvitt klarar det.
Bäste spelaren du mött?
- Karl-Heinz Rummenigge, han blev utsedd till bästa spelaren i Europa två år i rad.
Vem är i dina ögon störst i Blåvitt?
- Svår fråga, men den som kännetecknar Blåvitt mest är väl Bebben.
Vad gör du idag?
- Jag ska ju börja träna Kopparberg (damlaget i Göteborg), sen så åker jag runt och föreläser om ledarskap, samt skriver en bok om ledarskap.
Vad gör du om tio år?
- Förhoppningsvis är jag fortfarande engagerad inom fotbollen. Vilken roll vet jag inte men fotbollen vill jag inte släppa. Jag kommer antagligen fortsätta stödja min moderklubb Jonsered.
