”Det är vi som är klubben” – så låt oss ta kostnaden för guldfirandet!

I söndags tog vi det äntligen: ett nytt SM-guld efter elva års väntan. Firandet blev därefter – spontant, vilt... och dyrt. Men änglar, vi ska vinna i Europa och då har vi inte råd med såna här syndapengar! Änglarna ger dig därför chansen att dela kostnadsbördan.

Vi går rakt på sak. I ett mejl som jag bett om från IFK Göteborg, specificeras de uppskattade kostnaderna (räkningarna har inte kommit ännu) för söndagens guldfirande på följande vis:

- 460 stolar á ca 700 kr: 322.000 kr.
- 4 st balkar, totalt ca 12.500 kr.
- 9 st rutor á ca 4.500 kr: 40.500 kr.

Summa, inkl moms 25%: 468.750 kr.

Till detta kommer mer oklara kostnader för:

- 30 st brandfiltar.
- 15 st brandsläckare.
- En sönderslagen vägg (på ÄÖ).
- Söndertrampade reklamvändare.
- Böter för bengaler och planinvasion.

Totalt kan vi räkna med en kostnad på 500.000-1.000.000 kronor, pengar som slår rakt på IFK Göteborgs resultat.

Skippa moralen – men se våra mål!
Det har debatterats flitigt på diverse forum om huruvida kostnaderna – eller delar av dem – är försvarbara. Det har dividerats om skuldbörda och att Blåvitt ju ändå tjänade på storpubliken. Jag lägger mig inte i det där, folk får tycka som de vill. Men jag konstaterar två saker:

1) Rätten att fira spontant, behöver inte utesluta att man gör rätt för sig i efterhand.

2) Vi är IFK Göteborg. Vi ska ha jävligt mycket större mål än ett SM-guld. Vi ska vinna i Europa, lugga klubbar som Roma och Liverpool på titlar. Då har vi inte råd att slösa en krona i onödiga utgifter!

Håkan Mild sa det bäst, direkt efter guldmatchen mot TFF: ”det här är bara början”. Det är så vi ska se det, änglar. Det är i alla fall så jag vill se det. SM-guld är tungt, men jag vill ha mer. Jag vill resa i Europa, jag vill återigen se klubbledare från italienska och brittiska storlag svära över sin otur, när det står IFK Göteborg på ”deras” cuplotter. Och änglar, vi ska dit. Det vågar jag lova er: med den regim vi har på Kamratgården idag – både sportsligt och administrativt – så ligger framgångar av den digniteten inom det möjligas gräns. Men det förutsätter ett helt annat bidrag från oss som älskar Blåvitt, än det gjorde för femton år sedan. Det förutsätter ett visst mått av disciplin, och det förutsätter offervilja.

Ta ansvar!
En sak som däremot inte funkar – oavsett vad man tycker om dagens kommersiella fotbollscirkus – är en bristande respekt för vikten av IFK Göteborgs ekonomiska netto på just dig. Låt mig exemplifiera:

Har du köpt ett årskort på LM i år? Bra, då har du pyntat ca 1.000 kronor till Blåvitt. Har du dessutom, självfallet utan ont uppsåt, hoppat sönder en stol på Ullevi? Då har du dragit på klubben en kostnad på ca 700 spänn. Nettot blir i runda slängar +300 kronor för Blåvitt – på 13 hemmamatcher! Med den matematiken snackar vi division 4, inte Europa!

Notera att jag inte är ute efter att moralisera här, jag vill bara få alla att fatta vad som krävs för att vi ska kunna återupprätta IFK Göteborgs namn. Och nej, SM-guld är jävlar i mig inte tillräckligt! Vi ska vilja mer.

”Det är vi som är klubben”
Ovan lovade jag i princip framgångar i Europa, om vi som älskar Blåvitt bara är beredda att offra vad som krävs. Jag menar det. Men samtidigt ska man vara medveten om att det ligger oerhört mycket jobb framför oss, om vi verkligen vill dit. Vi måste mångfaldiga medlemsrekryteringen till IFK Göteborg, maximera vårt publiksnitt, locka fler och större sponsorer - och så vidare och så vidare. Men vi kan börja arbetet nu, i den ände där vi avslutade säsongen 2007. Vi kan se till att pröjsa notan för vårt guldfirande. Vi kan se det som avsparken mot Europa.

Det sägs ju trots allt ofta på läktarna, att ”det är vi som är klubben”. Fint, så låt oss då ta IFK Göteborgs kostnader för guldfirandet på Ullevi!

Supporterklubben Änglarna upplåter för ändamålet ett konto för insamling av pengar för att täcka räkningen från guldmatchen. Kontot kommer hållas öppet i en dryg månad, till en bit in på december. Beloppet överlämnas därefter till IFK Göteborg. Vi uppmanar den här gången alla – inte bara dem som orsakade kostnaderna – att bidra solidariskt för att täcka kostnaderna. Nästa gång ser vi alla till att agera med större eftertanke istället.

Jag ber er dessutom alla att se ett högre syfte med insamlingen, än att ”skramla för snorungars vandalism” eller bara att ”hjälpa Blåvitt ekonomiskt” – låt vara att det senare kan anses gott nog. Men det finns två ännu större värden, för den händelse att vi kan lyckas få ett bra insamlingsresultat:

1) IFK Göteborg vinner oändligt i prestige och good-will, om vi som lever föreningen faktiskt lyckas täcka en ansenlig del av de i pressen nu ökända ”guldkostnaderna”.

2) Ett gott insamlingsresultat skulle dessutom manifestera den målmedvetenhet som Håkan Mild – och för den delen jag själv här ovan – redan uttryckt och som jag hoppas omfattar alla änglar. Det skulle vara ett ”bu!” mitt i nyllet på hela Fotbollssverige.

Bidra du med - efter dina förutsättningar!
Änglar, jag bidrog till kostnaderna för guldfirandet genom att en stund efter planstormningen gå ner på planen och gratulera delar av klubbledningen vid vårt spelarbås. Dock tror jag att ni vid det här laget känner mig tillräckligt väl för att veta att jag sannolikt redan gjort rätt för mig i år – genom medlemskap, årskort, gåvor genom Supporterfonden samt kanske framför allt genom hundratals timmars ideellt arbete för Änglarna och IFK, samt personliga utlägg i anslutning till detta.

Men nu behöver alla bidra - och nyttan med ett bra insamlingsresultat nu, sammanfattad i ovanstående två punkter, är stor. Målet – Europa! – är stort. Jag försöker därför föregå med gott exempel och dyngar in 500 spänn på vårt insamlingskonto. Jag hoppas ni är många som gör samma sak, med en ekonomisk insats utifrån just era möjligheter. Inga bidrag är för små!

Kontonumret för ditt eventuella bidrag, är: SEB 5001-1002727. Mer praktisk information hittar du här.

(Texten skrev ursprungligen som en ledare på www.anglarna.se).