Krönika: En epok går i graven
Under de sista månaderna av 80-talet kom en yngling från de värmländska skogarna till Kamratgården. 18 år senare stämplar han ut ur omklädningsrummet. Det är över nu, men det kunde inte ha slutat bättre. Vi säger tack och hej till epoken "Ölme".
En 18-årig Magnus Johansson värvades 1989 från moderklubben IFK Ölme till IFK Göteborgs U-trupp. Men året efter hade han tagit steget upp i A-truppen, och där fanns redan en namne, Magnus "Lill-Tidan" Johansson. Självklart skulle även den nya Johansson ha ett smeknamn. Ynglingen kom att kallas "Ölme". Född i Kristinehamn, men fotbollsfostrad i kamratföreningen från samma kommun. Sammanlagt representerade han endast tre klubbar under sin långa karriär, förutom de nämnda två även holländska FC Groningen. Där spelade han under åren 1999-2002 som utlandsproffs, innan det var dags att åter komma hem till Blåvitt.
Få personer genom åren blir sådana ikoner hos ett lags supportrar som just "Ölme". Ifrågasatt av en del, älskad av många. När han under 90-talets glansår i Champions League lät håret växa, drog på sig pannband och flisade anfallare på löpande band, rev han ner applåder i mängder i Göteborg. På ett sätt känns det konstigt att det under nästa år inte finns någon "Ölme" i den blåvita truppen. Ett tomrum har skapats, men det blev också ett slut som var värdigt en av de största. Söndagen den 28 oktober 2007 blev den stora finalen på den långa karriären, och den slutade med ytterligare ett SM-guld. Nu har han varit med och tagit sju stycken. Sju SM-guld. Det är stort det. Men under slutsäsongen blev det bara fem allsvenska matcher för Magnus, vilket inte berättigar honom till en medalj från fotbollsförbundet. Dock går det att ansöka om fler medaljer, något jag hoppas IFK gör för "Ölmes" skull.
Under sommaren kunde vi på Alltid Blåvitt berätta att Magnus nobbat ett anbud från holländska FC Emmen. Villkoren var för dåliga för att bryta upp den trygga tillvaron en gång till. Men framförallt ville han så gärna vinna en sista titel med Blåvitt. Nu fick han vara en del av det lag som åter tagit IFK till platsen högst upp på pallen. Han var med och tvättade rent en del av smutsen som IFK:s klubbmärke fått på sig under senare år. Dessutom har han bidragit utanför planen, med inskolning av nya spelare, och råd på vägen för deras framtids skull. Han var en viktig pusselbit, och det känns bara enormt rättvist. Man kan alltid diskutera insatser i matcher eller kvalitéerna som fotbollsspelare. Och det har supportrarna alltid gjort, och kommer alltid att göra. Men var "Ölmes" hjärta är beläget, går inte att ta miste på.
Ibland kan man känna att "Ölme" inte fått den uppskattning han är värd. Förhoppningsvis arrangerar IFK en presskonferens likt den Bengt Andersson fick när han slutade. Och förhoppningsvis avtackas dessa båda hjältar på ett värdigt sätt under våren, förslagsvis i den första allsvenska hemmamatchen. För Magnus "Ölme" Johansson är inte bara en legendar, utan en hel epok för sig själv i den blåvita historien. Han fick göra 90 minuter i sin sista match, inför 41 471 åskådare. Och han fick avsluta med ett guldfirande av allra största klass. Han fick göra det med klubben han älskar, och allting kändes nästan för välregisserat. Jag intervjuade honom från podiet nere på innerplan efter den sista matchen, och det var inte bara ösregnet som gjorde hans ögon glansiga. Jag tror han kände det på sig där, att det var över. Men man unnade honom den stunden så innerligt. Att se "Ölme" lyfta SM-bucklan för sjunde gången, det var nästan magiskt. 1990, 1991, 1993, 1994, 1995, 1996 och 2007 är åren. Det kommer inte att hända igen.
Så efter 478 A-lagsmatcher i IFK Göteborg är "Ölme", 36 år igår (grattis!), framme vid målet. Efter sju SM-guld, ett guld i svenska cupen, ett silver i Royal League, landslagsspel, OS-deltagande, junior-VM, 206 allsvenska matcher, deltagande fyra år i Champions League med bland annat en kvartsfinal samt en mängd andra fantastiska minnen, är nu det sista kapitlet skrivet. Vi har tackat förut, men det tåls att uprepas. Vi är många som riktar ett fantastiskt stort tack till dig Magnus, för allt du har gjort för IFK Göteborg och dess supportrar. Tack, och lycka till med din civila karriär.
Vi minns dig som en hjälte.
Bonusinfo om legendaren Magnus "Ölme" Johansson
-----------------------------------------------------------------------------
Statistik över "Ölmes" A-lagsmatcher i IFK Göteborg
1990: 15v, 19a, 4sm, 3sc = 41
1991: 17v, 18a, 5sm, 2sc, 1e = 43
1992: 17v, 10a, 8sm, 1sc, 6e = 42
1993: 17v, 22a, 3sc, 4e = 46
1994: 5v, 11a, 1sc, 7e = 24
1995: 15v, 12a, 3sc, 4e = 34
1996: 13v, 14a, 2sc, 4e = 33
1997: 11v, 13a, 2sc, 6e = 32
1998: 10v, 12a, 2sc, 2e = 26
2003: 1v, 13a, 1sc = 15
2004: 11v, 19a, 5sc, 3rl = 38
2005: 8v, 24a, 3sc, 3e, 9rl = 47
2006: 16v, 14a, 2sc, 2e, 4rl = 38
2007: 10v, 5a, 4sc = 19
v=vänskapsmatcher, a=Allsvenskan, sm=SM-slutspel, sc=Svenska Cupen, rl=Royal League, e=Europa
Totalt: 478 spelade matcher, varav:
Allsvenskan: 206
Vänskapsmatcher: 166
SM-slutspel: 17
Svenska Cupen: 34
Royal League: 16
Europa: 39
(Europacupen, Champions League, UEFA-cupen samt Intertotocupen när den haft UEFA-cupstatus).
Statistik: Daniel Robertsson.
Fakta, Magnus Johansson 
Smeknamn: Ölme
Född: 10 november 1971
Längd: 179 cm
Vikt: 78 kg
Skonummer: 41
Födelseort: Kristinehamn
Klubbar i karriären: IFK Ölme (moderklubb), FC Groningen, IFK Göteborg
Meriter: 7 SM-guld, 1 guld i Svenska Cupen, 1 A-landskamp, 15 OS-matcher (Barcelona 1992), Junior-VM (Portugal 1990)
A-lagsmatcher i IFK Göteborg: 478
Allsvenska matcher/mål: 206/6
Internationella matcher: 1 A, 15 OS, 17 U21, 28 J
