Alltid Blåvitts Spelarbetyg lagdel för lagdel: Del 3 Mittfältet
Efter varje allsvensk omgång sätter Alltid Blåvitt betyg på IFK-spelarna enligt en sjugradig skala. Nu är det dags att summera säsongen och i del tre behandlas mittfältarna.
På målvaktspositionen regerade ”Bengan” och i backlinjen var det i stort sett samma uppställning under hela året men på mittfältet tog det ett tag innan uppställningen stabiliserade sig och i en maratonlång del behandlas nu alla mittfältare som använts i år.
Niclas Alexandersson
På ett sätt känns det som om ”Alex” inte varit lika framträdande i år, kanske beror det på att han missat fler matcher (sex stycken) än under tidigare säsonger men snittbetyget 5,05 är riktigt högt och när han är frisk är han fortfarande Sveriges bäste högermittfältare.
Starten var dock inte lysande, Niclas agerade central mittfältare mot Trelleborg och AIK utan att imponera nämnvärt och kritiseras i båda matcherna för dåligt passningsspel vilket inte tillhör vanligheterna. Han är tillbaka på normal nivå när han fortfarande från en central position sänker BP med ett av årets hårdaste skott, ren tur för målvakten Bjöklund att han inte kom i närheten av den pärlan.
Sedan blir det ett kort skadeupphåll för ”Alex” och när han kommer tillbaka kan han återgå till sin naturliga plats ute på högerkanten då Olsson och Vasquez visat att de kan fylla de centrala platserna. På högerkanten får Niclas ordentlig fart på sin säsong och tillhör match efter match de bästa i laget och framförallt så är han aldrig dålig, i de matcher där resten av laget är helt under isen så är ”Alex” aldrig sämre än ok.
Säsongens första fullpoängare kom mot Gefle hemma där ”Alex” hade lekstuga, från betyget hämtas följande omdöme ”Allsvenskans bäste fotbollsspelare finns i Göteborg.”
Niclas missar dubbelmötet mot Helsingborg i mitten av serien men är snabbt uppe på en hög nivå igen efter skadeuppehållet och gör t o m ett kort gästspel som högerback i segern mot Gefle på Strömvallen. Säsongens andra sjua får ”Alex” efter en stormatch mot HBK på bortaplan.
Sedan följer några lite blekare insatser innan det som visade sig bli Alexanderssons sista match för året, Hammarby hemma. Här kammade ”Alex” hem årets tredje fullpoängare efter en rejäl överkörning av gästerna i en match där han också satte årets andra mål. Tyvärr fick han en hård smäll på fotleden av Saarenpää och skadan visade vara så illa att ”Alex” fick följa slutet av säsongen från läktarplats. Efter starka insatser av lagkamraterna kunde han till slut få lyfta bucklan nere på Ullevis gräs tillsammans med ”Bengan”.
Snittbetyg: 5,05 (20 spelade matcher)
Högsta betyg: 7:or mot Gefle (h), HBK (b) och Hammarby (h)
Lägsta betyg: 3:a mot AIK (h)
Thomas Olsson
Thomas missade de första omgångarna av allsvenskan på grund av en sträckning i ena baklåret men var tillbaka som inhoppare i den fjärde omgången. Redan omgången efter så var han med i startelvan och var sedan given på mitten under resten av säsongen.
Thomas comeback tillförde mittfältet passningsskicklighet och hans lugn med bollen imponerade stort. I Blåvitts ambition att bli ett mer spelförande och spelskickligt lag var Olssons återinträde centralt en viktig komponent. Efter en rad starka insatser sviktar "TO" något mot DIF på bortaplan och lite senare gör en avstängning och skadebekymmer att Thomas missar tre matcher. Det kanske är en slump men i dessa tre matcher (där ”Alex” också saknas i en av dem) så noterar IFK två förluster och en oavgjord.
Med Thomas skadefri så förlorar IFK inte några fler matcher och hans spelarinsatser är genomgående högklassiga, spelarbetyget från hans återkomst (HIF borta) speglar väl hans betydelse för laget: ”Det är så skönt att se Thomas Olsson spela fotboll när han gör det som i första halvlek. TO står för ett oerhört lugn i sitt fotbollsspelande. Han har ett stort självförtroende och vågar hålla i bollen. Slår i stort sett aldrig bort en passning utan fördelar bollarna snyggt och prydligt. Det som är väldigt skönt att se är att han även är en fighter med stor vilja i närkamperna. Otroligt viktig för IFK:s spel.” Ett av få låga betyg noteras mot HBK men det kommer efter att han lyckas snacka sig till ett rött kort i den andra halvleken, något som kunde ha äventyrat segern.
Avstängningen blev bara ett tillfälligt avbrott i raden av starka insatser som offensiv dynamo på mitten och i slutskedet av serien gick det som på räls för Thomas. Ett undantag fanns det, i matchen mot AIK var mittfältet under långa stunder helt överspelat och Thomas lyckades aldrig ta tag i spelet men det löste sig ändå. I slutomgången såg det också ut som vanligt och ”TO” var förste målskytt och kanske också matchens främste spelare när IFK bärgade guldet.
Snittbetyg: 4,63 (19 spelade matcher)
Högsta betyg: 6:or mot Gefle (h), Elfsborg (b), KFF (b), Hammarby (h), MFF (b) och TFF (h)
Lägsta betyg: 2:a mot DIF (b)
Andres Vasquez
Spelaren som försvann. Det här skulle bli Andres stora säsong och efter en lite trevande inledning ute på vänsterkanten såg det också väldigt bra när han tog steget in centralt mot HBK i den fjärde omgången. Den riktiga fullträffen kom i omgången efter när han gjorde årets mål mot ÖSK men hans ”rabona” ensamt hade inte räckt för att kamma hem högsta betyg i spelaromdömena. ”Vasquez var matchens stora dominant, och ägde mittfältet både offensivt och defensivt. Serverade många sylvassa inlägg med sin vänster, fördelade spelet, vågade hålla i bollen, och jobbade kopiöst och framgångsrikt i hela matchen.”
Den enorma uppmärksamheten som följde på målet verkade inte ha påverkat Andres som var mycket bra även i segern mot Gefle i nästa omgång. Sedan följde insatser av lite varierande kvalitet från Vasquez som också fick återgå till vänsterkanten från start i någon match, men han var hela tiden med i startelvan t o m mötet med Hammarby i den elfte omgången. Mot Malmö i omgången efter saknades han på grund av sjukdom och sedan kom småskador och Andres comeback i truppen bara dröjde och dröjde. Faktiskt blev det bara ett kort inhopp till under resten av året (mot BP i den 20:e omgången) och nyligen kom beskedet att Vasquez lämnar klubben. Ett märkligt slut på ett år som inleddes så lovande.
Snittbetyg: 4,18 (11 spelade matcher)
Högsta betyg: 7:a mot ÖSK (b)
Lägsta betyg: 2:a mot DIF (b)
Gustav Svensson
Gustav inledde säsongen på bänken och det dröjde till den elfte omgången innan han startade en match och då var det som mittback. Han hade dock gjort ett par bra inhopp som ersättare för Thomas i tidigare omgångar och när både Vasquez och Olsson saknades inför mötet med Malmö så fick Gustav chansen från start på det centrala mittfältet. Trots en förlust så gjorde Gustav en bra match som defensiv mittfältare och släppte sedan inte den platsen under resten av serien.
När Olsson kom tillbaka bildade han och Svensson en enhet som vann mittfältet åt IFK i match efter match. Olsson som den mer offensive och bakom honom låg Svensson och agerade säker bollvinnare. Defensivt fanns det inga klagomål men när Gustav själv förväntades ta mer offensiva initiativ i hemmamatchen mot BP där Olsson saknades såg man att den sidan av spelet fortfarande är något han måste slipa på.
Med Olsson vid sin sida i slutet på serien radades segrarna upp och vi får även se Gustav som målskytt mot Elfsborg. Det är dock i defensiven hans främsta styrkor ligger och han är otroligt jobbigt att möta för motståndarna med sin höga arbetsmoral och stora löpkapacitet.
Snittbetyg: 4,39 (18 spelade matcher)
Högsta betyg: 6:or mot HBK (b) och Hammarby (h)
Lägsta betyg: 2:a mot BP (h)
Eldin Karisik
Eldin fick relativt mycket speltid i början på serien och återfanns allt som oftast i startelvan fram till att ungefär halva serien spelats. Han hade dock svårt att komma till sin rätt spelmässigt och kritiseras mer än en gång för att han lämnar sin kant och försvinner in i mitten utan att få något vettigt uträttat där. I sina bättre stunder visar han ändå att han har stora kvaliteter i sitt spel och det händer nästan i varje match att han blixtrar till med ett par fina aktioner som öppnar upp motståndarlaget. Tyvärr såg vi de sidorna lite för sällan i år för att motivera en plats i startelvan.
Ju längre säsongen led desto mindre speltid gavs Eldin som fick hård konkurrens när ”Sella” gick ner som mittfältare och Hysén dök upp på Kamratgården. Eldins startade inte i någon match efter den fjortonde omgången men tog petningen på rätt sätt och skötte sig bra som inhoppare under resten av året.
Snittbetyg: 3,67 (12 spelade matcher)
Högsta betyg: 5:or mot Gefle (h) och Gefle (b)
Lägsta betyg: 2:or mot TFF (b) och HBK (h)
Stefan Selakovic
Stefan hade ett turbulent år utanför fotbollsplanen och ett halvlyckat år på den. Säsongen inleddes som anfallare och det fungerade inte alls för Stefan som verkade ha tappat allt självförtroende framför mål. Match efter match var det samma sak, Stefan jobbade på bra ute på plan men så fort han närmade sig motståndarnas straffområde så var det som förgjort. Insatserna blev också sämre och sämre vilket gjorde att ”Sella” i den tionde omgången fick börja på bänken för första gången. När han sedan byttes in så var det inte som anfallare utan som vänstermittfältare.
Det vore en överdrift att säga att positionsbytet ledde till någon omedelbar succé men Stefan lyckades ändå finna sig hyfsat väl tillrätta på den ovana positionen och eftersom det fanns en lucka öppen i laget då Vasquez saknades och Eldin vikarierade för ”Alex” på högerkanten blev det så att ”Sella” fick fortsätta ute till vänster. När ”Alex” sedan kom tillbaka inför mötet med Örebro hemma var det Eldin som fick finna sig i en bänkplats medan Stefan var kvar ute på planen. Det förtroendet verkade ha en positiv inverkan på Stefans spel då han gjorde en riktigt bra insats mot ÖSK och lyckades också från en mittfältsposition göra det mål som gäckat honom så länge.
Stefan fortsatte sedan att ta hand om vänsterkanten på mittfältet tills det att en viss Hysén plötsligt dök upp i truppen med sex omgångar kvar och han fick då göra Eldin sällskap på bänken. Där hade han kunnat bli kvar om det inte varit för Saarenpääs kapning av ”Alex”. Den gav tillbaka ”Sella” en plats i startelvan och han tog den chansen på bästa sätt och var en av matchens främsta spelare mot Malmö. Dessutom stod han för ett riktigt klassmål och visade upp en kyla framför mål som saknats alltför länge.
Stefan avslutade året med rena lekstugan mot TFF och totalt sett var bytet till mittfältet ett klart lyft för ”Sella” även om det säkert kommer bli tuff konkurrens om platserna nästa år. Ett sätt att visa på kontrasten för Stefans del är att hans snitt som anfallare var 3,22 (nio matcher) och som mittfältare 4,14 (14 matcher).
Snittbetyg: 3,78 (23 spelade matcher)
Högsta betyg: 6:or mot MFF (b) och TFF (h)
Lägsta betyg: 2:or mot DIF (b) och BP (h)
Jakob Johansson
Fick prova på spel i allsvenskan redan i år men såg inte helt redo ut för det. Fysiken finns där men än så länge verkade det gå lite för snabbt för Jakob som hamnade på mellanhand alltför ofta. Att han ändå startade fyra matcher och byttes in i en handfull till redan som sjuttonåring visar att det här är en spelare som klubben verkligen tror på.
Snittbetyg: 2,75 (4 spelade matcher)
Högsta betyg: 3:or mot Hammarby (b), MFF (h) och Gefle (b)
Lägsta betyg: 2:a mot BP (h)
Jonatan Berg
Missade premiären där han troligtvis skulle ha startat eftersom IFK slarvat med papperna efter hans utlåning till GAIS förra säsongen. De problemen löste sig relativt kvickt och till AIK hemma var Berg tillbaka på planen. Han inledde matchen på bästa sätt med ett vackert frisparksmål men imponerade inte i spelet ute på plan.
Han fick ändå fortsatt förtroende i de två därpå följande omgångarna men utan att göra något större väsen av sig och försvann därefter från startelvan och fick väldigt lite speltid som inhoppare. Det var därför inte särskilt förvånande att han blev utlånad även i år, denna gång till TFF. Lagom till guldfirandet var han dock tillbaka i Göteborg och när IFK mötte just Trelleborg i sista omgången satt Jonatan på läktaren och hejade på Änglarna.
Snittbetyg: 3 (3 spelade matcher)
Högsta och lägsta betyg: 3:or mot AIK (h), BP (b) och HBK (h)
Tobias Hysén
Det dröjde ett tag men till slut så var ”Tobbe” äntligen klar. Med sex matcher kvar att spela klev Tobias in i truppen som en stor förstärkning. Det gick dock lite tyngre för Tobias personligen än vad både han och vi supportrar hade trott. Premiärmatchen mot Elfsborg var blek, det blev visserligen mycket bättre mot både GAIS och Hammarby och mot Malmö kom det första målet men där fungerade spelet först efter det att han tagit steg upp på topp. I de två sista omgångarna tillhörde inte ”Tobbe” de bättre i laget och han hade svårt att komma med i spelet. Att det tar ett tag även för hemvändande proffs att anpassa sig till allsvenskan tillhör inte ovanligheterna och nästa år kommer säkert ”Tobbe” att prestera på en högre nivå.
Snittbetyg: 3,67 (6 spelade matcher)
Högsta betyg: 6:a mot Hammarby (h)
Lägsta betyg: 2:or mot Elfsborg (h) och AIK (b)
Övriga spelare
Pontus Wernbloom inledde visserligen säsongen som mittfältare men kommer att behandlas bland anfallarna. George Mourad och Jonas Wallerstedt har stundtals spelat på mitten men kommer även de vara med bland anfallarna. Ali Gerba gjorde sitt enda inhopp på mittfältet när han kom in i slutminuterna mot DIF på vänsterkanten men gällande hans insatser i år är det enda man med säkerhet kan säga att han är väldigt bra på att hantera champagneflaskor.
Betygsskala 1-7
1= usel
2= dålig
3= underkänd
4= godkänd
5= bra
6= mycket bra
7= landslagsklass
Läs också:
Del 1 Målvakt
Del 2 Backlinjen
