Tung förlust i Sundsvall

GIF Sundsvall håller Norrlandsfönstret öppet efter tre välförtjänta pinnar mot ett blekt IFK Göteborg.

Det var upp till bevis för IFK Göteborg. Guldmedalj, Champions League-kval eller "lilla silvret" och Intertotocupen. Det lutar åt det senare.

Matchen blåstes igång och redan efter dryga minuten hittade Alexandersson fram till Ijehs panna med ett väl avvägt inlägg. Träffen var bättre i Patrik Eriksson-Ohlssons bakhuvud än på bollen så det enda IFK fick ut av situationen var två smått vimmelkantiga spelare. I det efterföljande Sundsvallsanfallet visade Magnus "Ölme" Johansson prov på varför han under 90-talets glansdagar kallades "Rambo". Nej - ingen bandanna, utan bara en fruktansvärt ful och felavvägd tackling som nästintill fick den stackars Sundsvallsspelaren att slå en frivolt. "Ölme" skall vara glad att han klarade sig undan med gult kort där. Kortet innebär dock att "Ölme" är avstängd mot MFF. En annan spelare som drog på sig en varning var Håkan Mild som i en löpduell drar lite i Hans Berghs axel.

Efter dessa situationer kom IFK:s spel helt av sig. Varenda närkamp förlorades och Sundsvalls intensiva press ledde till att Blåvitt aldrig fick behålla bollen mer än några sekunder i stöten på offensiv planhalva. Sundsvall å sin sida spelade mycket bra med distinkta uppspel mot sina två bollmottagande forwards som antingen lyckades bra med mottagningen eller fick frispark. Efter en kvarts spel får lagkapten Mild nog av Martin Hanssons bedömningsnivå och säger till på skarpen. Inte för att jag vet hur Hansson resonerar, men efter detta står frisparkarna i paritet med förseelserna.

Under de följande tio minuterna hade Sundsvall åtminstone fyra skapliga målchanser där Joel Cedergrens kanonskott som Bengt Andersson gör en fin räddning på får räknas som de bästa läget.

Sedan dör halvleken i ett stort ställningskrig på mitten. IFK kommer inte till framåt. Rosenkvist är ovän med bollen och Jonas Henriksson trampar vatten på vänsterkanten. Givetvis gjorde Alexandersson sitt sedvanliga jobb men fick lägga mycket energi på försvarsspel då GIF:s duktige högerback Nylund gång efter annan fyllde på längs med kanten. Bakåt fick fyrbackslinjen bättre koll på Sundsvalls kraftiga anfallare så några större chanser släpptes inte till.

I paus konstaterade man att IFK åtminstone inte låg under. Ijehs nick i början av matchen samt ett läge där ett inlägg från Jonas Henrikssons vänsterfot nästintill blev ett självmål vad man hade noterat på plussidan.

Andra halvlek kunde inte ha börjat bättre. Peter Ijeh kommer ikapp en boll längs med vänsterkanten, fintar lite med sin back och slår sedan en genialisk passning rakt in i straffområdet. Håkan Mild möter perfekt bollen i steget, flyttar över till vänstern och chippar elegant upp bollen i Fredrik Sundfors nättak. Vild glädje utbryter runt om i Sverige, en glädje som dessvärre visar sig bli kortvarig.

Minuten senare måste Håkan Mild lämna planen eftersom en av hans vader givit upp för dagen.

IFK lyckas inte få någon riktig fason på spelet efter målet och blir omedelbart tillbakapressade. Bollen kommer hela tiden tillbaka då Ijeh och Rosenkvist aldrig lyckas hålla bollen tillräckligt länge för att få laget att flytta upp. Till slut kommer kvitteringen - om än en smula slumpmässigt. En hörna studsar fram och tillbaka i straffområdet. Kalle Svensson vinner en nickduell, men nickar dessvärre bollen rakt ut till Patrik Eriksson-Ohlsson som får en bra volleyträff. Bollen går rakt förbi alla spelare mot Bengan som verkar vara placerad mitt i skottbanan. Tyvärr kommer Erlingmark in i bollbanan och med ändalykten styr han bolluslingen förbi Bengt.

Efter att spelet blåsts igång fortsätter Sundsvalls positiva trend - bollen spelas fint fram till Jonas Wallerstedt som står någon meter in i straffområdet. Samtidigt som Wallerstedt vänder mot mål för att ta avslut försöker Sebastian Johansson glidtackla. Tacklingen träffar enbart Wallerstedts ben. Den resulterande straffen är i mina ögon helt korrekt dömd, även om Wallerstedt, som verkar ha svårt att stå på benen när det passar honom, faller ganska enkelt. Fredric Lundqvist sätter den säkert.

Nu trodde man i sin enfald att endast en sak gällde: Full fart framåt. Förväntningarna kom dock på skam. Först runt den 80:e minuten lyckas IFK börja skapa press. Vid det laget hade planens två blekaste spelare bytts ut: Rosenkvist och Henriksson. "Långås" var ingen otippad inhoppare. Henriksson ersattes av debuterande Patrice Kwedi som definitivt inte gjorde bort sig.

IFK skapar inte mer än ett dåligt långskott av Ijeh samt ett par småfarliga hörnor tills läget uppstår i den 88:e minuten. IFK:s bäste spelare, Sebastian Johansson, dribblar av både en och två gubbar innan Eriksson-Olsson mycket fult parkerar sina dobbar i Sebastians smalben strax utanför straffområdesgränsen. Det förvånande i sammanhanget är att "PEO" sedan följer upp tacklingen genom att ge sig på en liggande "Seb", som om denne skulle filmat, innan han gnäller på domaren för det gula kort han av någon anledning aldrig får. Kortet var framme, men Martin Hansson visade aldrig upp det.

Det finfina frisparksläget, något till höger, har två aspiranter: Alexandersson och Jónsson. Med andan i halsgropen ser man dock "Alex" dra frisparken långt över. De sista minuterna anfaller frenetiskt IFK förstärkta av Bengt Andersson. Bästa möjligheten får just "Bengan" på inlägg, men målvaktens nick går en bit över.

2-1 till Sundsvall är på det hela taget ett rättvist resultat. Även om det slutar 7-7 i avslutsstatistiken har Sundsvall 6-1 i avslut på mål. GIF vinner på ett mycket kompromisslöst, disciplinerat och tufft spel samt ett spelsystem som passar Blåvitt ganska illa. George Mourad hade verkligen behövts som mottagare av luftpastejerna från backlinjen.

Bäst i Göteborg är helt klart Sebastian Johansson som springer, tacklar, passar, dribblar, avslutar och visar en underbar inställning matchen igenom. Håkan spelade också bra så länge han var med.

Vi som såg landskampen Island - Sverige i onsdags såg också att Hjálmar Jónsson var på offensivlusta då. Med bra självförtroende vågade Hjálmar upprätthålla den trenden idag då han gång på gång kom med upp i banan och slog sina pressade inlägg. Givetvis slog han bort ett antal, men styrkan, viljan och snabbheten finns där.

Guldet är inte borta, men nu måste Landskrona ta poäng av Malmö för att IFK skall kunna knipa det av egen kraft. Frågan är bara hur IFK skall rå på Malmö utan Håkan Mild?

0 kommentarer