Assyriska FF - Dalkurd FF2 - 1
En tung förlust
Blåvitt förmådde inte att ta poäng av MFF på Ullevi och därmed är gulddrömmarna borta för den här säsongen.
Kan bara att det säga att det känns rätt tomt just nu, vi hade det i egna händer med två omgångar kvar men nu är guldet förlorat. Visst, det finns väl någon teoretisk möjlighet till serieseger fortfarande men till och med på pappret är ju de chanserna så små att de är försumbara. Det är bara att konstatera att vi kommer sluta trea i år, det är inte illa det och en stor förbättring jämfört med de senaste åren men när matchen började var läget mycket bättre än så.
Matchen började också lovande ur ett IFK-perspektiv och man såg direkt att Ijeh var på hugget mot sina gamla lagkamrater. Det skapades dock inte särskilt farliga chanser åt något håll den första kvarten innan MFF hastigt och olustigt tog ledningen. Något som oroade i den annars säkra segern mot Hammarby senast i cupen var hur farligt det blev på motståndarnas hörnor och det var något som direkt märktes i dag igen. I den 17:e minuten fick MFF en till synes onödig hörna efter lite märkligt försvarsarbete av Blåvitt. Den utnyttjade de på värsta tänkbara sätt, Chanko slog bollen mot främre delen av straffområdet och där möttes den med huvudet av Abelsson som hade sprungit sig loss från Risp. Nicken blev väldigt bra och gick in vid första stolpen bakom en passiv Jonas Henriksson och en ställd Bengt Andersson.
Det stora samtalsämnet på förhand gällande IFK:s lag var hur mittfältet skulle formeras i Milds frånvaro. Det blev den väntade lösningen med "Alex" centralt och Jonas och Sandklef på kanterna. Tyvärr fungerade det inte så bra som man hade hoppats och när MFF efter ledningsmålet kom igång allt bättre hamnade det blåvita mittfältet alltför ofta på mellanhand och det saknades någon som låg tätare på MFF:s mittfält och kunde kliva in och vinna lite närkamper. Det gjorde att MFF med ett snabbt och säkert passningsspel kunde spela runt bollen och skapa farligheter mot ett IFK-försvar som hamnat på efterkälken.
IFK hade dock mycket boll men det blev sällan någon spets framåt och Mourad som var åter efter skada var tyvärr inte alls i slag. Blåvitt hade dock en bra kvitteringschans i den 30:e minuten när först Ijeh är nära att komma igenom och sedan efter inkast går bollen till "Alex" som får på ett bra skott från strax utanför straffområdeslinjen. Asper var dock med och lyckades stöta ut bollen till hörna.
Halvlekens bästa anfall är dock MFF:s och det leder till 0-2 bara några minuter senare. Elanga ute på vänsterkanten passar bollen framåt till Skoog, han i sin tur lägger direkt ut den Yngvesson till vänster om straffområdet. Yngvesson passar snabbt bollen inåt plan där Thomas Olsson är helt fri ungefär vid straffområdesgränsen. Olsson möter bollen på volley och sätter mycket vackert MFF:s andra mål. Efter den smällen försöker IFK svara i slutet av halvleken men det känns inte som man verkligen hotar Malmös mål utan avsluten blir tama och missriktade.
Till andra halvlek behövdes förändringar och de gjordes också. Mourad fick kliva av och "Erling" kom in centralt på mittfältet vilket innebar att "Alex" gick ut på högerkanten och Jonas gick upp i anfallet. Redan efter någon minuts spel såg man att ändringarna hade önskad effekt, IFK gav inte längre MFF lika mycket tid att passa bollen utan man låg närmare motståndarna och vann fler dueller. Det gjorde att IFK fick ett grepp om spelet och tryckte på även om MFF alltid var farliga i spelvändningarna.
Det var dock Blåvitt som var närmast ett mål nu och just när man började tycka att de tappat det riktiga trycket så kom också utdelningen. Abelsson tryckte ner Ijeh på mitten vilket gav IFK frispark. Sandklef slog en lång boll mot den bortre stolpen och där mötte Dennis bollen med huvudet, han nickade in bollen centralt längs mållinjen och både Ijeh och Kalle störtade fram utan bevakning. Ijeh når bollen först och sätter dit reduceringen.
Efter målet känns det som om IFK har chansen att vända på matchen, man för spelet och skapar lägen men det vill sig inte riktigt framför mål. Samtidigt så spelar givetvis MFF försiktigare och vill inte riskera något så man backar hem med lite fler spelare och är inte lika aggressiva i sitt spel. Allteftersom IFK chansar alltmera i anfallsspelet för att nå en kvittering blir också MFF:s kontringar farligare. Blåvitt jäktar lite för mycket i uppspelen och när sedan spelvändningarna kommer blir det ofta livsfarligt bakåt. Detta gäller särskilt efter det att Kwedi byter av Dennis Jonsson med knappt tjugo minuter kvar att spela. Patrice går ett par gånger om rejält vilse på sin högerbacksplats och det är ren tur att Yngvesson och Afonso båda misslyckas med sina avslutningar när de får frilägen.
I slutet av matchen är det gott om lägen för de båda lagen. IFK försvarar sig med väldigt få spelare så Malmö har enorma ytor att kontra på men de är ungefär lika bra på att punktera matcher med kontringar som vi brukar vara i samma läge, det vill säga riktigt dåliga. Afonso är väl den främste syndaren och hans luriga skott var den här gången helt missriktade.
Ytorna är naturligt nog inte lika stora när Blåvitt anfaller men laget lyckas ändå komma fram till farligheter. För Blåvitt är det framförallt Ijeh som skapar lägena framåt, han fortsätter matchen ut att oroa de ljusblås försvar och i andra halvlek får han också bättre stöd från högerkanten när "Alex" kommer igång på ett annat sätt än från den centrala mittfältspositionen. Den sista kvitteringschansen kommer på två minuters stopptid, bollen spelas in från vänsterkanten och Ijeh kommer fram till nickläge men det blir ingen fart på avslutet och Asper kan lätt ta hand om bollen.
Om man var en neutral åskådare (eller är från Malmö-hållet) hade man säkert lätt för att uppskatta den här matchen. Det var två lag som ville framåt hela tiden och det skapades en mängd chanser från båda håll och stundtals bjöds publiken på riktigt bra spel. Som IFK:are är det lättare att tygla sin entusiasm men trots den blytunga förlusten tycker jag ändå att laget lyfte sig avsevärt om man jämför med bottennappet mot Sundsvall senast.
Om man ser till individuella spelarinsatser i IFK förtjänar främst Ijeh överbetyg, han var kanske inte tillräckligt kylig vid alla avslut men skapade väldigt mycket framåt på egen hand. En annan spelare som förtjänar att lyftas fram är Erlingmark. Det är mycket möjligt att det här var hans sista allsvenska match på hemmaplan i Blåvitt och jag tyckte han gjorde ett starkt inhopp i andra halvlek där han hjälpte IFK att ta tillbaka mittfältet.
Alla till Halmstad och sedan till Råsunda!
