Träningsrapport 041125
IFK på Ruddalen med norsk general. Det betyder blod, svett och tårar.
Gatubolaget vill inte att man som supporter skall besöka Ruddalen för att titta på IFK-träning. Det står klart efter att ha halkat på ogrusade och istäckta trottoarer på väg från spårvagnshållplatsen till Västra Frölundas hemmaarena. Väl på plats har dock Ruddalen många bekvämligheter att erbjuda. En konstgräsplan i fullstorlek. Ett café med riktigt gott kaffe (om än med höjt pris från förgående år) och sittplatser. Utöver en fanatiker fanns ett litet gäng skolungdomar med journalistambitioner och en frusen klubbdirektör på plats. Och IFK Göteborgs A-trupp då förståss.
Efter sedvanlig springa runt på led uppvärmning så visade Arne Erlandsen vart det norska skåpet skall stå. Hårt och fast och med massor av kamp. Att tända de 22 spelarna som fanns på plats verkar vara ett delmål och med ideliga tävlingsmoment och lite gammaldags klassisk pennalism (armhävningar för förlorarna) så lyckas han hålla sina träningar intensiva och fokuserade. De lyckliga (?) tre som undgick dagens pass var Magnus Erlingmark (förkyld), Marcus Berg (dito) och Dennis "Cliff" Jonsson som har en liten känning i ryggen. Var Andreas "Dessa" Nilsson finns är en välbevarad hemlighet. De övriga fick tillryggalägga ännu ett tvåtimmarspass innan det var dags att sätta sig i de silvergrå volvobilarna för färd mot Kamratgårdens duschar och lunchbord.
Justice Christopher (som ej kommer att få ett kontrakt, officiellt idag), Thomas Mork och Johan Norell fanns anmälda för tjänstgöring under den norske generalens befäl. De fick, tillsammans med de övriga, bita tag i lite härligt kvadratenspel medan Kjell Pettersson och Stefan Landberg lekte vaktmästare och knackade bort isfläckar från konstgräset. Fysion Björn Lundberg gick runt och såg upptagen ut - oklart av vad. Mats Persson som utlovade assistans i form av en vaktmästare pep iväg och återkom först halvtimmen senare. Utan vaktmästare.
Spelarna hade vid det laget gett sig in i någon form av stor kvadrat i ett straffområde där man skulle hålla bollen inom laget med flest antal passningar inom laget. De som presterade flest slapp göra som förlorarna - armhävningar. Detta pågick i gott och väl 25 minuter innan det var dags för uppspels- och avslutningsövning. Mittbackar passade till yttermittfältare eller ytterbackar som levererade inlägg för centrala mittfältare och anfallare att förpassa i mål. Det gick sådär. Mats Persson blev allt blekare och räknade förlorade tusenlappar högt i takt med att bollarna seglade en bra bit över det bakre stängslet. Peter Ijeh var i slag och missade inte många avslut. Håkan Mild hade ett par fina avslut och när Bengt Andersson gjorde en fantomräddning på ett utav dem skrek han:
- Ledsen Håkan. Men det finns inte att jag ger dig den.
Gammal är äldst.
Efter den dryga timmen som avverkats i rena moment så var det då dags för tvåmålsspel. Besöker man ett träningspass med Arne Erlandsens signatur så lär det ingå. Målen ställdes på respektive planhalvas straffområdesgräns och det var fritt spel som gällde. Det röda laget som bestod av Bengt Andersson, Hjalmar Jonsson, Fredrik Risp, Kalle Svensson, Magnus "Ölme" Johansson, Mikael Sandklef, Håkan Mild, Sebastian Johansson, Niclas Alexandersson, Peter Ijeh och George Mourad var på spelhumör och gav inte det västlösa laget skuggan av en chans. 6-0 skrevs slutresultat till och det var rättvist. På hörna nickade Fredrik Risp resolut in 1-0. Sen bara fortsatte det. Man hade till och med råd att låta George Mourad vara saktfärdig med bollen ett antal gånger, men han gjorde också mål på sitt karakteristiska sätt. Nedtagning på bröstet och ett välplacerat skott. Niclas Alexandersson presterade, Peter Ijeh blandade och gav och Hjalmar Jonsson var lysande. Han hade uppfattat önskemålen om offensiva ytterbackar som gör överlappningar med sin yttermittfältare och var ofta uppe på offensiv planhalva och levererade. Dessutom visade han sin omtalade vinnarskalle då han blev halvt vansinnig när ett felaktigt inkast tilldömdes de blå. De stackars blå hade inte mycket att säga till om som sagt. Och i mitten på den första "halvleken" blev Rickard Claesson så förtvivlad att han gastade till de båda innermittfältarna att de måste finnas på plats. Men för unga Andres Vasques och Ozcar Wendt är det inte lätt att tampas med Sebastian Johansson och Håkan Mild. Det finns ju knappt en allsvensk startelva som klarar det slaget. Av de två provspelarna imponerade Johan Norell - mest på grund av sin kämparinsats.
Högt tempo och kämpa tills ni blör. Det är nyordning för IFK Göteborg i vinterträningen.
