Ögonblickens säsong del 5
Kalle Svensson. Där har vi den tredje spelaren som under hösten höjde sig en bit över sina lagkamrater. Eller egentligen inte. Han spelade kanske inte bättre än vad Fredrik Risp gjorde. Men han spelade bra tillsammans med honom.
Precis som Mikael Antonsson gjorde innan han drog till Österrike. Och där vann vi mycket av den stabilitet som försvaret gav laget under hösten. Kalles sätt att gå in och ta Antons plats är beundransvärt. Även om vi hade Erlingmark att tillgå så var det avgörande att vi inte fick turbulens i samband med den övergången. Mittbacksparet spelade ihop sig och agerade säkert både i djupet och när det skulle pressas, hade inte det fungerat hade vi aldrig fått uppleva ögonblickens höst.
***
Poliser och ordningsvakter. Det har varit mycket skriverier kring den resande blåvita skaran den här säsongen. Vi har en del supportrar som ställer till det, men det är dags för polisen och ordningsmakten att inse att även de har det. Sättet att provocera fram våld både nere i Malmö och i Landskrona är ingen bra väg att gå. Ordningsvakterna på Råsunda under cupfinalen är inget annat än en skandal. Men framförallt, hur kan de som vill stå bakom lagen och för ordning här i landet tro att man ska få bort problemet med huliganer och bråkstakar genom att uppträda på samma sätt. Om behovet från polisen och ordningsvakter är att söka bråk, att vinna de bråk som uppstår, då kan de väl käckt slänga upp en egen hemsida och kalla sig en firma. Jag hoppas att säsongens händelser skapat lite rutin när det gäller att bevaka en större samling supportrar.
***
Magnus Erlingmark. 515 A-lagsmatcher. Hjälte som anfallare i Champions League. Klippa som försvarare under de senaste åren. Han är inget annat än föreningens stora profiler genom tiderna. Den här säsongen har vi fått se Erling på bänken, det kändes konstigt redan i premiären mot Kalmar. Han kom in i andra halvlek, fick lite ordning på spelet och var under våren en av två på vårt tunga innermittfält, något som direkt innebar flertalet poäng. Under hösten har han mestadels spelat i laget med västar på träningarna dagen innan match. I reservuppställningen har han manat på sina medspelare, och fungerat som den pådrivaren jag är övertygad blir en fenomenal idrottsledare, om han nu väljer att gå den vägen. I andra halvlek mot Malmö kom han in och fick ordning på laget, det räckte nästan och det är inget snack att Erlingmark slutar, inte när han är som bäst, men i vart fall inte långt från toppen. Tack!
***
Håkan Mild. Säsongen 2001 visade grovjobbaren att passningsspelet hittat rätt. Jo, han till och med vände in och ut på bröderna Jansson i premiären mot Helsingborg, och om de vann bollen jagade han livet ur dem. I år har han fortsatt jaga livet ur sina motståndare, han har tagit ytterligare tekniska steg och vi har vid flertalet tillfällen till och med fått se försök till cykelsparkar från vår kapten. Det som är baksidan av det är hans skadebekymmer. Jag känner oron av att Håkans kropp sagt till för många gånger redan. "Jag vill ha en ordentlig försäsong" har vi hört han säga ett par år i rad nu. Jag hoppas han får det, för annars är risken stor att en till av våra största lägger skorna på kamratgårdens hylla. Håkan har dock överraskat alla förut och det skulle inte förvåna om han kommer tillbaka och spelar hela nästa säsong. Om det är någon som klarar av smärta så är det Håkan.
***
Bo Johansson. Först ett stort tack till Tomas Ravelli som fick honom till klubben. Det känns som att Bosse var det enda rätta som kunde hända klubben. Bosse lyckades vända spelarna åt rätt håll i ett lag som inte alls såg bra ut, värre än vad vår nu före detta tränare hade trott. Jag tror inte Bosse trodde på en så stark avslutning som laget lyckades med precis innan allt skulle avgöras. Men det är bara vad jag tror, det är inte lätt att förstå fotboll sa Bosse, det är inte lätt att förstå Bosse säger jag. Jag vill inbilla mig att Bosse hade större koll än någon annan, men att han räknade med att vinna några matcher mer innan vår fantastiska 7: a drog fart i tabellklättringen. Jag tror att Bosse trodde på en bättre avslutning mot Sundsvall och Malmö. Oavsett så var Bosses tid i klubben det bästa som kunde hända. Nu tar Arne över och han har en bra grund att stå på. Tack Bosse!
***
Uppemot ett par tusen i Kalmar, uppemot tre tusen i Halmstad och Borås, mellan fem hundra och tusen i Stockholm varje match, tusen och dryga tusen nere i Landskrona respektive Malmö och flera hundra i Sundsvall. Supportrarna har under året stått upp. Och det har inte handlat om ett resultat av lagets presterande. Det är en bra grund att stå på även nästa säsong. Ögonblickens säsong, vi som varit med vet vad jag pratar om, ni andra får fråga er själva om ni vågar missa något under nästa säsong.
***
Patric "Långås" Andersson gjorde en riktigt bra säsong 2003. Den här säsongen har han inte lyckats på samma sätt. Självklart beroende av att han inte fått spela lika mycket, med all rätt. Men han har i vanlig ordning fortsatt ge järnet. Långås sköt oss kvar i Allsvenskan för två år sedan, han är värd all uppskattning även om han nu inte får förlängt kontrakt. Ni som buade ut killen under ett par matcher den här säsongen hoppas jag tar sig en funderare och aldrig gör om detsamma, oavsett vilken spelare det handlar om.
***
Royal League har utmynnat i den perfekta avslutningen den här säsongen. Eller starten på nästa, och om det är lika trevligt som senast i Köpenhamn så köper jag idén varje match. Arne har inte satt sin prägel på laget än, men spelarna har fortsatt att trumma på, och är bästa svenska lag hittills. När det ska avgöras hoppas jag kunna skriva samma sak.
***
En ny säsong tar sin början redan i slutet av januari. Den tar fart redan i februari, på allvar. Det är inte samma långa uppehåll längre. Det är inte samma njutande längtan som ligger för alla supportrars fötter. I alla fall inte om man är bland de fyra främsta i Sverige. Längtan kommer att vara lättare att tackla med det i baktanke. Det kommer gå fort, sen står vi för dörren inför en ny Allsvensk säsong. En premiär, en start med förväntningar, med en jakt på bekräftelse för hur bra laget står sig i jämförelse med förra året, i jämförelse med Malmö och resten av de förväntade topplagen. En återstart då vi igen får ställa oss på den fallfärdiga ståplatsen, det är en känsla att se fram emot. Den största skillnaden när laget radar upp nere i Malmö (en fantastisk premiär som förbundet knappast har lottat fram) är att laget vet vad de är kapabla till. De vet vad som krävs och med höstens bravader som erfarenhet vet laget att de är att räkna med redan från start. Ovissheten som fanns inför i år är bortblåst och det kommer att gynna oss. Det som inte kommer att gynna oss, i och för sig är skillnaden inte så stor jämfört med förut, är att motståndarna också vet om det. Det kommer bli fortsatt tufft mot lagen som backar hem. Där hoppas jag att Arne Erlandsen plockar fram den aggressivitet som han så varmt pratar om. Då blir vi att räkna med. Det tror jag i alla fall, även om det inte blir på det sätt som jag kommer att föreställa mig. Det blir nog bara på det sättet som Bosse Johansson föreställer sig när han går och småler i de småländska skogarna. Oavsett, så kommer vi att få vara med om oförglömliga ögonblick även under vårt etthundraförsta år.
