Förlust mot Fässbergs IF
IFK Göteborg U-lag föll med 2-1 mot Fässbergs IF:s A-lag efter en bitvis stark insats där man till slut föll på bristande fysik och kanske också något individuellt misstag.
På Frejaplans relativt nylagda konstgräs i Mölndal tog sig IFK Göteborgs lovande U-lag an Fässbergs IF:s A-lag, förra året ett stabilt mittenlag i division 2. Till i år dessutom förstärkt med bl.a. ex-allsvenske försvarsspelaren Mats Hedén (BK Häcken) och en från Ajax U-verksamhet meriterad spelare, så det var helt klart ett rejält motstånd ungdomarna skulle sättas på prov mot.
IFK å sin sida startade med sitt (mer eller mindre) starkaste U-lag bland de tillgängliga spelarna, dessutom förstärkta med A-truppsspelarna David Stenman (målvakt) och Oskar Gustafsson (mittback). Andra bekanta namn kan vara anfallsparet Nicklas Bärkroth och Robin Söder samt de kvicka yttermittfältarna Ali Selim och Kamal Mustafa.
Spelmässigt inleder de blåvita ungdomarna klart bäst där de inte visar sina åtskilliga år och kilon mer meriterade motståndare någon överdriven respekt. IFK håller sin backlinje högt och och jobbar med laget som en enhet och tillåter Fässberg få chanser att sticka upp. Eventuella djupledsbollar hinner snabbe Oskar Gustafsson oftast först på. Fässberg vaskar dock fram en riktigt bra chans där David Stenman står för en svettig räddning på ett hårt närskott.
Med bollen i blåvit ägo gör man det bra. Man är inte rädda för att spela runt och man ser att de blåvita killarna överlag besitter en väldigt fin grundteknik avseende mottagningar och passningsspel. Tobias Nilsson, innermittfältare, jobbar väldigt bra i båda riktningarna och lyckas tillsammans med Niklas Martinsson (Mikael Martinssons son!) stå upp hyfsat väl mot Fässbergsspelarna. På topp har framförallt Robin Söder det ganska tufft mot Mats Hedén & Co, medan Bärkroth, som ser ännu mer muskulös ut i år, visserligen oftast kommer till korta på de lite högre bollarna, men samtidigt verkar totalt orädd att gå in stenhårt för att vinna boll i närkamperna. Det är på kanterna IFK ibland kommer fram och då via Ali Selim och Kamal Mustafa. Ali gör det bra, men det är Kamal som imponerar mest på mig med sin oerhörda kvickhet och skicklighet med boll på små ytor.
Jag kan inte svära på kronologin, men det är hur som helst Kamal som ligger bakom de två första farligheterna för IFK. Ena gången har han tagit en hörna och fått tillbaka boll på högerkanten då han rycker förbi en Fässbergare inåt i banan och vid straffområdets yttre hörn drar till med vänsterfoten. Skottet touchar ribbans översida. Nästa farlighet blir också mål. Kamal får bollen på vänsterkanten i en spelvändning, accelererar längs med kanten och slår ett tidigt inlägg mot Bärkroth som löper emellan Fässbergs två mittbackar. Inlägget är hårt och perfekt placerat och Bärkroth kan nästan kusligt kallt bredsida in bollen på volley i målvaktens högra hörn. Oerhört snyggt. Bärkroth kan eventuellt ha varit offside, men stinsen friade, så då har väl vi Blåvita inget att anmärka på antar jag.
Strax därefter skapar man ytterligare tre chanser i en i en spelvändning. Det hela är lite rörigt, men jag tror det är Kamal, Bärkroth och slutligen Ali Selim som varsin gång avslutar från nära håll mot vilt täckande Fässbergsspelare.
Efter knappa halvtimmen verkar Fässberg vakna till liv lite grann och har mer boll och mer av spelet. Dock så får ex-blåvite Sorie Samura på topp i Fässberg inte ut speciellt mycket av sitt idoga arbete.
I paus kan man konstatera att IFK gjort en helgjuten halvlek, där det nog var närmare 2-0 än 1-1, även om Fässberg jämnde ut sista 15-20 minutrarna. IFK byter ut Niklas Martinsson i paus och sätter istället in förra sommarens förvärv Johan Lundgren, P91-landslagsman. Innan man knappt hunnit registrera detta mentalt får Fässberg en frispark i typiskt "inläggsläge" snett utanför Stenmans straffområde. Ett par man i muren, resten i den sedvanliga klungan någonstans kring straffpunkten. Ur mitt gräsrotsperpektiv (optiskt) är det svårt att se vad som händer, men bollen går i varje fall direkt i mål, något Stenman inte verkade vara alltför belåten över. Meningen omkring mig var i varje fall att det var något av en målvaktstavla.
En olycka kommer sällan ensam, och några minuter senare får Tobias Nilsson en hård spark mot knäet i en närkamp och ligger länge och vrider sig i svåra smärtor innan "Erra" och en tillskyndande Bohman kan hjälpa honom av planen. Tobias ersättare bör vara Ludvig Torkelsson, men jag skulle inte svära på det. Däremot har han exakt samma frisyr, kroppsbyggnad, träningsbyxor, sönderklippta mössa och spelstil som Lundgren, så resten av halvleken ser jag ständigt fel på dessa två unga herrar.
Efter timmen spelad är mönstret allt tydligare. IFK går mer och mer på knäna och man vinner nästan inga höjddueller alls på mitten, och även backlinjen börjar få svårare att freda sig. Laget, som tidigare jobbat så bra som en enhet i försvarsspelet börjar tappa koncentrationen med följd att backlinjen har börjat falla av lite. Dessutom slår man en del riktigt läskiga felpass som sånär ger Fässberg möjlighet att ta ledningen. De offensiva aktionerna från Blåvita lyser mer eller mindre med sin frånvaro, även om en del spelare fortfarande står för individuellt lysande prestationer.
1-2 kommer som brevet på Posten, det där brevet du inte ville ha. IFK tappar boll på mittplan, bollen spelas ut till Fässbergs högerytter som sätter fart, tar sig förbi IFKs vänsterback och in i straffområdet. Stenman tvekar här och avbryter sin utrusning på ett lite underligt vis. Avslutet går in mellan Stenmans ben. Man kan inte lasta David för målet, men otagbart var det ju inte.
För att få lite mer kraft framåt tar man ut Robin Söder som försvunnit nästan helt i andra halvlek och sätter in kraftfulle William Atashkadeh. Sista kvarten skapar IFK tre lägen att utjämna. Ali Selim gör en mycket bra inbrytning från sin högerkant där han går på insidan av försvararen, men tyvärr går hans skott någon meter över. Ständigt giftige, om än något bollkäre, Kamal Mustafa får också till ett riktigt bra skott som skruvar sig först åt höger för att sen vrida vänster, dessvärre någon decimeter över innan bollen hinner dyka tillräckligt. Allra bäst chans har nog William som kan avsluta något trängd. Det låga skottet gör dock Fässbergskeepern en riktigt bra räddning på till hörna.
Fässberg skapade en del chanser de också, framförallt genom omställningar som är deras specialitet. Enligt en bekant med bra koll på Fässberg spelar laget med ett mycket lågt försvarsspel och satsar på sina omställningar, vilket kanske förklarar varför det var så Fässberg skapade många av sina chanser. Litet extra beröm här till Oskar Gustafsson som ett par gånger lyckas avstyra riktigt farliga lägen.
2-1 till Fässberg slutar i varje fall matchen, ett resultat som i slutändan inte är direkt orättvist, även om IFK kanske borde satt ytterligare någon balja i första halvlek. Allt efter att matchen led fick Blåvitt allt svårare med det fysiska spelet och koncentrationen. Speciellt ytterbackarna såg väldigt trötta ut i andra halvlek. Anfallsmässigt levde IFK till ganska stor del på sina individuellt skickliga spelare som på egen hand kunde utmana och komma till avslut, även om det under första halvtimmen såg relativt bra ut kollektivt också.
Nästa lördag, den 1. mars, spelar U-laget mot Holmalunds IF:s A-lag på Valhalla kl. 16.00 (prel.)
Startuppställning
David Stenman - Malband Mohideen, Oskar Gustafsson, Mikael Gonzales, Mikael Andersson - Ali Selim, Tobias Nilsson, Niklas Martinsson, Kamal Mustafa - Nicklas Bärkroth, Robin Söder
