Marbella, dag 1, del 2
Del 2.
Timmar senare. Jag tyckte det var en smula kyligt i blåsten tidigare under dagen. Jag hade fel. Nu är det riktigt kallt. Trots det blir det en trevlig eftermiddag på MPF. Först träffar jag på den gamle favoriten Mikael Antonsson. Hans Austria Wien skall ha match, men Anton är inte omklädd. Han har drabbats av sjukdom och kan inte delta. En pratstund senare dyker Bengt Halse och Arne Erlandsen upp. Vi kollar på första halvlek tillsammans medan solen sänker sig och vinden tilltar.
Äntligen dags för lite riktigt fotboll - Blåvitt skall träna. Mina tidigare så bestämda utfästelser visar sig snart vara helt felaktiga. Alla av Arne Erlandsens pass ser inte likadana ut. Han börjar med att samla ihop truppen. Stefan Selakovic får vila. Han har en känning i baksidan. Hjalmar Jonsson och han joggar därför runt under passets gång. Passet ja. Det är passningsspel det skall handla om. I alla fall kan man tro det. Men det är inte passningarna i sig Arne vill åt.
- Passen skall vara med bredsidan. Inga yttersidor, inga skruvar. Framförallt koncentration, säger han till sitt väl påbylsade spelarmaterial.
- Lyssna nu Jonas, fortsätter han menande. Jonas skäms.
Koncentration i all ära men för en åskådare (som jag) ser det ut att vara just passningar det handlar. Passningar mellan två spelare. Passningar i intrikata mönster. Passningar med huvudet. Passningar åt alla håll och kanter och jag fryser så jag skakar.
Efter en lång stund av bredsidor så spelar spelarna volleyboll kvadraten. Jag traskar runt planen i alldeles egna intrikata mönster och försöker komma ihåg alla logiska argument jag hade för att inte ta med mig vinterjackan. Jag väntar på tvåmålsspelet. Det måste ju komma. Det är ju Arne Erlandsen som har laget?
Jag skulle fortfarande kunna stå kvar och vänta på tvåmålsspelet. Det blev inget. Men det blev anfallsövningar istället. Spelarna ställde upp sig efter position och skulle från back till back via en innermittfältare till en yttermittfältare få till ett inlägg och avslut av endera en av de två anfallarna eller den innermittfältare som följde med upp i anfallet göra mål. Någon ville annat. Denna någon heter Bengt Andersson. Och som han ville. Bengt räddade med ben, armar och huvud.
Lite mål blev det dock. Det klart vackraste hade provspelande Daniel Johanssons signatur. Ett inlägg från Vasques kommer i perfekt höjd och i höjd med straffområdet så klämmer han till med högerfoten. Stenhårt och rakt upp i krysset. Så vackert att samtliga spelare utbrast i diverse spontana glädjeyttringar.
I anfallet efter var ordningen återställd. Daniel Johansson missade med gott och väl fem meter och Bengan utbrister:
- Nu känner vi igen dig Daniel.
Gammal är äldst.
Arne står och tittar på. Han är inte nöjd. Han säger först till spelarna att någon måste gå på första stolpen. Det blir inte bättre. Arne blir ännu mindre nöjd. Tillslut är måttet rågat.
- Det måste alltid vara en som angriper till hundra procent på första, skriker han så till och med österrikarna på planen bredvid reagerar.
Dagens glädjeämne finns inte i anfallet. Dagens glädjeämne löper längst med kanten och heter Adam Johansson. Av alla inlägg som slogs så skulle man känna igen ett från Adams fot på en mils avstånd. Hårda, precisa och med rätt höjd. Kanske kan Alexandersson få lite avlastning på den fronten i fortsättningen?
Eftermiddagens träningspass slutar tidigt. Något måste vara fel? Det är väl fortfarande Arne "två timmars träningspass" Erlandsen som tränar laget?
Imorgon finns jag på plats i Urbanizacion La Quinta för att följa lagets vidare äventyr. Det skall bli spännande och, hoppas jag innerligt, varmare.
Heja Blåvitt!
Alltid Blåvitts medverkan vid lägret i Marbella möjliggörs genom sponsring från:
Alltid Blåvitts läsare
och
Weblink IP Phone
Alltid Blåvitt riktar ett stort tack till alla som stöttar oss.
