Rubin Kazan - IFK Göteborg 1-1
Matchrapport ifrån den sista matchen i Marbella för Blåvitt.
Vi börjar med det positiva.
Stefan Selakovic löpvilja och teknik imponerade.
Lagets försvarsspel var, när man ser till matchen som helhet, bra.
Vi är fortfarande obesegrade.
Tyvärr blev det inte mycket roligare än så. Det var en riktig skitmatch.
Det första som hände var obehagligt. Rubin Kazan får en hörna och den slås så bra att en rysk spelare fick huvudet på bollen. Den tar i ribban och går över. Ett par minuter senare får Rubin Kazan ännu en hörna efter ett misslyckat uppspel från Kalle Svensson. En grönklädd ryss får smyga in i straffområdet, omarkerad, och får till en nick. I ribban igen. Inte ens fem minuter hade gått och det hade redan osat hett dubbelt hos Bengt Andersson i målet.
Ett par minuter senare så har Hjalmar Jonsson bollen på sin vänsterkant. Han slår upp den på ytan bakom backlinjen. Både Peter Ijeh och Stefan Selakovic löper i rätt ögonblick och den sistnämnde får med sig bollen. Strax efter att han korsat målområdslinjen så förstår den ryska backen att han måste gör något. Han river ner "Sella" och domaren blåser straff. Magnus "Ölme" Johansson stegar fram och sätter benet till. Bollen flyger med kraft in vid målvaktens högra stolpe.
Det blåvita spelet blir bättre, utan att man nödvändigtvis skapa så mycket chanser. Men kontroll har man och lite halvchanser får man. Oftast genom att Stefan Selakovic löper smart och använder sin teknik på rätt sätt. Hans anfallskompanjon Peter Ijeh har inte riktigt lika mycket lycka med bollbehandlingen men ser hyfsat pigg ut också. Trots att regnet ligger i luften så ser det ut att bli en ganska trevlig eftermiddag på solkusten. Då visar sig en av dagens mest negativa överraskningar upp sig.
Det kanske är fegt att skylla på domaren i vanliga fall. Men den pajasen som dömde dagens match borde för alltid bli avstängd från en fotbollsplan. Han hittade frisparkar på regelrätta blåvita brytningar. Så snart en ryss gick i marken var det frispark. Ryssarna fick däremot använda armar, armbågar och efterslängar mot de blåvita i all oändlighet. Det var bara när det var så uppenbart att det blivit fullt myteri han kunde tänka sig att blåsa i blåvit favör. Katastrof!
Rubin Kazans folk blev allt tjurigare på planen, och utanför. En utav ledarna först började mucka med Fredrik Risp efter en brytning på kanten för att i nästa läge brösta upp sig mot de tillresta supportrarna. Den kalibern var det. På planen kontrollerade Blåvitt matchen utan att glänsa men med ett kompakt lag som avväpnade de fåtaliga ryska attackerna med effektivitet. När halvtidssignalen ljöd kunde man bara hoppas att kvalitén på matchen och framförallt på domarinsatsen skulle höjas, inget utav det besannades.
Rubin Kazan bytte ut hela sitt manskap i paus. Och boll (det gick tydligen inte att spela med IFK:s Adidas-bollar längre). Alla ursäkter är bra utom de dåliga. Det nya manskapet var minst lika griniga som de som blivit utbytta och mest utmärkte sig en av deras forwards som när han inte rullade runt på marken slog och sparkade mot närmaste blåvita spelare. På Kamraternas innermittfält så rev och slet Sebastian Johansson förtjänstfullt. Kalle Svensson och Fredrik Risp var omutliga centralt i försvaret och "Ölme" höll nere de heta känslorna, både med sitt snack och sitt lugnande spel. Bengt Andersson plockade ner de bollarna han skulle och gjorde inga misstag. Det här skulle bli en seger. Förvisso var vi kanske inte värda mer än 1-0 men en seger i alla fall.
Med en kvart kvar förlorar Hjalmar Jonsson en löpduell på sin kant. Inspelet hoppar förbi två par Blåvita ben och på bortre stolpen dyker en ryss upp. 1-1. Ridå.
Nu kunde inte ens Ölmes kyla lugna ner spelarna. Fredrik Risp, så kapten han var, fick en ful eftersläng och ett ögonblick trodde jag att fullt slagsmål skulle bryta ut. Blåvitt höll tätt och försökte anfall under de sista minuterna men det blev inte så mycket av det.
Det skapades inte mycket chanser idag. Det gjorde inte motståndarna heller. Tyvärr var det inte de båda lagen som stod i rampljuset idag.
****
Detta är den sista texten ifrån Marbella-lägret och jag passar på att rikta några tack i slutet av den.
Först, ett stort tack till Tomas, Börje och Simon som många gånger givit mig skjuts och skratt på väg till MPF.
IFK Göteborgs spelare, ledare, fysioteam och framförallt de båda materialansvariga Bärra och Åke skall ha ett stort tack för att ni haft tålamod med en utomstående som sprungit runt benen på er runt plan 1 på MPF. De två sistnämnda förtjänar ett extra omnämnande för att de förgyllt min vardag med tjôt och anekdoter.
Sist, och störst, tack skall alla ni som skänkt pengar till Alltid Blåvitts bevakning ha. Jag hoppas att ni känner att pengarna inte helt varit bortkastade utan att ni fått en hyfsad bild av vad som hänt under de här 11 dagarna på Costa del Sol.
Förvänta er inga texter från mig på ett tag. Det har varit ett intressant, roligt och arbetsamt läger. Nu är jag, precis som laget, ganska sliten. Tack för att ni gav mig möjligheten att bli det.
****
Laguppställning:
Bengt Andersson
Magnus Johansson, Fredrik Risp (K), Kalle Svensson, Hjalmar Jonsson
Niclas Alexandersson, Martin Smedberg, Sebastian Johansson, Jonas Henriksson
Peter Ijeh, Stefan Selakovic
Mål:
Magnus Johansson 0-1 (6)
Okänd 1-1 (76)
Alltid Blåvitts medverkan vid lägret i Marbella möjliggörs genom sponsring från:
Alltid Blåvitts läsare
och
Weblink IP Phone
Alltid Blåvitt riktar ett stort tack till alla som stöttar oss.
