Tack, Ni är så underbara!
Men måste Ni fortfarande göra mig så ofantligt nervös?
Hela dagen på jobbet idag, kantad av nervositet. Första matchen jag inte får tillfälle att se på plats. Inte ens direkt hemma i tv-soffan. Ska jag verkligen klara av att inte få höra resultatet innan videon går igång? Mina naglar kommer ju vara tuggade till flisor, och folk i min närhet lär tro jag är galen (som om de inte redan fattat misstanke).
Men, även den här dagen gick mot sitt slut. Telefonen hade jag stängt av sen länge. Det är inte alltid det är bra med pratglada änglar som bekanta! Missförstå mig rätt nu, jag ville verkligen inte veta resultatet. Bandet var i videon och jag var om möjligt ännu mer nervös. Jag kan lova att det värsta la sig en kvart in på matchen. Jon Inge Höiland trycker in 0-1 med pannan och glädjen är fullständig! Så härligt, så förlösande. Innan jag vet ordet av och adrenalinet har minskat gör samme norrmann 0-2. Ett stort lugn infann sig hos unge Herr Sjöblom, som med gott humör väntade in Martin Hanssons signal som förkunnade att halvleken var till enda.
Båda målen signerade Höiland, men mannen bakom är i högsta grad svensk. Han är i högsta grad även vänsterytter och heter Jimmy Svensson. Den som nu tvivlar på Jimmys kapacitet bör se om sina kunskaper vad det gäller sporten fotboll i allmänhet och Blåvitt i synnerhet. Jimmy är en man, som till skillnad från andra irrationella och övervärderade yttrar, levererar. Det kan tyckas vara simpelt att se det så. Men det är lika sant som det är sagt. Jimmy - levererar! Sju målgivande passningar är makalöst bra. Och så säger dom att Blåvitt inte har något kantspel, utan bara slår långbollar...
I den andra halvleken går man in för att bevaka sin ledning. Man kontrollerar också matchen tills det återstår knappt tio minuter. Vad som händer då är för mig en gåta. Återigen kan jag inte peka på vad som är fel, utan sitter maktlös bredvid med hjärtat i halsgropen. Markeringen uteblir, vi kommer fel i positionerna och backar för långt ner i banan. Man ser det, men förstår inte varför. Här har vi något för Stefan Lundin och Jonas Olsson att klura på inför toppmötet med Djurgården som stundar.
Just Lundin/Olssons insats idag ska berömmas. De vågade återgå till Sebastian Henriksson och Gustaf Andersson som anfallare. Det gav resultat. Henriksson glänste inte, men uträttade mer idag än Rosenkvist gjort sen sina två mål mot Malmö FF. Vidare så visade man Sebastian Johansson stor tillit när han fick fortsatt förtroende. Efter en, enligt honom själv, mindre lyckad insats mot Trelleborg fick han återigen chansen. Den här gången centralt där han trivs bäst. En helgjuten insats av Sebastian som snart kan få oss att glömma frågan om hur mycket Håkan Mild saknas.
Ynglingen jämte visade inte heller upp något spel som lät skämmas för sig. Martin Ericsson smekte in 0-3 på ett sätt man knappt trodde var möjligt i dagens Allsvenska. Så underbart att se! Glädjen att se Martin är dubbel, då han även brukar kyssa klubbmärket sitt på tröjan. Känn på det!
När vi är inne på spelare med känsla för sin klubb finns det en som jag måste framhålla extra idag. Magnus Erlingmark var planens gigant. Strålande försvarsspel från Erling som visade pondus och tog ansvar som aldrig förr. Stort tack Magnus och övriga änglar för segern idag!
