IFK Göteborg - FK Ventspils 3-0
IFK Göteborg värmde upp inför onsdagens möte med Galatasaray genom att besegra FK Ventspils med klara 3-0.
Vilken dag. Den började i svinottan på ett snöigt, blåsigt och kallt Arlanda. Fortsatte förbi ett dimmigt Istanbul för att avslutas i ett soligt och varmt Antalya. Nu värmde inte solen mest utan den klara segern för IFK Göteborg var än mer glädjande.
Jag anlände i ilfart med taxi direkt från flygplatsen precis i tid för andra halvlek. Då var matchen redan avgjord. Enligt klubbdirektör Mats Persson hade första halvlek varit en förhållandevis jämn historia som Blåvitt trots allt gick segrande ur. 2-0 var resultatet i paus efter mål av de båda anfallarna George Mourad och Peter Ijeh.
Blåvitt tog redan från start av andra halvlek ett bastant tag om händelseförloppet. George Mourad var i mångt och mycket tillbaka till den George vi minns från hösten 2004. Tung för motståndarna, lysande i bollbehandlingen och påpasslig i att snappa upp bollar strax utanför straffområdet. Peter Ijeh var även han pigg om än något mindre framgångsrik. Båda anfallarna blev hårt tagna av allt surare motståndarbackar.
Dom hade anledning att vara sura. Spelet var förlagt på Ventspils planhalva och trots att IFK inte skapade mängder av klara lägen så var det inget snack om vilket utav lagen som bestämde på planen - det var det blåvita. De chanser som Ventspils fick var just gåvor ifrån mittbackarna Kalle Svensson och Fredrik Risp. Varsin gång sjabblade dom med bollbehandlingen och gav Ventspils en möjlighet att reducera. Båda gångerna var Bengt Andersson i vägen. Trygg, rutinerad och felfri. Det farligaste letterna lyckades skapa var i slutet av matchen när Jonas Henriksson rev ner en motståndare till hälften in på Blåvitts planhalva. Den efterföljande frisparken slogs som ett inlägg där en rödklädd nådde högst och bollen seglade strax ovanför ribban. Men den hade inte gått in även om höjden varit något mer precis. Bengt stod rätt i målet och skulle ha tagit den.
Blåvitt vaskade inte fram mängder med klara chanser, men en hel del halvchanser fick man. Främst genom de båda topparna. Jag var inför matchen oerhört nyfiken på hur Stefan Selakovic skulle göra sig som släpande forward strax bakom George Mourad och Peter Ijeh. Tyvärr utmärkte sig inte "Sella" speciellt mycket i det som jag trodde var en roll som skulle passa honom som handen i handsken. Arne Erlandsen lär få fortsätta experimentera för att hitta plats för Mourad, Ijeh och Selakovic.
I den 59:e minuten hittar George Mourad fram till Peter Ijeh som blir omkullvräkt i straffområdet och IFK Göteborg får en välförtjänt straff. Magnus "Ölme" Johansson stegar fram och precis som brukligt är sätter han bollen trots att målvakten får handen på bollen.
- Han [målvakten] stod en bra bit åt sidan så jag trodde att han skulle försöka lura mig att slå bollen i det andra hörnet så jag slog den mot där han var. Men han stod kvar, menade Ölme efter matchen.
- Men skottet var så hårt så han hade inte en chans ändå, fortsätter han flinande.
När klockan visar på 73 minuter spelade så ser det ut som George Mourad skallar ihop med en mittback. I själva verket är det en armbåge involverad och det resulterar i ett rött kort för letten. Han blir liggande och går direkt av plan med tydliga smärtor i käken. Med tanke på hans insats tidigare under matchen hoppas jag verkligen att han är fit for fight snart igen. Det är kul att se att han bevisar med sitt handlande och inte bara med sina ord att han "inte tänker ge bort sin plats".
Ölme var inte oäven i försvaret heller utan gick från sin högerbacksplats upp och bröt när han skulle och visade i vanlig ordning att han är en utmärkt spelare i en mot en situationer. Den riktiga bjässen där bak var Hjalmar Jonsson som inte gjorde ett fel under de minuter han fanns på planen (som var ordentligt gropig och tungsprungen). Håkan Mild slet i vanlig ordning och Jonas Henriksson var precis som vanligt väldigt sugen på att få bollen i tid och otid. På den andra kanten jobbade Niclas Alexandersson oförtrutet tills orken tog slut.
Letterna spelade ju längre matchen led allt fulare och när Stefan Selakovic blev brutalt kapad på egen planhalva blev huvudtränare Arne Erlandsen så arg att han först tog några steg ut på planen och protesterade mot domaren och senare sade Ventspilss nummer 6 (som betedde sig obalanserat rakt igenom hela halvleken) några sanningens ord. Måhända kontroversiellt i dessa Mourinho-Frisk tider, men sannerligen inte obefogat. Ju fler matcher jag ser under den här typen av träningsläger desto mer ifrågasätter jag vad det är för stolpskott som iklär sig domaruniformen.
IFK:s inbytta spelare, Adam Johansson, Martin Smedberg, Jonatan och Marcus Berg gjorde inga större avtryck när de väl kom in.
Segern var odiskutabel och laget man mötte var inte dåligt, det var IFK Göteborg som var bra. En lovande insats inför den kommande matchen. Spelarna firar under kvällen segern med inkilning. Imorgon är det träningsledigt och jag skall passa på att njuta av den Turkiska solen. Under söndagen drar träningen igång igen och därmed även träningsrapporterandet. Väl mött då.
IFK Göteborgs lag:
Bengt Andersson - Magnus Johansson, Fredrik Risp, Karl Svensson, Hjalmar Jonsson (Adam Johansson 73) - Niclas Alexandersson (Martin Smedberg 61), Håkan Mild, Jonas Henriksson - Stefan Selakovic - George Mourad (Marcus Berg 76), Peter Ijeh
Alltid Blåvitts medverkan vid lägret i Antalya möjliggörs genom sponsring från följande:
Alltid Blåvitts läsare
Weblink IP Phone
Dreamgoal
Alltid Blåvitt riktar ett stort tack till alla som stöttar oss.
