Antalya 21/3 förmiddag
Alltid Blåvitt är på plats i Antalya, Turkiet för att bevaka IFK Göteborgs träningsläger. Detta är rapporten från förmiddagens träning.
Adam Johansson är sjuk och vi kan därför lägga till hans namn till de som är indisponibla. Det återstår att se om han hinner bli frisk till matchen mot Galatasaray. Sen har vi ett glatt besked. Kalle Svensson var med och testade sin höftböjare idag och den visade sig hålla. Tyvärr åker han iväg till U21-samling och det innebär att han inte kommer att finnas med i onsdagens drabbning. Imorgon åker Mattias Bjärsmyr och Marcus Berg till sina landslag. Jag börjar helt klart att oroa mig för hur många spelare vi kan ställa upp med på onsdag.
- Det hade ju varit lite pinsamt om vi bara kom med nio spelare, som Arne lite skämtsamt sa på bussen till dagens träningspass.
Solen mötte upp de blåvita som kunde deltaga. Den enda som blev kvar på hotellet var Hjalmar Jonsson. Än har det inte gått att få ett klart besked om hans hälsotillstånd men om han är fit-for-fight så är det inte i Istanbul han kommer att bevisa det utan i Islands viktiga kvalmatch.
De övriga var där. Adam Johansson deltog i uppvärmningen men insåg snart att det inte skulle bli så mycket mer än så. Svullen i halsen och med begynnande feber gick han ner och deppade hos materialarna Åke och Berra.
Sedvanlig samling följde och Arne gick igenom dagens övningar. När spelarna skulle börja jogga igång kroppen påminde han dem om vad som väntade.
- Nu finns det chans till revansch. Gamla mot unga, lät det ifrån huvudtränarens småleende mun.
Gula västar på det gamla gardet och uppdelningen var klar.
Längre bort intog Mats Persson sin soldyrkar pose och allt var som det skall vara.
Tämligen snart så sprang de gula västarna bort till Kjell Pettersson och de västlösa hamnade framför Arne Erlandsens hökögon.
Passningsövningar där instruktionerna var tydliga:
- Bollen skall gå längs med marken!
I det gamla laget såg Håkan Mild till att det inte lösades runt när han omgående lät sin röst ljuda.
- Kom igen nu.
Det var startsignalen på bättre koncentration och Kjell Pettersson behövde inte säga mycket. Något enstaka uppmuntrande utrop var allt som behövdes.
Från den andra sidan planen så hörde man Arne som skrek instruktioner. Det är inte bara tomma ord när han säger att han vill se fokusering i varje moment. Han drar sitt strå till stacken genom att genom sina ord göra allt för att skärpan höjs. Är inte rädd för att både dela ut kritik och beröm när han finner det motiverat.
Hårda välriktade bollar skall det vara.
Små gula konor placerades som via magi upp i en bana en bit ifrån de två områdena som passningsövningarna ockuperade. I den skulle det dribblas och springa stafett med boll. Därefter var det blandade småhopp över de små häckarna som Alexander Nadj alltid verkar få släpa iväg till bussen.
En stor kvadrat märktes ut med hjälp av de gula slalompinnarna. Fyra spelare från vardera lag försökte behålla bollen inom laget med hjälp av fyra spelare som stod utplacerade runt kvadraten som "väggar".
I början gick det undan, efter ett tag mattades båda lagen och Arne tyckte inte om vad han såg.
- Ny bevegelse! Mer noggrant!
Spelarna slet i den allt hetare solen. Var femte minut bytte man av så nya "fräscha" spelare fick en chans att hitta nya ytor genom sin rörlighet.
Det ser lite trött ut. Man har varit i Turkiet i åtta dagar och den hårda träningen tar ut sin rätt. Efter dagens pass bestämde Arne och Kjell att det inte blir något fotbollspass under eftermiddagen. Istället får de blåvita det tveksamma nöjet att köra ett styrkepass med Björn Lundberg som ciceron.
- Det skall gå snabbt som fan, menar Arne.
Spelarna står uppradade längs med tre stolpar. Dom skall efter att ha levererat två pass avsluta mot de alternerande målvakterna.
Dom börjar lite tveksamt. Det duger inte. Arne säger ifrån och farten och koncentrationen höjs.
George Mourad får vara med igen efter att ha tränat lite enskilt med Kjell på andra planhalvan. Han trycker till bollen som på sedvanligt maner hittar upp i krysset. Vacker så det förslår.
Mattias Bjärsmyr har också ett riktigt fint tillslag. Hårt och välriktat sätter han sina två första försök.
Arne rättar till smådetaljer när spelarna kutar fram.
- Kroppen skall vara över bollen, kan det låta när någon får skottet högt över.
- Lite för långt sista steg.
Spelarna har olika skotteknik. Stefan Selakovic krutar inte bara på. Han använder skruv på samtliga skott. Men skruven är inte riktigt perfekt och han får två i trävirket.
Ryske "provspelaren" Aleksander Biskov har en säregen kort pendel med benet. Det går ruskigt snabbt när han skall ta avslut och skotten är bra. Hade vi inte haft så många forwards så hade han helt klart varit intressant tänker jag.
Håkan Milds skott ser mer ut som vi är vana vid - det vill säga inte särskilt bra.
Träningen avslutas med tvåmålsspel fyra mot fyra på en liten plan. Runt den står spelare som man kan använda som väggspelare och Arne gör allt för att piska upp stämningen innan matcherna blåses igång.
- Det här är sista fyra mot fyra under lägret. Nu skall vi se vad de unga är gjorda av. Det här handlar om stolthet, menar han.
Om det är rätt så saknas det en hel del stolthet hos ynglingarna. De gulvästade äldre fullständigt äter upp dem.
Håkan Mild sätter tonen med en glidtackling tidigt in i första matchen. Efter det är det inget snack.
Mild vinner återigen bollen och serverar Jonas Henriksson som enkelt petar in den i målet. Kalle Svensson klagar på Oscar Wendts defensiv med rätta när han gör två misstag som båda leder till mål av Stefan Selakovic.
Då hjälper det inte att Marcus Berg reducerar både en och två gånger.
Andres Vasques har kanske truppens kvickaste fötter men när han inte vågar satsa i närkamper så blir han ett lätt byte för mer bestämda spelare. Om han skall kunna göra sin potential rättvisa så får han snart bestämma sig om han är beredd att satsa smärta för att få ut det han vill på planen. Att kunna vända kvickt med boll räcker inte på seniornivå. Sådan är den bistra sanningen.
Det gamla gardet är inte rädda för att vilja vinna. Inte rädda för att satsa i varje enskilt moment och inte rädda för att slita hårt. De spelar som ett lag när de fyller på framåt medan de västlösa mest spelar för sig självt.
Det är oerhört ojämnt och det är inget snack om att de yngre får sig en ordentlig läxa. Bara att hoppas att dom tar åt sig den erfarenheten och utvecklas genom den.
Efter slutsignalen småtjafsar Jonatan Berg och Bengt Andersson. Inget allvarligt men en smula irriterat.
- Det räcker nu, säger Arne och båda lommar iväg mot nedjoggningen.
Så skall det vara. En förlust under träning skall man inte bara skaka av sig. Den skall svida.
Imorgon tränar IFK Göteborg det sista passet nere i Antalya. Då finns Alltid Blåvitt på plats.
Alltid Blåvitts medverkan vid lägret i Antalya möjliggörs genom sponsring från följande:
Alltid Blåvitts läsare
Weblink IP Phone
Dreamgoal
Alltid Blåvitt riktar ett stort tack till alla som stöttar oss.
