Gästkrönika: Lägg ner Änglagård!
Det är dags att lägga ner ungdomssatsningen Änglagård, och istället bilda en ny ungdomsförening för Blåvitt. Det tycker gästskribenten Björn Davidsson.
Nu är det 2008, för 30 år sedan var det 1978. För 30 år sedan och tidigare var idrott en folkrörelse med engagerade ledare som ställde upp med att servera dricka i paus och att tvätta match-stället till nästa träning/match. Att skjutsa sonen/dottern eller sälja korv/lotter var också en naturlig företeelse bland föräldrar och äldre klubbmedlemmar. Allt detta sköttes inom den lokala samhörigheten. Varje litet samhälle/kvarter hade sin förening som fostrade ungarna och lät dom utvecklas i sin egen takt tillsammans med kompisarna som dom kände från gatan och skolan.
Visst skapades det framgångsrika och skickliga ungdomar i den miljön som senare blev världsartister. Ungdomsarbete måste vara en lokal verksamhet. Kompisar och föräldrar är lokala och den lilla klubbens rimliga krav är lättare att hantera för en yngling i dom lägre tonåren. Egentligen borde det vara förbjudet för klubbar att ta in ungdomar i sin verksamhet om dom inte bor inom sitt lokala verksamhetsområde. För en förening som IFK Göteborg kanske Utby/Sävenäs/Kviberg vore okej om Änglagård skall leva vidare. Det beror ju i och för sig på vad det kostar att ha alla dessa planer och annat kvar därute.
Om man ser resultatet av Änglagård så här långt år det ju skrämmande vad lite IFK fått ut. Dagens A-trupp innehåller ingen som fostrats före 17 års ålder via Änglagård, trots att den varit en stor kostnad (ca 50 millar) sedan starten för mer än 10 år sedan. Den ende som gått hela vägen är väl Vasquez som vi var tvungna att släppa gratis eftersom han (eller hans farsa) tyckte att han lagt ner så många år av sin tid inom föreningen.
Alltså. När är det dags att starta ungdomsarbete? För en elitklubb som IFK tycker jag att juniorverksamhet är okej först med ett 17-års lag. Knatte- och pojk-lag skall skötas av lokala kvarters- och småklubbar. För IFK gäller det istället att stötta dessa småklubbar inom närområdet med utbildning i hur man bäst bedriver träning och inom deras egen verksamhet samt håller god kontakt för att kunna ta emot eventuella talanger när tiden är mogen.
IFK är ju i grund och botten ingen kvartersklubb utan en elitförening med ambitioner att vinna framgång såväl nationellt som internationellt. Sponsorer krävs för att nå högre mål och framgång. Sponsorer vill synas tillsammans med en förening som lyckas på elitnivå. Spelarna kräver att alla andra håller samma nivå och ambition eftersom lagets framgångar ger mer klirr i den egna kassan. Idag är alla allsvenska klubbars styrelses största och viktigaste fråga hur man skall få ekonomin att balansera. Löner till mediokra spelare på 100.000 per månad gör att dom även hyllar supportrar som kastar mynt och annat på motståndare. Trotjänare som Hagberg i Ljungskile kastar in handduken när ambitionen inte motsvarar dom ekonomiska förutsättningarna . Hammarby hockey går i kk, RIK klarade elitlicensen med knapp marginal, ÖIS överlever tack vare givmilda rikemän. För IFK var pengarna på Marcus Bergs försäljning en skillnad på grönt eller rött. Tobias Hysén kunde värvas och ett nästan fyllt Ullevi i guldkampen gav klirr i kassan. Guld och spel i Europa som lockar sponsorer är en till synes enkel väg till nya framgångar. Ja, om man inser att det behövs höjd kvalitet på truppen inför höstens CL-kval och AS-avslutning.
För att sammanfatta min åsikt om hur jag vill att IFK åter skall bli en respekterad motståndare i CL:
1 Lägg ner Änglagård och lägg alla dessa miljoner på scouting i stället.
2. Bilda en ny förening – IFK Gbg Ungdom – som hanterar knatte och pojklag inom kamratgården .
3. Skapa bra kontakter med alla lokala föreningar och kvartersklubbar som Torslanda/Häcken/Frölunda/Lindome/Kongahälla/Ljungskile/Trollhättan mfl. för att ge deras talanger en väg till högre nivå efter knatte pojk-lag.
4. Ge samma klubbar tillgång till ökade resurser till utbildning och träning av egna talanger.
5. Skriv bra kontrakt som gynnar klubben om någon får erbjudande från annan klubb.
6. Värva etablerade spelare som höjer lagets styrka ( i år var det väl bara Kim iofs).
7. Värva minst en spelare per lagdel under sommarfönstret som går in som ordinarie – förslag: Kalle Svensson, Martin Ericsson, César Santin.
Många tycker säkert att jag nu svurit i kyrkan – men vad i helvete – det är 2008 och det som funkade 1978 när svensk fotbolls största klubbframgång byggdes av Bernmar och co var ju inte helt fel eller?
Så därför tycker jag det är dags att lägga fokus på elitverksamheten och låta den sociala verksamheten leva sitt eget liv. Vi har en Gud (Torbjörn), Roger hade ett självspelande piano som han får fortsätta att spela på i källaren inom IFK Gbg Ungdom.
