Inför Gais - IFK Göteborg

Den allsvenska premiären är nära, men först skall Erlandsens mannar ta sig an Gais på Ullevi. Avspark klockan 18.30

Det börjar närma sig allsvensk premiär, bara elva dagar till matchen mot Malmö när detta skrives. En match vi definitivt ser fram emot, hur skönt vore det inte att direkt lugga de skånska pågarna, som just för denna säsong kan titulera sig regerande svenska mästare, i första omgången, på deras hemmaplan?

Men dessförinnan ligger en väldigt viktig Royal League-match, mot Vålerenga nu på söndag i Oslo. Hur trist det än var med den inställda matchen kanske det i slutändan verkar positivt. Det är inget snack om att Vålerenga är duktiga och att med minst en poäng där så har IFK ett kanonläge att ta sig till final i premiärupplagan av Royal League och därmed också att tjäna ytterligare ett par miljoner. Kan man få ett bättre genrep än så en vecka innan allsvenskan startar? Jag har svårt att tänka mig det och kanske är det just därför som kvällens begivenhet känns svår att yvas över och lite avslagen sådär redan på förhand.

Det borde inte vara så. Premiären är nära och sedan Brann-matchen för ett par veckor sedan har man fått leva på en fattig blåvitt-diet, åtminstone vad gäller liveframträdanden. Juans rapporter från Turkiet, förvisso väldigt bra sådana, och någon u-lagsmatch är vad som serverats. Så visst borde man vara sugen på fotboll och det är jag absolut, men det var just det där. När Vålerenga och MFF väntar så möter vi ...Gais? På ett ödsligt Ullevi ...för 80 spänn i entré?

Inte så hett om du frågar mig. Triangelserien finns inte och stadens största losergäng är blott ett habilt mittenlag i Superettan där de slutade sexa ifjol. Hmm...

Förhoppningsvis är det inte så Arne och spelarna ser det, det är ju deras sista chans att trimma ihop sig inför allvaret. Samtidigt med ett tufft läger i benen följt av några välförtjänta dagars vila och egen, sannolikt betydligt lugnare, träning så kan man ju undra om vi verkligen kommer mönstra ett ordinarie a-lag eller om man väljer att spara några spelare och lufta lite reserver?

Tisdagens träning gav inga idéer om hur startelvan kommer se ut, så det är fritt fram för spekulationer och det är således rena sådana som den preliminära laguppställningen i denna artikel baseras på. Vad vi vet är att vår omtvistade, men med tiden alltmer uppskattade, vänsterback Hjalmar Jonsson inte kommer vara med. Samma vadproblem som tidigare men man räknar med att ha honom spelklar till helgen enligt klubbens officiella hemsida. Gissningsvis ersätter Oscar Wendt honom, precis som mot Galatasaray.

Kalle Svensson är tillbaka efter landslagsspel och lär kliva in på sin vanliga position bredvid Risp i mittförsvaret och därmed peta ut Ölme till högerbacken i sedvanlig ordning. Sen är det en ren gissningslek men då Arne inte verkar vara någon vän av drastiska förändringar tror jag vi får se ett mittfält bestående av Niclas Alexandersson, Sebastian Johansson, Håkan Mild och Jonas Henriksson bakom Ijeh och Selakovic medan Mourad får börja på bänken efter sin tidigare hjärnskakning. Att den attraktive börjar i mål tar jag för givet.

Det finns i vanlig ordning mycket som är osäkert. Om uppställningen och om formen hos en del spelare. Men en sak som i alla fall är säker är att om Peter Ijeh är ens hälften så het som han varit under resten av försäsongen så kommer han ha lekstuga med motståndarna och bidra till minst två "baljor".

Motståndarna ja. Göteborgs Atlet och Idrottssällskap har blandat och gett vad det verkar. 2-0 mot BK Häcken och 3-0 mot Örgryte imponerar, men samtidigt var kanske inte 0-0 mot Qviding riktigt vad man räknat med. Klart är att Tomas Rosenkvist varit bofast på det centrala mittfältet där och om Arnes direktiv gått fram så lär inte Seb och Mild ge honom en lugn stund på den positionen.

Övriga blåvittbekanta i laget är givetvis Hasse Blomqvist, som möjligen börjar på bänken men som sannolikt får visa upp sina trollkonster i åtminstone en halvlek, samt på vänstermittfält Daniel Nicklasson som verkar byta klubb så ofta han får och hinner. Thomas Heed är också ett namn som kanske klingar bekant. Vad Gais ställer upp med i försvaret känns mindre viktigt, det bör knappast vara något som är bättre än det våra anfallare möter på träning.

Men trots ovanstående finns det egentligen bara en Gaisare som är värd att uppmärksammas på riktigt. Sju väldigt framgångsrika år i Blåvitt, ett UEFA-cupguld och totalt 116 landskamper säger det mesta. Äras den som äras bör. Det finns absolut ingen anledning att inte ge en extra applåd till motståndarnas tränare Roland Nilsson.


Fasen.
Det kanske inte blir så avslaget.
När man tänker efter kan det nog bli rätt kul ändå.
Det är ju trots allt alltid roligt att vinna mot Gais.
"Egen framgång är guld värd men andras motgång är heller inte att förakta", som det gamla ordspråket lyder.
På tal om det, är det någon som vet vilket datum vi möter Gnaget?
Nej f-n ...de spelar ju inte i allsvenskan längre.
Sicken otur.
Verkligen.

0 kommentarer