Örgryte - Degerfors3 - 1
IFK förnedrat i hemmapremiären
Hemmapremiären mot nykomlingen Assyriska såg på förhand ut som en match där ett formstarkt IFK Göteborg skulle kunna plocka hem tre säkra pinnar. Oj vad man bedrog sig.
I strålande sol var det med stor förväntan man, förhoppningsvis för sista gången, satte sig för att avnjuta en hemmapremiär på Gamla Ullevi. Arne Erlandsen mönstrade ett tämligen förväntat lag där Stefan Selakovic fick kliva ner på vänsterkanten, en position Stefan enligt egen utsago inte riktigt gillar, men där han presterade bra senast mot Vålerengen.
IFK satte omgående tryck mot Södertäljegänget som backade hem med nästan hela sitt lag. Dessvärre gav inte bollinnehavet några större chanser då bollen oftast skulle gå genom hela backlinjen innan en lång boll slogs mot Mourad på topp som hade det tufft mot Assyriskas skickliga mittbackar. Om bollen nådde in i straffområdet var Erland Hellström kung över luftrummet, även om hans utboxningar såg en smula teatraliska ut emellanåt.
Bästa chansen att ta ledningen kom efter ca 20 minuter då Ijeh får tid att vända upp i straffområdet. Skottet blir ganska löst, men hyfsat välplacerad, men där visar nämnde Hellström i målet att han kan göra mer än boxa bort inlägg. 1-0 till Blåvitt där så tror jag matchen blivit helt annorlunda.
Assyriska stack upp lite då och då och gjorde det ofta bra genom sina kvicka och irrationella spelare. Man sitter och tycker att Blåvitt har koll på matchen även om det ser lite statiskt och segt ut - ett antal hyfsade lägen hade Blåvitt ända vaskat fram. Då slås en långboll från Assyriskas högerkant över IFK:s mittlås som genast hamnar på efterkälken mot snabbe Andreas Haddad. Bengt Andersson väljer att stå kvar i målet. Haddad får med sig bollen i fart och får till en kalasträff som Bengt är chanslös på.
IFK maler vidare med sitt statiska anfallsspel medan Assyriska är nära att utöka sin ledning till 2-0 i en fin spelvändning.
I paus är man ändå ganska lugn - IFK hade ändå haft ett stort bollinnehav och de åtta avslut på mål. "I andra lossnar det."
Dessvärre verkar inte Erlandsens eventuella halvtidsförmaningar gjort någon större skillnad. Spelet ser fortfarande likadant ut även om bollen nu spelas lite fortare framåt och rörelsen ser något bättre ut på vissa spelare. Utan att skapa speciellt mycket maler Blåvitt vidare - Assyriska försvarar sig skickligt med nästan hela laget och vänder spelet när de kan. Efter just en sådan spelvändning får Assyriska en hörna som spelas bakåt till ytterbacken som slår ett långt inlägg mot bortre stolpen, där två(!) stycken rödklädda spelare omarkerade får gå upp. Åter är det duktige Haddad som placerar bollen i mål bakom Bengt Andersson.
Nu börjar publiken resa sig och gå. IFK hade sedan tidigare bytt ut en osynlig George Mourad mot Wowoah - nu föröker Arne få fart på spelet genom att ta ut bleke "Ölme" och Sebastian och ta in Adam Johansson och Martin Smedberg. Alexandersson klev nu in centralt. I ärlighetens namn blev det ingen större skillnad. "Ölme" och Hjalmar hade matchen igenom spritt uppspel över halva Gamla Ullevi, Adam försökte kanske vårda sitt passningsspel lite mer, men man får ändå konstatera att det inte är helt enkelt att slå bra uppspel när ens medspelare inte gör sig spelbara. Adam är dock inblandad i en mycket fin kombination där IFK för en gångs skull lyckas spela sig igenom Assyriskas försvar. Men istället för att skjuta i ypperligt läge väljer Adam att försöka spela Ijeh. Passningen gick helt åt fanders.
Istället kan Assyriska i den 80:e minuten öka på till 3-0 genom Darko Lukanovic efter en trasslig situation.
Då slutsignalen ljuder möts Blåvitt av den kvarvarande publikens visselorkan. På det stora hela såg det håglöst, oengagerat, långsamt och tafatt ut. Visst skapade Blåvitt klart fler chanser än Assyriska, visst gjorde Hellström en fantomräddning i första och visst skall IFK Göteborg vinna en sådan här match om man på allvar vill prata om guldstrid. Nu fick Assyriska matchen precis dit de ville - en taktisk triumf. Som det ser ut kommer IFK få väldigt stora problem i Allsvenskan mot lag som backar hem. Det finns inte någon centralt placerad spelare som kan slå en avgörande genomskärare eller luckra upp ett försvar genom fart och finess.
Få spelare förtjänar beröm idag, nedanstående tillhörde åtminstone de minst dåliga. Selakovic rörde sig bra hela matchen, Sebastian försökte åtminstone sätta fart på spelet och Alexandersson gjorde en sedvanligt god insats även om det kanske inte gnistrade om det.
Nu gäller det att knyta näven i fickan och klara av onsdagens cupmatch innan det viktiga mötet med Hammarby.
