Stora stygga Blåvitt är tillbaka

IFK Göteborg bärgade tre sköna poäng mot Hammarby IF efter en välspelad och tämligen underhållande match. Lagmaskinen fällde avgörandet.

Skärrad av förlusten senast mot nykomlingen från Södertälje var det med en klump i magen man bänkade sig på Gamla Ullevis sittplatsläktare. Visserligen hade IFK avfärdat Kalmar AIK med 7-1 i cupen senast, men sen när är Div3-gäng vettiga värdemätare? Taktiskt disponerade tränare Erlandsen sina mannar precis likadant som i 0-3-fadäsen mot Assyriska. Bitvis har det spekulerats i att Stefan Selakovic skulle få en friare roll med utgångpunkt från vänsterkanten, men inledningsvis höll Stefan sin kant på klassiskt yttermanér.

Matchen blåstes punktligt igång av Domare Ingvarsson efter ett småtrevligt sittplatstifo. Den obligatoriska långbollen från Kalle mot "Alex" gav för en gångs skull resultat, men den efterföljande frisparken från Hjalmar blev resultatlös. Bägge lagen visade vilja att gå framåt i planen med mycket folk vilket borgade för trevlig fotboll i bra tempo med bra press på bollhållaren från båda lagen. Göteborgaren Jeffrey Aubynn fick första chansen för gästerna med det låga skottet var plockpotatis för Bengt Andersson. IFK fick sin första riktiga chans i tionde minuten då ett inlägg signerat Selakovic går över hela straffområdet till Alexandersson som står utan markering. Dock så väljer "Alex" att snyggt vända bort den tillskyndande Hammarbyförsvararen med en liten volleyvrickning istället för att nypa till direkt vilket gav David Johansson tid att rensa undan till en resultatlös högerhörna.

Den kommande kvarten bytte lagen halvchanser med varandra tills Peter Ijeh fick matchens dittills bästa läge då han helt fri med Ante Covic lyckades snubbla på bollen då han försökte runda "Bajens" burväktare. Vår religiöse Nigerian bankade förtvivlat armen i Gamlas fina gräsmatta, förmodligen förbannandes bolluslingens oförmåga att lyda hans fötter.

Efter detta har Hammarby en bra period, oftast efter aktioner av Petter Andersson eller Jeffrey Aubynn. Sedan sina år i Örgryte vet man ju vad Aubynn går för i sina bästa stunder, som tur är gjorde "Ölme" en mycket bra match som högerback och tillät få farligheter från Aubynns sida. Petter Andersson däremot är till skillnad från IFK:s innermittfältare en kvick rackare som vid några tillfällen tilläts komma rättvänd mot Risp och Svensson. Dessbättre var Anderssons skottförsök ganska menlösa och eventuella passningsförsök skars oftast av av IFK:s backlinje. Ett par tillfällen var det riktigt nära, exempelvis då Norrmannen Furuseth-Olsen slog en diagonal bakåt genom Blåvitts straffområde efter en fin spelsekvens.

Just när man på allvar börjar frukta Hammarby slår då Den Magnifike till med sitt första mål för säsongen. Egentligen är hela sekvensen löjligt enkel och de som förespråkar Drillofotboll lär ju få en och annan bägare i sin kvarn. Bengt Andersson kastar bollen till "Ölme" som tar emot och slår ett uppspel längs med högerkanten till Mourad. George håller undan och vänder bort Marteinsson i samma rörelse som bollmottagningen. Några med George-mått mätta kvicka steg i djupled och en strålande passning till Ijeh senare revanscherar sig Peter med en busigt enkel yttersida i mål mellan Covic:s ben.

Hammarby jobbar dock vidare och vaskar fram ett par halvchanser innan de får sitt bästa läge under matchen - ett utåtskruvat skott från Mikkel Jensen som Bengt Andersson gör en riktig TV-räddning på då han utsträckt klistrar bollen vilket kanske var tur med tanke på framrusande Hammarbyanfallare.

I paus drar man en lättnandens suck samtidigt som man konstaterar att korvkoiskkön som vanligt är för lång. Spelmässigt var det en jämn första halvlek där Hammarby haft mest boll och flest avslut, men där IFK hade haft något vassare chanser. Ingen i IFK hade än så länge fallit ur ramen och passningskvalitén var klart bättre än mot Assyriska veckan före, kanske beroende på att jordfräsarna från Gårda inte saboterat gräsmattan dagen före den här gången.

I paus fick Ingvarsson, som varit lika petig som vanligt, gå ut pga skada. Ersättare var Antti Kanerva som skulle visa sig bli en positiv överraskning sett ur mina ögon. Andra halvlek inleds som den första slutade med jämnt spel lagen emellan, men sisådär tio minuter in i halvleken börjar IFK ta över mer och mer av matchen, kanske beroende på att Blåvitts fysiska spelstil tillåts av den nye mannen i vitsvart dräkt. Många situationer där man vet med sig att Ingvarsson hade blåst låter Kanerva löpa vilket jag tror gynnade IFK i den här matchen. Chanserna kom med jämna mellanrum: Kalle Svensson nickade strax över efter hörna, George Mourad hade en halvcykelspark över, Selakovic testade långskott, Mild jobbade fram en fin genomskärare som ej förvaltades och Ijeh rundade målvakten, men en tillskyndande försvarare hann precis täcka bort avslutet.

Hammarby höll på att skaka fram några lägen i slutet, men farligt blev det aldrig.

Noterbart var att det bara blev tre tilläggsminuter trots ett långt spelavbrott där Bajens målvakt plåstrades om efter en närkamp med Håkan Mild. Hade mitt lag legat under och det blivit flera långa spelavbrott hade åtminstone jag blivit helt vansinnig. Nu lät Kanerva spelet gå till 94:30, men skall maskningar och fejkade skador försvinna (givetvis rörde det sig inte om detta den här gången) måste domarteamet se till att erforderlig tidsmängd läggs till.

Varför vann IFK Göteborg? Första målet är mitt svar. I samma stund som Ijehs vrickning rullade över mållinjen hamnade IFK i en situation där de kunde spela ut utan någon större press på sig. Bajen å sin sida uppvisade större och större desperation i uppspelen ju längre matchen led. I mina ögon var faktiskt Blåvitt lite väl självsäkra då tränare Erlandsen tillät duktige Selakovic att under i stort sett hela den andra halvleken lämna Hjalmár Jónsson utan defensivt stöd. Stefan kunde istället nästintill agera som vänsteranfallare i en 4-3-3 uppställning, något som fungerade riktigt bra. Så länge IFK hade bollen, bör tilläggas. En annan bidragade orsak till de tre nya poängen var att ingen spelare föll ur ramen denna afton. Alla gjorde en minst godkänd insats där framförallt ytterbackarna spelade klassen bättre än senast. När lagmaskinen IFK Göteborg tuffar på har motståndarna svårt att freda sig under 90 minuter. Men som vi alla vet - hur kommer det gå mot lag som backar hem?

Individuellt går poängen till Alexandersson för sin helgjutna insats, "Ölme" för att han raderade bort Aubynn och Ijeh för det iskalla avslutet och bra spel i överigt.

0 kommentarer