Derbyt från övre kurvan
Det går att uppleva fotbollsmatcher på olika sätt.
- Det var som att de la bollen på mållinjen och gick därifrån, fick jag höra härom veckan.
Jag kommer inte ihåg vilken match, eller vilken sekvens mannen med orden illustrerade. Oavsett så stämde det in på Öis igår. Dick Last lämnade boll och position, alldeles vid mållinjen. Jag tror i och för sig att en trängd Dick Last hade haft svårt att styra bort bollen i en närkamp med Fredrik Risp; vilken fart, vilken vilja. Högerbacken som kallas "Piri-Piri" stod för nästa bjudning. Han funderade kanske på om han skulle spela fram Wowoah med högern eller vänstern, det blev något mellanting. Samuel funderade inte något särskilt och tryckte dit tvåan.
Selakovic över till höger, Samuel Wowoah åter till vänster, Adam Johansson till höger, Magnus "Ölme" Johansson också han tillbaka till vänster och med Hjalmar Jonsson centralt. Arne Erlandsen bytte ut Martin Smedberg och Oscar Wendt jämfört med senast, Zoran Lukic pratade om äldre spelare och Bosse Johansson hade aldrig gjort rockader i samma stora utsträckning. Med tanke på att först Sandklef och sedan Mild väntar på att få skosulorna kollade av fjärdedomaren lär Arne nog snart hitta en mer kontinuerlig uppställning. Fram tills dess får han gärna fortsätta slänga runt spelarna, fortsätta ställa kraven på aggressivare löpningar (Peter Ijeh) och mer bestämdhet i en-mot-en-spelet (Wowoah och Selakovic). Blåvitt är två poäng efter täten och har alla möjligheter att fortsätta på den vägen, även om det sker på ett lite ryckigt sätt.
Blåvitt utstrålar vilja under gårdagen. Risp vid sitt mål och framförallt vid sin målgest. Samuel Wowoah när han med ett ben stegar in framför sin motståndare och i samma rörelse vänder åt andra hållet med bollen i behåll innan han vaskar fram hörnan som resulterade i ledningsmålet. Örgryte har mindre utav det, och är ett sämre fotbollslag. Men egentligen kan jag inte sätta finger på några konkreta taktiska orsaker till det. Det är alltid svårare i ett derby, även om det kanske är tydligare då det lag som lyckas behålla fokusen, istället för att bara köra ner krigarskallarna i marken och försöka ånga ner motståndaren, ofta tar hem segern när viljan finns på likvärdigt på båda planhalvorna. Blåvitt hade mer vilja, har skickligare spelare, kanske var det inte svårare än så igår.
Som kontrast till pressläktare och en överblick av Helsingborgs taktiska triumf under första halvlek i förra omgången på Gamla Ullevi befann jag mig nu i kurvan på den stora arenan. Däruppe, från den övre sektionen är det svårare att analysera. Det är knappt att man vill det. Däruppe lever man matchen. Får Blåvitt en hörna är det inte bara spelarna som närmar sig motståndarstraffområdet. Däruppe missar delar av publiken matchavgörande sekvenser för att själva bidra, för att slå på en trumma, för att sjunga och förmå andra att sjunga utöver sin lungkapacitet. För att själva leva med i matchen på ett sätt som kanske inte är särskilt skonsamt men som uttrycker viljan av att försöka få just den viljan att smitta av sig bara en bråkdel på spelarna där nere.
På de stora matcherna ter sig detta i större utsträckning. Då lämnas vardagslunken och gnället på de egna spelarnas misstag bakom. Det är beundransvärt - varken mer eller mindre.
"The more you know the less you feel" sjunger ibland en grupp Irländska musiker. Det finns mycket av det i fotbollen.
***
Peter Ijeh - med en strålande framspelning till Stefan Selakovic. Bakom backen, framför målvakten på en yta som knappt finns. Selakovic missade men revanscherade sig när Ijeh senare klackade distinkt. Avslutningen och tre-noll är så vackert att det är otroligt hur så spelskickligt offensiva spelare inte får ut mer mot lag som samlar sig i eget straffområde. Mot Elfsborg på måndag, mot Kalmar och Sundsvall ger jag mitt hopp åt individuell skicklighet.
***
Imorgon kommer Köpenhamn på besök. Och jag har inte en aning hur Blåvitt ska klara av att manövrera ut danskarna. Morgondagens hemmaspelare har varit så oerhört långt ifrån sina motståndare de två gånger lagen möts under gruppspelet. Vilja - kanske räcker det även i en Royal Leaguefinal.
