Dags att släppa gulddrömmarna?
IFK Göteborg tog inte till vara chansen att hänga på i toppen.
I införtexten var rubriken "Upp till bevis" och jag ställde frågan om IFK Göteborg var ett lag med kapacitet att lyfta pokalen i slutet av oktober. Att döma av svaret man fick på Rambergsvallen i går så är man inte det. Återigen visar det sig att man har problem med lagen i det nedre skiktet av tabellen, vilket vi tidigare sett prov på mot Sundsvall, Häcken hemma och Trelleborg borta. Nu har vi i två matcher mot BK Häcken tagit en poäng, samma dåliga facit som matcherna mot Västra Frölunda i fjol.
Med tanke på det fina sommarvädret, regn och blåst i flera dagar, i Göteborg hade vi valt att bänka oss på Rambergsvallens pressläktare, längst upp i höjd med mittlinjen på sittplatslångsidan. Utmärkt sikt, vilket man inte direkt är van vid när det vankas match på bortaplan. Inte heller kan man klaga på de välsmakande bullarna som det bjöds på i halvtid. Däremot var det sämre ställt med spelet, eller kanske framför allt resultatet. De tre senaste matcherna har framkallat så mycket besvikelse och frustration att man nästan börjar förstå hur det vore att stödja den där grönsvarta föreningen som nu är på väg mot tvåan.
Blåvitt startade dock matchen mycket bra, och hade vi bara haft bättre skärpa i avslutningarna och en gnutta flyt hade vi kunnat leda med något mål efter bara tio minuter. Första fem minuterna hade IFK tre hörnor som alla ledde fram till farligheter, det bästa läget var när Gustaf skarvnickade en boll och Sebastian Henriksson på två försök inte lyckades få in Joakim Olssons retur i mål. I stället var det Häcken som chockade och gjorde 1-0 efter 12 minuter på en frispark slagen av Erra där Kim Källström och vinden tillsammans lyckades lura en utflugen Bengan så att Jonas Henriksson enkelt kunde rulla bollen i nät. Efter målet kändes det som om matchbilden ändrades, Häcken fick allt mer att säga till om och de blåvita gjorde inte mycket annat än att lyfta långt.
Inte helt rättvist lyckades Peter Vougt öka på till 2-0 på ett skott utifrån, innan paus. Samme Vougt som Blåvitt var intresserade av för några år sedan, den dåvarande Halmstadspelaren valde dock att flytta till den tysta tredjeligan i stället. Nu var IFK tvungna att flytta upp rejält, och precis innan paus öppnade det för en kontring för Jonas Henriksson, men vår nyuttagne landslagsman lyckades avstyra. 2-0 till Häcken i paus var inte direkt vad man hade hoppats på, men i alla fall jag hade då förhoppningar om åtminstone en poäng. Den stora frågan i pausen var annars om Stefan Lundin skulle våga slänga in Mikael Sandklef direkt till den andra halvleken, eller inte.
Nu kom Sankan in efter ungefär tio minuters spel, och hann med att missa ett riktigt hett läge där en Häckenförsvarare räddade på mållinjen. Innan dess hade även Gustaf Andersson haft fritt läge till höger inne i straffområdet, men normalt klantige Jocke Olsson verkade ha bestämt sig för att hålla tätt mot brorsans lag. Blåvitt tog kommandot direkt i den andra halvleken, men efter ett tag dog den riktiga pressen ut och man åstadkom inte så mycket. I stället slog Häcken till på en kontring där duktige Henrik Dahl fick springa ohotad längs hela vänsterkanten och sedan passa in till Njogu Demba-Nyrén, som Kåmark låg för långt i från och som punkterade matchen genom att göra 3-0. Det första som for genom skallen då, var att guldet nog försvann den här kalla augustikvällen på Hisingen.
Med ungefär tio minuter kvar meddelade sedan speakern att det skett ett mål uppe i Solna, men att man av någon anledning inte skulle berätta resultatet förrän efter matchen. Med tanke på hur kvällen i övrigt hade förlöpt kändes det som att det var mest logiskt att Hammarby tagit ledningen, vilket hade inneburit att säsongen varit i stort sett över för Blåvitt. Nu vann DIF bataljen i Solna, och vi är fem poäng bakom både Hammarby och Djurgården. Visserligen inte omöjligt, men med tanke på de senaste matcherna känns det väldigt, väldigt avlägset med en spännande guldstrid på Olympia i oktober.
Nu väntar 11 dagars vila till måndagen den 20:e då Trelleborg kommer på besök till Gamla Ullevi. Blir det inte seger då krossas de allra sista gulddrömmarna, och laget måste inrikta sig på plats 2-4 för att knipa en UEFA-cupplats. Låt det inte ske...
Observera att betygen är satta av hemmalagets redaktion.
