En härlig seger

Hemmamatcherna mot Sundsvall de senaste åren har varit trista och tillknäppta historier där IFK stångat sig blodiga mot ett säkert försvar. Så blev det inte riktigt den här gången, massor med lägen skapades mot ett svagt bortalag och det var bara Sundfors och Blåvitts förmåga att bränna även de bästa lägen som hindrade oss från att ta en storseger.

Det är tråkigt att fotbollen skall vara så förutsägbar. Jag menar, alla visste ju att det skulle bli så här. Ett fantasilöst IFK kör som vanligt fast i Giffarnas bombsäkra försvar och sedan i andra halvlek sticker bortalaget upp i en sällsynt attack och sätter segermålet. Samtidigt triumferar MFF enkelt på Stadion och när kvällen slutar är IFK långt ifrån allt vad toppstrid heter. Trist, men tur att inte så många tog sig till Gamla för att se eländet.

Eller vänta lite, tydligen hade inte Blåvitt (eller Malmö för den delen) läst manuset för kvällens tillställning för från första sekund dominerade de matchen mot Sundsvall fullständigt och den här gången fanns det inget norrländskt betongförsvar i sikte. Redan i andra minuten kom de första jättelägena, först kom Wendt till skott inne i straffområdet efter en hörna men Sundfors gjorde en bra räddning och på den därpå följande hörnan kom Risp med full fart högst upp av alla men den hårda nicken gick tätt över.

Blåvitt radade sedan upp lägen och statistiken efter en kvarts spel visade 8 – 0 i avslut. Mourad, Selakovic, Ijeh och Sebastian hade alla haft farliga lägen men Sundfors var bra och våra avslut inte alltid så träffsäkra. Blåvitt lyckades inte riktigt hålla samma tryck som i den första kvarten i resten av halvleken men fortsatte ändå att skapa fina lägen och målet som bara måste komma, kom också. I den 22:a minuten slog Wendt en crossboll över till Selakovic som gått in lite från högerkanten, Stefan passade Mourad som hade ryggen mot mål och George la direkt tillbaka bollen till Stefan som avancerade in i straffområdet. Han kom förbi en Sundsvallsspelare innan han fälldes av Ålander och domaren kunde inte missa den solklara straffen. Det blev ”Ölme” som fick förtroende att ta straffen och han slog den oerhört hårt och säkert upp i nättaket.

Efter ett mål blir det lätt så att man drar sig tillbaka och motståndaren kan komma in i matchen men inte denna gång. Blåvitt fortsatte att styra matchen fullständigt och det som kanske gladde allra mest var Selakovics spel på högerkanten. Han var oerhört initiativrik och hade lekstuga med Svenning gång efter gång vilket gav flera bra lägen för blåvita mål. Ett par gånger om var det Wowoah som fick chansen efter Stefans förarbete men Samuel verkade tro att man måste ta i för kung och fosterland för att sätta dit bollen när det snarare är lite kyla som behövs.

Wowoah var dock långtifrån den ende målsumparen, bland annat hade forwardsparet Ijeh och Mourad flera bra lägen att utöka ledningen som t ex när George kommer fri med Sundfors efter en lysande djupledsboll av Seb bara för att lägga bollen just utanför ena stolpen. Minuten senare är det Peter som skjuter över från några meters håll efter att fångat upp en retur på ett skott från ”Alex”.

Märkligt nog blev det bara ett IFK-mål i första halvlek trots att chanserna radades upp, statistik säger inte alltid allt men följande halvtidssiffror ger ändå en rätt bra bild av hur spelbilden hade varit: 57 %– 43 % i bollinnehav, 16 – 0 i avslut, 10 – 0 i avslut på mål och 9 – 1 i hörnor. Blåvitt spelade riktigt bra anfallsfotboll i första halvlek, rörligheten fanns där, bolltempot var högt och det var gott om spelare som fyllde på i anfallen. Kantspelet var också riktigt kul att se och det enda man kunde gnälla på var avsluten, men vi hade ju trots allt en mycket välmotiverad ledning.

Samtidigt skall det sägas att Sundsvall var riktigt dåliga och de lyckades i stort sett inte med något i första halvlek. Även om Bergh hade varit en av deras bättre så förlorade de mittfältskampen klart och när de väl vann boll sökte de hela tiden Hermansson antingen med en direktboll eller via en skarvning från Dahlberg eller mittfältare. Hermansson hade dock en ovana att stå offside gång på gång och de gånger han höll sig onside hade Kalle och Risp honom under kontroll. Sundsvalls adelsmärken (iaf i matcherna mot oss) brukar vara deras försvarsspel men i den första halvleken var det i stort sett bara Sundfors säkra spel som räddade dem från fler baklängesmål.

Till starten av andra halvlek hade Sundsvall ryckt upp sig betydligt samtidigt som IFK inte var riktigt lika heta. Det gjorde att GIF efter några minuters spel kom fram till sin första farlighet och det var faktiskt inte särskilt långt ifrån en kvittering när Bergersen fick ett skottläge inne i straffområdet i den 50:e minuten men Bengt fick upp en hand och lyckades rädda. Det kändes lite osäkert de första tjugo minuterna av andra halvlek, ett mål är inte mycket till ledning och nu var Sundsvall med i matchen på ett helt annat sätt än i första halvlek.

Efterhand kom dock Blåvitt igång igen och det är svårt att komma närmare ett mål än vad Ijeh gjorde i den 72:a minuten. Blåvitt drog upp ett vackert anfall på högerkanten som avslutas med att Selakovic spelar fri Peter. Han avancerar in i straffområdet och ur rätt dåligt vinkel drar han på ett jätteskott som går i undersidan av ribban och studsar ner precis utanför mållinjen för att sedan rensas. Ribban har inte varit Peters vän i veckan precis.

I slutskedet av matchen ser Selakovic helt slut ut på högerkanten och han var nog inte den ende IFK:are som var rätt trött för det blev ett par lägen där Sundsvall kunde vända spelet snabbt utan att det blåvita mittfältet hann med ner. Det gav bortalaget ett par rätt så bra nicklägen men de lyckades inte träffa målet.

Blåvitt är nära att definitivt avgöra matchen i den 82:a minuten när Selakovic får huvudet på en frispark från ”Alex” men nicken går tätt utanför. Sedan följer lägen för Ijeh och ”Alex” innan avgörandet äntligen faller. Blåvitt får en hörna i den 89:e minuten efter det att Selakovic spelats fram i straffområdet av Mourad men inte hunnit få ordning på bollen innan en back kommer och bryter. ”Alex” tar hörnan och Kalle löper sig fri på första stolpen och kan nicka in bollen. Äntligen är matchen avgjord och lättnaden sprider sig på planen och på läktarna. Blåvitt har sedan flera lägen till göra ytterligare mål på ett redan besegrat Sundsvall men skärpan fanns där inte nu heller.

Totalt sett en mycket välförtjänt seger mot ett motståndarlag som verkligen inte hade sin bästa dag. Vi hade ett visserligen ett bra anfallsspel men Sundsvall verkade också ha glömt grundkursen i försvarsarbete och släppte till mängder med lägen. Nåväl, det är ju deras problem och det innebar att vi slapp se den vanliga matchbilden från när de kommer på besök. Det fanns gott om spelare som gjorde starka insatser i ett Blåvitt som övertygade och bland de som gladde mest var Sebastian och Stefan på mitten.

Seb lyckades för en gångs skull överglänsa ”Alex” och var hela tiden i rörelse, vann boll, höll sig spelbar och hade dessutom några fina öppnande passningar. Stefan var utmärkt på högerkanten så länge som han orkade och låg bakom väldigt mycket offensivt även om han i slutet av matchen påminde lite om ”Big Mama” i dennes klassiska debut, dvs full fart om bollen kom nära honom på offensiv planhalva men lite si och så (snällt sagt) med rörelsen i övrigt.

Luxemburg, här kommer Blåvitt!

0 kommentarer