Affären Ijeh
ANALYS: Alltid Blåvitt tittar på Ijeh-affären ur ett strikt ekonomiskt perspektiv.
Normaltillståndet hos en klubbföreträdare vid frågor angående det ekonomiska kring en värvning är ett stenhårt pokeransikte följt av ett ”inga kommentarer” som upprepas i all oändlighet. Så var även fallet när Peter Ijeh presenterades för de jublande massorna på Storan i november 2003.
När Peter nu lämnar IFK drygt ett och ett halvt år senare har löneuppgifter, signing-bonus och köpesummor valsat runt i media ett otal gånger till följd av den skatterazzia som Peter under torsdagen blev frikänd i. Att åklagaren lämnar ut kontrakt - som borde vara hemliga - till media är naturligtvis olyckligt, men det ger samtidigt en intressant möjlighet att analysera de ekonomiska aspekterna.
Alltid Blåvitt har, mestadels baserat på mediauppgifter, gjort en ekonomisk genomgång av ”Affären Ijeh”:
Köp
Peter Ijeh köptes från Malmö FF efter det att hans kontrakt med skåningarna hade gått ut. Vid denna tid existerade inte Bosmanreglerna inom Sverige utan det var upp till klubbarna att komma överens om priset. Om klubbarna misslyckades med att nå en överenskommelse var det upp till en skiljdenämnd att fastslå värdet på spelaren. Det behövdes dock inte i detta fall utan klubbarna nådde en överenskommelse om köpesumman.
IFK:s utgift för köp: 1,25-1,5 mkr
Signing-bonus
Frågan om IFK har betalat en signing-bonus till Ijeh eller inte är vad som – i praktiken – ligger bakom själva flytten. Svaret på frågan vad skatterazzian och den där på följande förundersökningen leder till för ekonomiska konsekvenser för blåvitt återstår att se.
Fakta är att i detta nu så har IFK inte haft någon kostnad förutom det man betalat MFF för att få Ijeh att spela för IFK. Skulle man förlora skattetvisten och dessutom dömas att betala straffskatt kan utgiften bli 3,6 mkr.
IFK:s utgift för signing-bonus: 0 - 3,6 mkr
Lön
Under de 20 månader Peter varit anställd av IFK har han haft en nettolön på 40.000 kr/månad. För att få ut denna summa efter skatt varje månad krävs en bruttolön på 85.000 kr. På bruttolönen tillkommer dessutom sociala avgifter.
IFK:s utgift för lön: 2,25 mkr
Bonus
Peter Ijeh har – liksom övriga i IFK:s spelartrupp – en resultatbaserad lön som vid sportslig framgång även ger klirr i kassan. Om inte Ijeh hade fått bonusen för fjolårets tredjeplats eller för framgångarna i Royal League så hade dock någon annan fått dem istället så i den enkla analysen blir detta ett nollsummespel för IFK.
En mer avancerad analys hade även tagit med den sportsliga påverkan som Ijeh har haft för resultaten, men det blir allt för krångligt. Å ena sidan hade IFK utan Ijeh i laget sannolikt hamnat sämre i fjolårets tabell och därmed hade man ”sluppit” att betala den bonus som tredjeplatsen gav, men man hade kanske inte heller fått intäkterna från Royal League eller ett fullsatt Ullevi i ödesmatchen mot MFF.
Bonusdelen är ett nollsummespel för IFK
Försäljning
Vid köpet av Peter Ijeh förhandlades det in en klausul i kontraktet om att Peter var fri att lämna IFK för en summa som var 6 miljoner högre än vad IFK har betalat för honom (d.v.s. 7,25–7,5 mkr), och därtill skall Peter själv ha 20% av övergångssumman.
När Peter säljs till FC Köpenhamn hamnar IFK Göteborgs nettosumma i paritet med vad som avtalats i den s.k. proffsklausulen.
IFK:s intäkt från försäljning: 5,8-6,0 mkr
Sammanställning
När nu Peter Ijeh säljs till FC Köpenhamn för en summa som är 4,3–4,7 mkr högre än vad han köptes för från Malmö FF blir det ekonomiska resultatet av Peters dryga ett och ett halvår år som Ängel att klubben (om man inte döms i skattehärvan) kommer att göra en nettovinst i storleksordningen 2,0-2,5 mkr samtidigt som man haft tillgång till och kunnat nyttja en mycket god fotbollsspelare.
Försäljningen kommer naturligtvis även att påverka bokslutet för 2005 positivt. I och med att IFK använder sig av metoden att skriva av spelarförvärv över kontraktsperioden (balanserar utgiften för spelarförvärv) blir den bokföringsmässiga vinsten av Ijeh-försäljningen 4,8-5,2 mkr.
Analys
IFK Göteborg har en ambition om att man skall klara att ha en ekonomi i balans utan extraordinära intäkter baserade på spelarförsäljningar eller internationellt cupspel. Detta innebär i klartext att när man kontrakterar en spelare så gör man det baserat på en kalkyl som inte kräver en försäljning av den samme.
I affären Ijeh räknade således klubben med att Peter skulle vara värd, och IFK skulle klara av att betala, den sammanlagda kostnaden på 5,3–5,5 mkr som uppkommit om Peter spelat i IFK under hela den ursprungliga kontraktstiden på 3 år.
När nu halva den ursprungliga kontraktstiden har avverkats säljs istället Peter och IFK kompenseras med en summa i storleksordningen 5,8–6,0 mkr. Hade föreningen valt att lägga hela försäljningssumman samt det löneutrymme som ges i budgeten på en ny spelare hade detta inneburit en hypotetisk bruttolön på ungefär 325.000 kr/månad för Peters kvarvarande kontraktstid. Detta kommer naturligtvis inte att ske, utan Ijeh-pengarna kommer med största sannolikhet att fördelas på fler spelare under en längre period.
En strikt ekonomiskt analys av affären Ijeh hamnar tveklöst på plus. Hur mycket plus är beroende på hur man väljer att räkna. Revisorn hävdar att föreningen gör en vinst på ungefär 5 miljoner, lekmannen konstaterar att IFK fick ungefär 4,5 miljoner mer för honom när han såldes än när han köptes. Själv konstaterar jag att Ijeh betalade sig själv och mer där till. Inte nog med att vi fick en bra spelare, vi fick även ett par miljoner ”för besväret”. Att Peter Ijeh dessutom glatt oss med uppoffrande spel och 36 mål är enbart en bonus!
Fotnot: Samtliga siffror som är tagna från media har bedömts utifrån dess trovärdighet.
För övrigt anser jag att ALLA matcher skall spelas på den nya arenan.
