IFK Göteborg - Malmö FF0 - 3
Nio hörnor och noll poäng
IFK Göteborg fick för tredje gången under 2005 års Allsvenska se sig besegrade. Nykomlingsspöket lever i allra högsta grad.
Med den "på pappret" starkaste elvan tillgänglig och Gamla Ullevis silkeslena gräsmatta som underlag var det med till synes välgrundade förhoppningar om tre poäng man satte sig för att se Blåvitt ta sig an nykomlingen Gefle.
Gefle tog hand om avsparken, men tämligen omgående tog IFK tag i taktpinnen. Samuel Wowoah stod för en ypperlig prestation då han sprang och slet sig förbi sin bevakare, klev in i straffområdet längs med kortlinjen och slog ett inlägg. Om det var bollens lilla touch på ett Gefleben eller någonting annat som störde Stefan Selakovic vet jag ej. Det samtliga 8178 närvarande kunde konstatera var att Stefan nickade över ungefär en meter från mål. Dessutom hade egentligen Martin Ulander ännu bättre nickläge precis bakom Stefan. Det känns som om jag skrivit detta en gång tidigare denna säsong - mål där och det blivit en helt annan match. Den gången var det Erland Hellström som idioträddade ett par lägen, den här gången var det Selakovic och Mourad som inte fick in bolluslingen.
Ett par anfall efter ovan nämnda situation var Wowoah åter företagsam på sin kant. Inlägget gick perfekt i ytan mellan målvakt och backlinje, men denna gång gick bollen precis förbi Selakovic efter att Mourad missat. Eventuellt hade Mourad en liten touch som ställde Stefan, men vad spelar det för roll nu?
Efter dessa lägen fick Gefle lite bättre kontroll på spelet då de med välorganiserat och intensivt press / understöd spel sällan gav IFK andra uppspelsalternativ än långa pastejer på Mourad. Visst - IFK försökte spela upp via Mild och Alexandersson centralt, men med den press på bollhållaren Gefle utövade var det sällan innermittfältet hade andra alternativ än att spela tillbaka bollen till backlinjen. Gefle å sin sida spelade ganska långt och vann andrabollar bra, även om de faktiska målchanserna var ytterst lätträknade. Men ibland räcker det med ett läge för att bärga tre poäng. I den trettonde minuten får Gefle frispark till höger halvvägs in på Blåvit planhalva. En tämligen anspråkslös lyra slås in i straffområdet - Mattias Bjärsmyr är tvåa i situationen mot Daniel Bernhardsson som med en liten skarvning i bortre hörnet kan ge gästerna ledningen.
Blåvitt försöker och försöker under resten av halvleken, men oftast går det alldeles för långsamt att sätta fart på spelet och IFK får finna sig anfalla mot 10 disciplinerade motståndare samt en höjdbollsskicklig målvakt. Ytorna finns på kanterna - speciellt på vänsterkanten där Samuel Wowoah har oceaner av yta att jobba på. Dessvärre verkar större delen av IFK:s lag högervridna då det fortfarande är Martin Ulander och högerkanten som spelet går via. Blåvitts spelare verkar redan ha förträngt Intertoto-matchen mot Wolfsburg i söndags då Tyskarna bjöd på en högklassig lektion i grymma krossbollar. Om det är oförmåga eller ovilja som är orsaken till att bollen så sällan når Wowoah låter jag vara osagt.
Under resterade del av halvleken skrapar IFK ihop ett hyfsat frisparksläge (Wendt) och ett distansskott (Alexandersson) som Hugosson lämnar retur på, men inte mycket mer. Gefle har ett gyllene läge att öka på till 0-2 i samband med en kontring, men avslutet i ypperligt läge gick en bit över.
Buropen är påtagliga då dittills godkände Martin Ingvarsson signalerar halvtid. En obehaglig deja vu-känsla a'la Assyriska kommer krypande.
IFK inleder andra halvlek en smula bättre än den första avslutades. Bolltempot är lite högre och färre sidledspassningar i backlinjen verkar vara beordrat. Visst slås följaktligen lite fler felpass än i första halvlek, men med lite fart i djupled på bollen etablerar Blåvitt stundtals bra tryck kring Gefles straffområde. Ulander på sin kant verkar förvisso mer och mer tröttkörd, men initiativen finns där och flera gånger om är det nära riktigt vassa målchanser efter inlägg från högerkanten. Wowoah gör det mesta rätt förutom inläggskvalitén. "Ölme" och Wendt fyller på bra längs med sina kanter och stundtals haglar nästan inlägg av skiftande kvalité in i Hugossons straffområde. Tyvärr utan större utdelning än en handfull hörnor.
Ulander avslutade sin comeback med att missa ett enastående läge efter diverse fippel i straffområdet. I den 75:e minuten får kvällens dittills kanske bäste IFK-spelare kliva av - Samuel Wowoah. In kommer Marcus Berg. Arnes motivering under presskonferensen löd något i stil med att han ville köra med tre renodlade forwards medan Ozcar Wendt skulle stå för bredden till vänster. Ozcar gjorde det jättebra, men att plocka bort den spelare som verkligen lyckats utmana och skapa lägen åt andra visade Gamla Ullevis publik ljudligt sitt missnöje över.
Just bröderna Berg skulle också få de bästa lägena. Först slog storebror Jonatan ett hårt, oskruvat inlägg rakt in i straffområdet. Bollen ser egentligen helt fel ut men med ett ljuvligt häng nådde Marcus högst med en fin nick som dessvärre smet precis utanför Hugossons vänstra kryss. Några minuter senare efter en hörnsituation får Jonatan en fin möjlighet att kvittera när han ur någon misstänkt offsideläge kommer fri i högerläge. Avslutet går tyvärr ganska rakt på Hugosson. Gefle skapade sin första målchans efter kanske en halvtimme av andra halvlek då ett skott utanför straffområdet går metern utanför Bengans stolpe. Däremot är de ytterst nära 0-2 då en hörna med kraft nickas i ribbans undersida.
IFK försöker forcera i slutminuterna men förutom tidigare nämnda chanser samt en bra frispark från Alexandersson blir det inte mycket uträttat. IFK vinner bollinnehavet med 63% mot 37%, avsluten med 12-6 och Arne Erlandsen talade om "åtta klara målchanser" på presskonferensen. När Blåvitt har nio hörnor utan att egentligen skapa något på dem är det nog inte Änglarnas dag. Gefle fick matchen precis dit de ville och när effektiviteten inte finns framför mål blir det förluster av den här typen. Arne talade länge om dålig rörelse i straffområdet av anfallarna, om deras oförmåga att löpa på första stolpen och om ovan nämnda ineffektivitet. Jag kan inte med handen på hjärtat skriva att IFK gör en skitmatch eller att någon borde avgå. IFK gör kanske ingen bra match, men inte fasen var Gefle bättre.
Till nästa match är George Mourad avstängd vilket enligt Arne förmodligen innebär att Marcus Berg får chans att från start visa att han hör hemma i finrummet.
Ingen spelare var direkt lysande i Blåvitt även om flera var helt okej. Kalle Svensson var riktigt bra bakåt. Ozcar Wendts positionsspel var kanske lite svajigt emellanåt, men framåt tillförde han riktigt mycket. På mitten stod "Alex" för ovanligt många felpassningar även om han som alltid visar klass i de flesta andra moment. Wowoah var som tidigare nämnt riktigt vass när han väl kom med i spelet. Ulander blandade och gav lite.
Nu blir det att hoppas på "underverket i Wolfsburg" innan det är dags att bege sig till Örjansvall i Halmstad för att förhoppningsvis bärga den första trepoängaren sedan 1996(?). Halmstad med "Turbo" Svensson avstängd kanske kan vara sista chansen att hänga på toppen.
