Lagbanner

Always look on the bright side of life... - del 2

Fortsättning av rapporten från Wolfsburg.

Matchen

Med två bortamål i baken var man förstås inte särskilt förhoppningsfull om vidare avancemang i Intertotocupen även om Blåvitt trots allt skapade en del lägen på hemmaplan. Dessutom var både Samuel Wowoah och Håkan Mild tillbaka i startelvan jämfört med senast medan Niclas Alexandersson valde att vila sin gamla kropp på hemmaplan. Med tanke på Mourads avstängning mot Halmstad fick vi se Marcus Berg göra Stefan Selakovic sällskap på topp. ”Ölme” fick också vila – Adam Johansson ersatte på högerbacken. Startelva således:

B. Andersson
A. Johansson – M. Bjärsmyr – K. Svensson – O. Wendt
J. Berg – H. Mild – S. Johansson – S. Wowoah
S. Selakovic – M. Berg

Uppskattning av folksamlingars storlek är en svår konst, men jag bedömer att det var uppemot ett hundratal personer på bortasektionen. Nedresta Änglar, kanske ett femtiotal (?), hade kompletterats av ditresta vänsupportrar till någon av de närvarande Blåvita supporterfraktionerna. Undertecknad möttes redan på parkeringsplatsen av en minibuss med Nürnbergsupportrar som rest 40 mil för att stödja Blåvitt mot Wolfsburg – ett lag de inte hade mycket till övers för. Om min dassiga skoltyska inte svek mig alldeles tror jag att Wolfsburg kan liknas lite vid Örgryte – ett lag med få ”riktiga” supportrar som lever på rika välgörare. Tack för ölen, den smakade efter dryga tio timmar i bil!

I skrivande stund är det mer än fyra dagar sedan matchen så detaljerna har börjat försvinna ur minnet, men i stora drag såg man hur mycket Mild betydde för mittfältet. Tillsammans med Sebastian och en backlinje som nog allt låg lite högre upp än på hemmaplan fungerade presspelet klart bättre än senast. Även om de bollskickliga tyskarna sällan släppte bollen ifrån sig gjorde pressen att Tyskarna oftast fick förlita sig på lite längre bollar för att ta sig fram i planen. Visserligen hade Tyskarna en lång drasut på topp, men Kalle Svenssons höjdspel är för närvarande helt magnifikt och han kunde oftast gå segrande ur de duellerna. Första halvtimmen hade tyvärr Blåvitt svårt att få till något organiserat spel på tysk planhalva även om Berg / Selakovic löpte ganska bra för att skapa ytor åt varandra. Berg kom farligt i djupled efter ungefär fem minuter, men målvakten hann stöta till bollen. Berg trodde tyvärr läget var förlorat där vilket gjorde att han missade att den enorme tyske målvakten faktiskt tappade bollen. Wolfsburg fick vänta ungefär ytterligare fem minuter på sin första farlighet – en distanslobb som en bakåtrusande Bengt Andersson hade vissa svårigheter att tippa till hörna.

Efter ca 25 minuter vaskade IFK fram en hörna som Berg slog från vänster. Bollen gick ut till Wendt som gjorde sin klart sämsta insats för dagen och fipplade bort bollen till en kontringssnabb tysk. 80 meter och tre passningar senare kunde hatobjektet från Gamla Ullevi – Andres D’Alessandro - bredsida in bollen i öppet mål. Det var länge sedan IFK hade Europas snabbaste backlinje.

Spontant kändes det efter detta som att Tyskarna var säkra på avancemang och slog av lite på takten medan IFK, anförda av Håkan Mild, kom in allt bättre i det offensiva spelet. Adam Johansson fanns ofta med högt upp i banan och Mild var i straffområdet vid nästan varenda inläggsläge. Bengan körde väldigt få långa utsparkar då IFK hade förtvivlat svårt att vinna dessa, istället gällde utkast till ytterbackarna Adam och Ozcar som oftast vårdade bollarna riktigt skapligt. Några gånger blev det småfarligt och ytterligare hörnor skapades. Kalle Svensson var nära att komma först till bollen flera gånger, men en av skillnaderna mellan Allsvenskan och Bundesliga är säkerligen tyskarnas styrka i luften. I djupled kändes Marcus och Stefan lite klena, men ibland funkade det. Med kanske fem minuter kvar står IFK för ett mönsteranfall där Seb, Wowoah, Selakovic och Wendt riktigt snyggt spelar sig fram längs med vänsterkanten. På den avslutande bollen ned mot kortlinjen har Wowoah ett riktigt bra inläggsläge in mot mitten dit flera spelare löpt in. Men givetvis halkade Samuel på den enda delen av den i övrigt perfekta gräsmattan och bollen rullade med knapp styrfart ut över kortlinjen. Nackdelen med höga, takförsedda läktare.

I halvlekens slutminut fick IFK till ytterligare ett riktigt bra anfall. Om minnet inte sviker mig kontrollerar Blåvitt bollen ungefär vid mittlinjen. Adam Johansson slår en perfekt boll som dyker ned på ytan bakom / utanför tyskarnas vänsterback. Selakovic vinner löpduellen och spelar bollen bakåt till Jonatan Berg som direkt bryter in i straffområdet och avslutar hårt, men över ur ganska dålig vinkel.

Tyskarna hade för all del några chanser de också. Tänker främst på ett hårt skott inifrån straffområdet där Bengan står för en kanonräddning.

Blåvitt fortsatte andra halvlek som de avslutade den första med i sammanhanget bra spel. Seb och Mild krympte ytor för tyskarna, vann boll som fördelades ut mot ytterbackarna. Möjligt att det var ett någorlunda medvetet val av IFK att inte satsa på snabba spelvändningar hela tiden utan istället försöka hålla bollen lite mer inom laget, oavsett om det ibland blev en del sidledsduttande i backlinjen. Adam och Ozcar fortsatte fylla på längs med kanterna, och både Seb och Wowoah blixtrade till med dribblingsräder. Men förutom en lobbnick ur dålig vinkel av Selakovic kvarstod faktum att ”Sella” och Marcus Berg nästan aldrig kom till avslut då de inte riktigt räckte till i en-mot-en lägen. Istället blev de avslutsförsök de ändå kom till nästan alltid stressade och ur dåliga lägen.

På mittfältet fortsatte den lille D’Alessandro briljera med teknik blandat med svandykningar som först renderade Mild ett gult kort innan Sebastian vann en duell i 76:e minuten där D'Alessandro blev liggande. Underligt nog fick även Sebastian ett gult kort här och medan Blåvitts spelare fortsatte gnälla på domaren slog den lille argentinske spelaren en perfekt frispark in i ytan bakom Blåvitts backlinje. Välväxte Diego Klimowicz var först på bollen, men Bjärsmyr uppvaktade honom hårt. Alla förutom domaren verkade se att Klimowicz tog med sig bollen med armen före dess att han kallt avslutade i mål bakom en chanslös Bengt Andersson i mål. Ännu mer vilda fruktlösa protester från Blåvitts sida.

Nu gick den sista luften ur de Blåvita och varken Mourad, Sandklef eller Vasques kunde lyfta laget, även om jag tycker Mourad spelade bra. I slutskedet var det nära ett par gånger om att Wolfsburg kunde göra 3-0 efter frispark av D'Alessandro respektive nick utanför på hörna.

Till del 3 - spelaromdömen och sammanfattning.

Erik Lupander 2005-07-27 16:30:00

Fler artiklar om IFK Göteborg