Gefle - IFK Göteborg2 - 6
Selakovic sänkte Halmstad-spöket
När alla andra resultat i den annars färdigspelade omgången hade gått åt rätt håll hade IFK Göteborg chansen att haka på i toppen av serien. Förutsättningen var att man besegrade ett av sina värsta bortaspöken, det på Örjans Vall i Halmstad. Killarna tog chansen.
Bortamatch mot Halmstad BK. Lagom långt bort för att en karavan av blåvittsupportrar, de flesta i egna bilar, skall bege sig söderut längs med E6 varje år. Och varje år brukar samma karavan vända hemåt besvikna och funderandes över varför man egentligen åker dit när alla vet att "vi vinner ju fasen aldrig på Örjans Vall". Men igår var stunden kommen. 9 år efter den senaste segern, 4-3 i en match i sista omgången då Blåvitt var klara svenska mästare redan på förhand och inte heller HBK hade något mer än äran att spela för, så blev det åter blåvitt segerjubel i Halmstad.
Egentligen var det väl upplagt för ytterligare en förlust i raden. Efter storsegern hemma på Gamla Ullevi härom veckan kunde man inte annat än att räkna med ett mycket revanschsuget Halmstad. Förvisso utan Magnus Andersson och Magnus Svensson, men med Blåvitts hitintills småskakiga målfabrikation i åtanke och det faktum att HBK nu borde vara väl inlästa på våra hörnvarianter så var det väl kanske inte så mycket som pekade på att vi just i år skulle bryta trenden. Av de normalt sett ordinarie spelarna saknade Blåvitt den avstängde George Mourad samt nyförvärvet Martin Ulander som har fått problem med ett virus på balansnerven. På mittfältet valde Erlandsen då att mönstra Mild/Johansson på de inre delarna med "Alex" till höger och "Sammy" till vänster medan vi för första gången fick se paret Selakovic/M Berg på topp från start.
Från Örjans Valls bortaläktare på kortsidan får vi se en match som börjar i ett bra tempo. Spelet är fartfyllt över hela planen och det händer saker. George frånvaro gav alltså Marcus Berg chansen att få bilda anfallspar med Stefan Selakovic och redan från start visar unge herr Berg att han gärna skulle vilja fortsätta med det. Deras första riktiga samarbete efter ett par minuter resulterar i blåvitts första hörna. HBK-målvakten Conny Johansson och hans försvar är dock bättre med på noterna än i senaste mötet och han plockar lätt ner bollen. Första halvlek är Halmstad definitivt ett lag att räkna med. Man skapar inte så många målchanser men har mycket boll, något som gör att såväl Sebastian Johansson som "Ölme" drar på sig ett antal frisparkar i mer eller mindre farliga lägen. Bästa träffen får Dusan Djuric i den 13:e minuten och bollen går precis över två HBK-spelare innan den smiter just utanför Bengans vänstra stolpe.
IFK Göteborg får jaga lite boll men ställer samtidigt om snabbare än under många tidigare matcher, lite av den norska bevegelsen har uppenbarligen gått in i laget även om kontringarna inledningsvis mest blir till resultatlösa hörnor. Efter 23 minuter är det farligt nära 1-0 till Halmstad. Thorvaldsson kommer i en löpning i duell med Kalle Svensson och är förbi inne i straffområdet när han faller. Domare Ingvarsson från Hässleholm väljer att fria istället för att blåsa straff.
Ett par minuter och ett missat friläge från Selakovic senare så kommer dock målet, fast åt andra hållet. Niclas Alexandersson, briljant som högermittfältare denna match, slår ett hårt inlägg från höger. Peter Larsson i Halmstadförsvaret ger sig på att rensa med en cykelspark men får en felträff och styr istället själv bollen med huvudet mot mål och i en båge som ställer Conny Johanssons som inte hinner mer än skarva in bollen i eget mål. Strax innan halvtid får Blåvitt ytterligare ett riktigt fint anfall när Håkan Mild lyfter in en boll mot bortre delen av målområdet där Wowoah uppmärksamt nickar ner bollen mot en framstormande Sebastian Johansson. Seb får på ett skott med bra tryck i och på mål men målvakten räddar med ett fint ingrepp. Resultatet är 0-1 efter en tämligen jämn första halvlek där HBK haft lite mer boll än IFK men det är vi som haft de farligaste chanserna.
I andra halvlek kommer Halmstad ut och försöker ta tag i spelet igen de första minuterna. Man skapar dock väldigt lite då både Kalle Svensson och Mattias Bjärsmyr spelar lugnt och säkert utan att släppa till några onödiga chanser. Istället tar blåvitt över och med Alexandersson på humör på högerkanten och ett ständigt rörligt forwardspar som kämpar för varandra så radar chanserna upp sig. I 53:e minuten får Marcus Berg ett friläge framspelad av Sella men Johansson gör det bra och lyckas kliva ut och avvärja Bergs avslut. Bara minuten senare rasslar det dock till i nätet bakom Conny Johansson igen och återigen är det Niclas Alexandersson som är regissör bakom det hela när han slår ett inlägg snett utifrån höger som Selakovic uppmärksamt skarvar i en båge över målvakten och in under ribban.
Efter 2-0 målet går luften ur Halmstad litegrann och Blåvitt tar succesivt över allt mer av spelet för att de sista 15-20 minuterna totalt dominera tillställningen. HBK försöker förändra bilden med några byten men det är inget som biter på det blåvita maskineri som plötsligt fått upp farten igen, den fart som så totalt verkade fattas i senaste matchen mot Gefle. Domare Ingvarsson kompenserar för den uteblivna möjliga HBK-straffen i första halvlek genom att inte ge någon till IFK när Marcus Berg blir solklart nerriven av Conny Johansson i Halmstads straffområde. Dessutom kommer Ingvarsson på att han glömt använda sin kortlek tidigare under matchen varför han slumpar ut ett par tre stycken gula under en femminutersperiod. Ett av dem drabbar Wowoah, för överträdelse av hastighetsbestämmelserna på mittplan i en löpduell, och ett av dem får Ölme för att han tar emot en nacksving av en Halmstait. Det sistnämnda var Magnus tredje gula kort för året varför han kommer vara avstängd i nästa match mot BK Häcken.
Efter 70 minuter gör Erlandsen ett byte där Jonathan Berg får komma in på sin brors bekostnad. Även Jonathan rör sig mycket och har fina intentioner mot ett alltmer uppgivet Halmstad. Dryga fem minuter från slutet går han på skott efter ett inlägg från Alex och är sånär att göra sitt första allsvenska mål men skottet går strax utanför. Även på övertid får Jonathan på ett skott, denna gång räddar dock Conny Johansson och inte långt senare blåser Martin Ingvarsson av matchen och för första gången sen 1996 ackompanjeras slutsignalen av ett segervrål från den blåvita bortasektionen.
IFK Göteborg vinner och man gör det, sett över hela matchen, rättvist. Första halvlek är helt okej och andra halvlek är en av de bättre man gjort under året med mycket rörelse i laget och mestadels fint passningsspel.
Samma år som vi senast vann i Halmstad tog vi också vårt senaste SM-guld, det behöver givetvis inte betyda någonting... Den enda arena vi har ett än sämre bortafacit på är Ryavallen i Borås. I år har ju dock Elfsborg varit snälla nog att bygga en ny arena så vi slipper Ryavalls-spöket. Men frågan är om det spelar någon roll, har vi vunnit över HBK på Örjans Vall kan vi nog klara det mesta. Det är en lång marsch kvar mot de ädlaste SM-medaljerna och konkurrenternas sommarvärvningar har knappast gjort den lättare för Blåvitts del, men möjligheten finns fortfarande kvar. Hoppet lever ett par omgångar till, åtminstone tills på måndag. Första steget i den fortsatta marschen är att ta revansch mot BK Häcken.