Lagbanner
Tredje raka segern i Junior-DM!
Niklas Bärkroth, foto från matchen Gefle - IFK Göteborg i somras

Tredje raka segern i Junior-DM!

På ett regninbakat Valhalla hade IFK Göteborgs U-lag inga problem att besegra Västra Frölunda i 2008 års J-DM final.

Påhejad av en grav blåvittabstinens, så här i landslagstider, trotsade underteckad tillsammans med ett par hundra andra åskådare höstrusket för att se Junior-DM finalen mellan VF och Blåvitt.

På klassiskt U-lagsmanér startade förstås matchen ett par minuter för tidigt, men inget av större intresse hann tydligen inträffa innan jag kom på plats. Blåvitt mönstrade sin för dagen starkast möjliga startelva enligt följande:

Markus Sandberg 
Malband Mohiden - Patrik Hansson - Mikael Dyrestam - Mikael Andersson
Ali Selim - Niklas Martinsson - Johan Lundgren - Kamal Mustafa
William Atashakade - Nicklas Bärkroth

Matchen inleddes i ett relativt bra tempo även om det plaskvåta konstgräset gjorde att många spelare halkade en del. Det kändes tidigt att det var IFK som dikterade matchbilden med ett kompakt lag och många bollsäkra spelare som höll bollen inom laget. Framåt anföll man mycket längs med kanterna, bland annat var Ali Selim väldigt aktiv inledningsvis, men lite väl ofta så missade man sista passningen mot Bärkroth och Atashakade som hela tiden ville hota i djupled. 1-0 kommer av just Ali Selim, som vid detta tillfälle bytt kant med Kamal Mustafa. Upprinnelsen är en löpboll ner mot höger hörnflagga som Niklas Bärkroth enkelt hinner först på. Niklas fintar elegant bort sin motståndare och slår med vänsterfoten ett inåtskruvat inlägg mot bortre stolpen, där Selim möter och inte gör något misstag. Mycket snyggt mål.

Blåvitt fortsätter kontrollera händelserna och man kommer till en del avslutslägen, men antingen är skärpan lite dålig eller så missar man åter den där sista passningen. Bakåt minns jag främst en hård frispark som blåvitts keeper inte kan hålla, där VF är yttest nära att kvittera på returen. Matchen är bitvis lite smålful med ett antal fotsulestacklingar, innan domaren till slut ryter ifrån och varnar en VF-försvarare efter upprepade tvåfotstacklingar.

I paus inhandlas lite kaffe på en närliggande hamburgerkedja, och tyvärr missar jag 2-0 målet som kommer nästan direkt på avspark i andra halvlek genom Niklas Bärkroth.

Blåvitt tar över nästan helt och hållet i andra halvlek. Med en kort period i början av halvleken undantagen släpper man knappt VF över mittlinjen. VF hade i stort sett bara några kontringar som IFK behärskade tämligen väl. Blåvitt vaskar fram en hel del chanser, oftast efter Bärkroths reptilsnabba löpningar, men lite väl ofta vill Blåvittspelarna göra det lilla extra och konstlar istället till det. 3-0 kommer dock i matchens slutskede efter ett mönsteranfall där Malband Mohedien (eller möjligtvis inbytte högeryttern Ludvig Torkelsson) slår ett inlägg nerifrån hörnflaggan som Niklas Martinsson möter på halvvolley vid straffpunkten. En hård, men behärskad bredsida otagbart i målvaktens vänstra hörn.

Inbytte Niklas Williamsson bjöd på ett kanonskott som skruvade sig mot bortre krysset, men där VF:s duktige målvakt mirakulöst hinner slänga sig och tippa bollen till hörna. Utöver detta minns jag att Bärkroth serverade Torkelsson ett öppet högerläge, men skottet gick precis utanför samt att Bärkroth löpte sig fri, men lobbförsöket nickades bort på mållinjen.

Frölunda var nära att få ett tröstmål i slutminuterna när VF ställde om bra, men IFK:s säkra målvakt hann ut och gjorde en kvalificerad räddning.

Slutresultatet 3-0 är odiskutabelt och kunde nog ha varit ett par bollar större. Det kanske gick lite väl enkelt för Blåvitt idag, flera spelare krånglade ofta till det för sig, dribblade istället för att släppa bollen och dylikt.

Bäst i Blåvitt tycker jag Johan Lundgren var. Till skillnad från en del av sina lagkamrater spelade han nästan hela tiden på en och två touch, passningarna satt nästan alltid "på läppen" och hans förstatouch och bollkontroll var oklanderlig. Backlinjen spelade överlag stabilt, med kanske ett litet extra plus till Dyrestam och Andersson. William Atashakade visade prov på bra rörelse, balans och styrka i den bollmottagande rollen, men han tröttnade ganska ordentligt i andra halvlek och byttes ut. Niklas Bärkroth gjorde ibland lite vad han ville med Frölundas backar - sprang ifrån, dribblade, ryckte osv. Men han måste lära sig att släppa bollen tidigare i en hel del lägen, det håller inte på A-lagsnivå att försöka dribbla sig ur varenda läge när det finns medspelare tillgängliga för enkla pass, något även Kamal Mustafa och Ali Selim ibland visade prov på.

MEN - ett stort grattis till IFK Göteborgs U-lag som härmed tog sin tredje raka seger i Junior-DM och med eftertryck visade vilken klubb som har stadens bästa juniorlag.

Erik Lupander 2008-10-15 21:45:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel