Provspelare – ett lätt sätt att undgås?
Ännu en i raden av provspelare skall få kalsongerna sönderklippta på Kamratgården. Till vilken nytta?
Hur många provspelare har IFK Göteborg haft på senare år? Hur många har man skrivit kontrakt med? Och hur många har varit bra? Det är tre centrala frågor och tyvärr har jag inte statistiken på den första, även om listan kan göras lång. (Se slutet av artikeln.) På den andra frågan så har väl Justice Christopher, Mamadou Diallo, Martin Crossa och Sampo Koskinen först kommit på provspel och sedan fått kontrakt. Big Mama var väl den som var närmast att göra succé men han är väl saknad av få idag.
Förutsättningarna som provspelare är hårda. Det gäller att på kort tid, i en obekant miljö, prestera på en hög nivå. Antagligen räcker det inte med att vara lika bra, eller ens lite bättre, än de spelare som redan finns i laget. Spelare måste sannolikt vara väsentligt mycket bättre för att erbjudas kontrakt. Ok, inget fel med den tanken egentligen, bara en sak. Spelare som är väsentligt bättre än de som vi redan har växer inte på träd. Sådana spelare är i allmänhet kontrakterade och kostar pengar. Att hitta spelare av tillräckligt bra kvalitet genom provspel verkar vara ungefär lika sannolikt som att först vinna på lotto och sedan köpa en spelare för vinsten.
Inte ens de spelare som borde vara bra nog verkar man upptäcka vid provspel. Petter Andersson (Hammarby) och Mikael Dahlberg (GIF Sundsvall) var båda här och som det framstår så fick de helt enkelt nobben för att de inte ansågs vara bra nog. Johan Norell, Kari Arnason och Anatoli Pnomarev har också varit på provspel och sedan fått allsvenska kontrakt på annat håll.
Sedan har vi haft åtminstone en etablerad spelare på provspel, Carsten Fredgaard (FC Köpenhamn). Han visste man vad han gick för, och han behövde knappast provspela för att visa det, däremot skar det sig direkt när man började prata pengar.
Självfallet finns det spelare där ute idag som är bättre än de vi har, och som saknar kontrakt, men är det verkligen realistiskt att hitta dessa genom provspel? Borde inte det givna sättet vara att se spelaren i hans vanliga miljö, där han kommer till sin rätt bäst? Det är ju inte heller många provspelare som får chansen i någon typ av match. Och det är ju matcher som säger mest om en spelares kvaliteter. Alltså måste det mest effektiva vara att se matcher på plats där spelaren normalt hör hemma. Detta är sannolikt dyrt och tidskrävande, men vem har sagt att det skulle vara enkelt? Då hade ju varje lag haft spelare av Afonso-klass, och så ser det ju inte ut i allsvenskan. Satsar man målmedvetet på att scouta spelare systematiskt så borde chanserna vara störst att lyckas.
Jo men vad ska man göra, säger kanske någon. Man kan ju försöka med provspelare, det skadar väl inte? Jag håller med, det är väl ingen större fara om man vill testa några spelare, det kostar en slant men det kanske det är värt. Det verkliga problemet är snarare bristen på strategi och planering som allt detta provspelande tyder på. Det är svårt att hitta bra spelare, men det finns inga genvägar. Tillräckligt bra spelare upptäcker man genom hårt arbete. Genom att resa runt och se matcher, kanske långt bort från Sverige och man kanske måste göra det under en längre tid. Ta bara hit spelare som man har gjort en grundlig research på. Mer eller mindre för att bara få bekräftat att någon är bra nog för att värva. Sportchefen måste göra sin hemläxa helt enkelt.
Ungefärlig lista på provspelare i IFK Göteborg de senaste åren. Någon kanske ska läggas till och någon ska kanske bort. Stämmer namnen? Hör av dig till Alltid Blåvitt så uppdaterar vi listan.
Sampo Koskinen
Mamadou Diallo
Martin Crossa
Fabiano Silva
Anatoli Ponomarev
Darko Lovric
Jimmy Gatete
Rune Buer Johansen
Salah Abbas Yasin
David Torres
Johan Norell
Kari Arnason
Patrice Kwedi
Carsten Fredgaard
Espen Haug
Wade Barett
Omar Traore
Caué Benicio
Khalifa Sankare
Petter Andersson
Mikael Dahlberg
Daniel Johansson
Guilherme Weisheimer
Deivesthiago Santo da Silva
Adauto Neto
Justice Christopher
