Doldisarna kliver fram
Alltid Blåvitt presenterar idag en ny artikelserie: "Doldisarna kliver fram". Varje vecka kommer en ny "Doldis" att ta bli intervjuad, Först ut är Sebastian Eriksson.
IFK Göteborg. Ett lag vi ofta kopplar ihop med framgång, stolthet, mästare, historia och stora spelare. Exempel på stora spelare från blåvitt är Glenn Strömberg, Håkan Mild, Sebastian Eriksson, Glenn Hys… Vänta lite. Sebastian Eriksson? Vem är det? Spelade han mot Barcelona 86?
I dagsläget är inte Sebastian Eriksson, eller sebban som han kallas, en av de stora. Långt ifrån. Killen är nyligen fyllda 20 år och en av doldisarna i IFK Göteborg. Han försöker slå sig in som vänsterback och fick spela 13 matcher från start förra säsongen då laget placerade sig på en tredjeplats i Allsvenskan. Debuten kom mot Örebro SK. En match han tycker han gjorde bra ifrån sig i.
- Tyckte inte jag var så bra i början. Släppte lite för mycket en mot en men jag kom in i det mer och mer. Sen slog jag hörnan som Ragge (Ragnar Sigurdsson) drog in i mål också. Det var roligt. Men totalt sett gjorde jag och laget bra ifrån oss.
Det var förra året, men Sebbans fotbollslirande började långt tidigare. I Åsebro, Dalsland började grabben spela fotboll. Denna sport med boll var väl mer eller mindre hans liv.
- Farsan är väldigt fotbollsintresserad och var tränare när jag var liten. Jag följde alltid med och tittade och sparkade själv. Det har alltid varit min drivkraft. Där la jag grunden till mitt fotbollsspelande. Jag har alltid spelat fotboll och har aldrig tyckt att det varit tråkigt. Det är det roligaste jag vet. Spenderade nog mer tid på en fotbollsplan än någon annanstans.
A-lagsdebuten i Åsebro och div.3 kom 2004 och 15 år gammal – som mittfältare. Det var först senare han blev vänsterback. Samma år blev han uttagen till elitpojklägret i Halmstad där han även togs ut till All Star Team. Redan då hade IFK Göteborg koll på honom, enligt honom själv.
- Jag fick ett samtal av IFK Göteborg när jag var 15 år, de förklarade att de ville ha över mig och sen dess är det bara en sak jag vill. Det är att vara här.
- Efter samtalet var jag helt lyrisk.
Det skulle dock dröja två år innan Sebastian Eriksson flytta till Göteborg och de blåvita. Då 17 år gammal var det spel i u-truppen som gällde.
Där var han innermittfältare till sista året.
- Jag vet inte vad som hände men Eilert (Björkman, u-truppstränare) ville att jag skulle spela som vänsterback. Han såg väl att det var min chans att komma upp till a-laget. I början var jag arg över att spela där då mina offensiva kvalitéer inte kom till sin rätt där. Men det gick bra och efter ett tag var det roligt att spela där. Sen blev jag uppflyttad till a-laget som just vänsterback.
Eilert Björkman såg något som Sebban själv inte såg och valde att flytta ner innermittfältaren till en backposition. Det var, enligt Björkman själv, logiskt.
- Det var en logisk följd efter hans spel. Han har kvalitéer som gör att han passar där och det var ett sätt för honom att ta ytterligare ett kliv i sin utveckling. Sen är det inte alls ovanligt att innermittfältare placeras i just backlinjen, kolla på Erik Edman. De har oftast en bra spelförståelse och bra passningsspel. Något han också har. Sen har han en fin vänsterfot som gjorde att han passade in perfekt.
Klubbens historia är fylld av framgång. Trots det är det inget klubben vilar lagrarna på utan de siktar alltid på att bli bättre. Finns alltid något att slipa på. Den inställningen finns hos alla spelare och så även hos Sebastian Eriksson.
- Jag kan förbättra allting. Vara mer lugn med boll, mer beslutsam. Är rätt snabb men behöver bli lite starkare. Bättre överhuvudtaget.
När man kommer till ett nytt lag är det mycket som förändras. Det är nya lagkamrater, mål, förutsättningar och roller.
- Jag var jättenervös när jag flyttades upp till a-laget men glad ändå. Där fanns det killar jag såg upp till som Bengan, Alexandersson, Pontus och Tobbe när han kom. Men det var lätt att komma in i gruppen för alla är väldigt glada och öppna. De skämtar mycket och det är högt till takt. Sella är en spjuver. Blir ofta en höna utav en fjäder.
- På fritiden umgås jag mycket med Dahlin, Jakob och Söder. Vi bor nära varandra och det blir mycket tv-spel och vi gör mat ihop. Pasta, ris, kyckling och falukorv – enkel mat.
Varje säsong är det prat om vad ens mål är. Vad man som spelare och lag vill åstadkomma. En spelare vill alltid spela alla matcher om han eller hon är fit for fight. Det är en självklarhet. Om någon skulle svara något annat skulle de ljuga, skämta eller helt enkelt inte trivas i klubben. En klubb vill alltid vinna ligan. Även om det ibland är orealistiskt och de anpassar därför sina mål efter deras resurser. Sen finns det alltid de klubbar i botten av tabellen som tittar avundsjukt på de i toppen.
Likadant med spelare.
- Jag vill spela i U21-EM i sommar. Det kommer bli svårt att slå sig in men jag har fått chansen tidigare och jag vill dit igen. Är en jädra konkurrens i laget. Var med vid senaste lägret så jag är ju påtänkt i alla fall. Vi får se vad som händer.
Där finns också avundsjuka samtidigt som man delar glädjen med de som lyckas. Vad tycker Sebastian Eriksson om lagkamraterna Mattias Bjärsmyr och Gustaf Svensson som mer eller mindre är i sommarens U21-EM.
- Kul för dem, säger han med en klar ton av avundsjuka.
- Klart det är kul för dem och jag är glad för deras skull. Samtidigt är jag avundsjuk. Jag vill också vara där. Men ingenting är klart än. Jag har fortfarande chansen.
Men om det inte hade blivit fotbollen som varit nummer ett för dalslänningen. Vad hade han då gjort för att tjäna sitt levebröd?
- Drömmen hade väl varit att bli rockstjärna i så fall. Fotbollen har alltid varit nummer ett så jag har inte funderat på något annat. Pappa jobbar inom bygg. Kanske hade det blivit något där. Förmodligen inte då jag har tummen mitt i handen.
Fotbollen har alltid varit hans passion, ända sen barnsben. Så när han som liten drömde om vad han skulle göra i framtiden är det kanske inte svårt att gissa vad svaret blev.
- När jag gick i tvåan eller trean på lågstadiet frågade min lärare mig vad jag skulle göra när jag blev stor. Jag sa att jag skulle spela i IFK Göteborg, avslutar han med ett leende.
