IFK Göteborg-Malmö FF 4-0
Till slut blev det en komfortabel hemmavinst mot Malmö och en välkommen förbättring av målskillnaden. Tänk om vi kunde ha samma facit mot övriga motståndare som mot MFF i årets allsvenska.
Den senaste veckan har det av förklarliga skäl inte varit fotbollen och allsvenskans slutstrid som man har tänkt mest på, men det förhindrade ändå inte det faktum att det här var ännu en i den långa raden av matcher som ”bara måste” vinnas om guldet skall kunna bärgas. Efter en tyst minut blev det en pigg inledning på matchen från de båda lagen. Malmö visade i öppningsminuten prov på skottvilja men det var snabbt IFK som fann ett vägvinnande passningsspel.
Redan i den fjärde minuten hade man i stort sett skrivit ner 1-0 i blocket när Martin Ericsson kom helt fri med Fedel efter ett fint förarbete av både Gustaf och Zeb. Tyvärr gick lyftningen strax utanför men det kom snabbt fler chanser redan i de nästkommande minuterna. Direkt från start visade det sig att MFF:s innerbackar skulle få det mycket svårt med framförallt Gustaf som hela tiden letade ytor, löpte och höll sig spelbar. I den 13:e minuten så får Rosenkvist kontroll över bollen på högerkanten, tittar upp och lyfter fram bollen för Gustaf att springa på. Det ser ut som om framspelningen är aningen för lång men Gustaf når bollen precis framför en utrusande Fedel och kan rulla in bollen till 1-0 och en drömstart för Blåvitt.
Bara några minuter efter det här får Malmö sin stora chans att kvittera, en bra räd av Ijeh tvingar fram en hörna som blir mycket farlig. Först nickar Jörgen Ohlsson mot mål men Bengt gör en parad, returen letar sig fram till Ijeh som står bara någon meter från mållinjen men får dålig träff och bollen går rakt på Bengan som den här gången kan hålla bollen. Annars är det mest IFK som står för anfallsspelet i första halvlek, även om avsluten oftast går utanför mål så känns det hela tiden farligt i anfallen och med lite mer skärpa eller flyt hade något mål till kunnat sättas innan paus efter chanser för Rosen, Mild och Martin. Malmö har rätt så mycket boll, men det blir mest rullande i backlinjen som när de sätts under press lyfter bollen mot Skoog eller Ijeh. På det centrala mittfältet har MFF ingenting att säga till om mot Mild och Ericsson. Minuten innan paus får dock Skoog ett gratisläge framför mål när Risp mycket oväntat gör en totalmiss vid en enkel brytning. Precis som resten av arenan tycks Skoog bli helt överraskad av Risps grova miss och Erlingmark hinner fram med foten och det blir hörna istället.
Totalt sett var det en rätt trevlig första halvlek med en välmotiverad ledning för IFK. Först och främst var det skönt att se ett riktigt bra passningsspel samtidigt som man stressade Malmö till misstag när de fick bollen. Det gick för långsamt för Malmö i uppbyggnadsfasen av spelet men de kändes farliga när det blev fasta situationer och Ijeh var pigg på topp. I IFK skötte de flesta sig bra och mittfältarna hade fått ett bra grepp på Malmö. På läktaren var det dock inget större hålligång och inte heller bortaklacken gjorde något större väsen av sig.
Andra halvlek inleddes med betydligt tråkigare spel. Malmö fick ett visst övertag i spelet men de kändes hela tiden ytterst trubbiga framåt och centralt i försvaret var Erling en bjässe. Malmös anfallsförsök utmynnade mest i en mängd resultatlösa hörnor och avsluten på eller ens mot mål var ytterst lätträknade. I den här delen av matchen var inte heller IFK:s spel bra men det kändes aldrig särskilt hotfullt ändå. IFK:s första riktiga chans i andra halvlek kom inte förrän i den 70:e minuten men efter det var det bara ett lag på plan. Gustaf har bollen i högerkanten av Malmös straffområde, lyfter den mot straffpunkten där Mild finns, Elanga (annars en av de bättre i MFF) kommer rusande för att hjälpa till men gör ett olyckligt ingripande vilket leder till läge för Rosen som iskallt sätter bollen vid den bortre stolpen och 2-0 är ett faktum.
Efter målet blir det genast lägen för Gustaf att två gånger om sätta 3-0 men nu är Fedel med och kan avstyra. Malmö verkar dock inte särskilt intresserade av matchen längre och förutom ett långskott av Tamandi så får de inte till något framåt i resten av matchen. Istället får IFK flera chanser att punktera matchen och de tar man gärna. Steinar, som fick komma in i slutet, tappar till synes ut bollen över linjen innan sitt inlägg men den assisterande domaren vinkar ej och Mild kan helt omarkerad nicka in 3-0. Efter det här får Jimmy chansen att sätta fyran men Fedel kan rädda. På den efterföljande hörnan är dock MFF:s försvar mer än lovligt passivt, först får Zeb stöta fram bollen till Mild som relativt oattackerad sätter bollen i ribban, Gustaf kan ostört ta returen, passa bakåt till en fri Erling som skjuter och Zeb kan styra in bollen med en lätt touch. 4-0 är ställningen och efter det fann domaren det för gott att blåsa av.
En seg inledning av andra halvlek följdes av en härlig offensiv och även om segern blev något mål för stor sett till hela matchen så var den ändå solklar. Stämningen på läktaren blev också lite bättre i andra halvlek och det redan innan målen började droppa in. För övrigt var det första gången på väldigt länge som man aldrig fick höra (den utslitna) klassikern ”Förena Skåne....” eller från bortaklacken den minst lika trötta ”Var är Änglarna?”.
Idag förtjänar givetvis de flesta IFK:are överbetyg men om skall ta ut någon eller några i varje lagdel så blir det följande: Erlingmark i försvaret, knappt ett dåligt ingripande på hela matchen trots starka motståndare i Skoog och Ijey. Rosenkvist och Mild på mitten. Rosen tycks ha kommit till rätta på högerkanten nu och skötte sig mycket bra, Mild styrde (som vanligt) det centrala mittfältet och visade bra passningsspel. I anfallet var Gustaf outtröttlig och den här gången blev det äntligen ett mål, men det kunde blivit flera.
