Vad hände egentligen?
Efter kvällens insats har IFK Göteborg inte ett berg att bestiga, de ska bestiga Mount Everest för att kunna vända på detta. Att de ska klara av att göra tre mål på bortaplan samtidigt som de inte släpper in ett enda känns uteslutet.
Om man var sprallig och positiv innan matchen så är man deppig och tom efter. Två nyförvärv Turunen och Bjarnarson fick chansen från start. Motståndet stod Hapoel Tel Aviv för ett lag som man inte hade någon direkt koll på förutom att målvakten Enyeama är en väldigt duktig spelare på Football Manager. Innan matchen handlade det nästan mer om politik än om fotboll. De stora sporttidningarna valde nästan helt bort kvällens match. Presskonferensen dagen innan match var det fler israeler än svenskar på plats. Det är fler medier på plats en vanlig Svenska Cupen match än vad det var idag. Men det som förvånar mest är att hur kan det vara fler supportrar som väljer att gå på Trelleborg än att följa lagets Europaäventyr på hemmaplan?
Många har skrivit om det, det har diskuterats flitigt på olika forum på nätet och faktum kvarstår fortfarande att våra tränare är inga ”match-coacher”. Medan Tel Avivs byten förändrade matchen helt och gav laget tre poäng och en 3-1 vinst med sig hem till Israel så gav Göteborgs byten, ja ingenting. Thomas Olsson plockas ut som vanligt runt den 65:e minuten in kommer Jakob Johansson som milt sagt inte bidrar till någonting alls. Byte nummer två Teodor Bjarnarson, pigg och en av få som visade kämpaglöd ut och in med Daniel Alexandersson. Alexandersson har fått så många chanser att visa vad han går för och misslyckats. Varför inte slänga in någon av de yngre och hungrigare spelarna? Bärkroth? Sista bytet är att man plockar av kapten Selakovic och in med Kalle Svensson. Ett bra byte i sig men det kommer alldeles för sent!
Man kan hålla på att klaga och gnälla på att israelerna lägger sig ner så fort någon petar på dem. Men det är som Selakovic sa efter matchen att vi i Sverige måste bli bättre på det för idag tillhör det spelet. Många blåvita spelare tappar humöret i slutet främst Hjalmar Jonsson som verkligen visar vinnarskalle! Gustav Svensson slänger ur sig en hel del svordomar efter matchen men det visar bara att de är missnöjda med sin och lagets insats ikväll.
Det ser minst sagt mörkt ut nu, ja en solförmörkelse hade gett mer ljus än kvällens resultat.
