Det här måste vi naturligtvis sätta oss ned och analysera…
"Guld-Alex is back" bjuder på ytterligare en fartfylld krönika, den här gången med fokus på ledarskap och ledarpsykologi. Det här är lite funderingar från en söndagskväll, natten till måndag.
Så brukar det oftast låta så fort något icke önskvärt upstått i, ja mer eller mindre, vilken bransch som helst. Framförallt sker det när media vill ha ett snabbt svar på hur det egentligen kunde så illa som det nu gjorde.
När det kommer till IFK Göteborg hör det däremot till ovanligheterna, att jag som supporter får höra ”det här måste vi naturligtvis sätta oss ned och analysera…”, nämnas efter en dåligt genomförd match, eller del av match.
Så även idag!
Jag brukar tänka på det där rummet, som alla amerikanska presidenter använder när stora beslut ska tas.Generaler (med fet cigarr), ekonomer (med vattenkammat hår) och annan expertis sitter tätt samlade runt ett ovalt bord, med ”The President himself” vid bordets ena kortsida. Bakom honom finns världskartan. Världen som ska skötas och tas om hand!
Har ni aldrig undrat över hur det är på Kamratgården?
Finns det ett rum där Stereo, Teddy, Håkan och läkare m.fl samlas efter match. Där Håkan sitter vid bordets ena kortsida, med en direktlinje till Seppo, och allt (utom cigarren, det vattenkammade håret däremot, det är garanterat inkluderat) är som i filmen om
”The Evil Bush”?
På ett sätt önskar jag faktiskt att det finns ett sånt rum. Att det finns ett maktdoftande mansrum, någonstans i djupet av Kamratgården, ja varför inte under självaste Kamratgården?
Åtminstone önskar jag det efter dagens match!
Att leda, att ta ansvar, att visa vägen, att inge sitt team känslan av att de kan flytta berg, gång efter annan dessutom. I med och motgång - Det och mycket annat av liknande art är VARJE ledares givna roll. I sitt uppdrag som den som besitter det yttersta ansvaret för den verksamhet som bedrivs, är det VARJE ledares givna roll!
I IFK Göteborg är det precis samma sak!
Tränarna Stefan Rehn och Jonas Olsson har tillsammans med Sportchef Håkan Mild det yttersta ansvaret för hur föreningens A-lag bedriver sitt spel i varje match.
Så är det. Inget att diskutera. Det är ren fakta. Punkt slut!
När vi nu vet att så är fallet…
Vad tänker då de ytterst ansvariga för vår stolta förening IFK Göteborg göra ikväll, imorgon och nästkommande dagar - För att bättre försöka förstå VAD det var som gick fel i och med att teamet, vårt lag, ledarnas team gick ut i paus?
Kanske det är ännu viktigare att fråga sig: VARFÖR gick det som det gick från och med starten av andra halvlek mot Helsingborgs IF?
För att ta tillfället i akt… (för det är faktiskt inte mitt ansvar som supporter att svara på de här frågorna, det har vi nyss klargjort, eller hur?)
Låt oss för en kort sekund blicka tillbaka mot matchen Helsingborgs IF – IFK Göteborg, på Olympia, i juli 2007. En match som lustigt nog också slutade 2-2.
Mmm, ni minns nog…
Vi dominerade stort i första halvlek. En blåvit dominans som slutligen gav utdelning, då Marcus Berg gjorde 1-0 runt 30.e minuten, och sen, tätt inpå, iskallt satte en straff .
”Mackan” var sen ytterst nära, strax innan paus, att för dagen göra ett äkta hat-trick.
2-0 i paus och glädjen och segervissheten var lika stora.
Dumheten också skulle det snart visa sig.
Det som sen hände är näst intill exakt vad vi också idag har fått bevittna. Bytet av arena och hemma/bortamatch, är egentligen det enda som skiljer scenarierna åt, ja och att namnet på målskyttarna för Helsingborgs IF är olika.
Då, 15.e juli 2007, var det Razak Omotoyossi som gjorde två mål för sitt lag i andra halvlek. Idag heter den dubbla målgöraren René Makondele!
Mönstret är dock detsamma! Vi äger första halvlek – Vi är inte ens med i andra halvlek (även om Ulf Jörnvik 2007, menade att Blåvitt fortsatte spela bra även i andra halvlek, något som absolut inte var fallet idag). Utgången var hur som helst densamma - Då som nu!
Så ärade Kamrater…
Vad beror det på att en ledning av match är så svår för IFK Göteborg att bevaka?
Vad beror det på att ett helt lag viker ned sig, det när lagets ledning snarare borde ge mersmak efter fler mål, till ett fortsatta offensivt spel, med hög press och smarta lösningar på avslut?
Vad beror det på att INGEN!
Jag upprepar - INGEN kliver fram, tar sitt ansvar som spelare i den stolta klubben IFK Göteborg, visar vägen, ryter och sliter, som sig bör när tröjan går i Blått och Vitt?
Vad beror det på att vi inte får höra någon med det yttersta ansvaret, efter match, i media uttrycka sig rakt och tydligt med orden:
Det här måste vi naturligtvis sätta oss ned och analysera…
Vad beror det på???
De här frågorna ska egentligen inte vi supportrar svara på!
Det av den enkla anledningen att vi supportrar inte är, aldrig har varit och heller aldrig kommer att bli ytterst ansvariga för IFK Göteborgs verksamhet!
Däremot så är det på sin plats att uppmana de yttersta ansvariga för IFK Göteborgs verksamhet att betänka följande (om det nu finns ett intresse av att veta hur en enkel
supporter ser på situationen som nyss beskrivits?):
Att det för varje ledare, är av stor betydelse att veta VART skutan ska ta vägen, när den väl fått upp styrfart, i med- som i motvind!
Att det inte existerar något likhetstecken mellan att vara en ledare och en före detta spelare i samma förening. Det är i mångt och mycket två helt olika saker!
Att vara ledare kanske först och främst inte handlar om ”själva grejen”,
utan snarare om att veta vad som behöver göras med ”grejen”!
Att vara ledare innebär att visa sitt team vart gränserna går, framförallt när det går bra!
Att vara ledare handlar om att ha en vision, kunna omvandla den visionen till praktik och samtidigt vårda och utveckla sin vision vidare, på lång och på kort sikt!
Att vara ledare handlar om att hålla sig till ”Planen” och ALDRIG avvika från densamma!
Att vara ledare handlar om att våga, visa och ta ANSVAR.
I IFK Göteborgs fall handlar det rent konkret om att - Våga möta sitt team, media och sina supportrar. Men framförallt handlar det nog om att våga möta sig själv!
Nu får vi se om det bankar på min dörr i natt!
Eller…
Kanske det ändå är så att det går att skönja en liten gnutta ljus?
En liten, liten ljusstråle som tränger sig upp ur Kamratgårdens undre regioner?
Om nu någon skulle få för sig att besöka stället i natt vill säga…
En gnutta ljus är nämligen precis det vi alla längtar efter att få se, nu och under den kommande hösten, ja ända in i början på november…
/Guld-ALEX is back!
