Niclas Alexanderssons första träning på mycket länge
Guld-Alex fanns på plats under dagens träning.
Nu får ni hänga med!
Klockan är 10.05 på Kamratgråden. Träning är annonserat till 10.00. Ingenting händer!
Ytterst få är på plats överhuvudtaget. Jag frågar några av de som står och trampar vid träningsplanen, tom som den är.
Ingen vet någonting. Fler bilar med nyfikna anländer. Ingen vet fortfarande någonting.
Jag frågar två fotografer som har fullt upp med att packa upp sin utrustning - mitt på parkeringen.
Kan det vara så att laget tagit sig till ”Ladan” för att få vara i fred. Fri från press och nyfikna supportrar?
Kanske det, mumlar en av teknikgrabbarna. Jag låter mig inte dröja kvar, utan kör upp till ”Ladan”. Stendött!
Tillbaks till Kamratgården. Nu åker folk iväg. Jaha?
Upp till ”Ladan” igen, inte en människa syns till.
Hela vägen tillbaka till kansliet. Parkeringen är fylld av bilar med IFK Göteborg-logotyper.
???
Ut från kansliet kommer plötsligt en dam springandes ned mot sin… TV4-bil!
Damen tittar skarpt på mig. Blicken säger: ”Jag vet var de är, det vet inte du”. Hon hoppar in i bilen. Borta!
DET är INTE Kamratanda, mina vänner!
Det var väl själve…, tänker jag.
Tillbaka från ”Ladan”, kör jag en sista gång svängen ned mot Kamratgården.
OCH… Men där kommer… Huh, där kommer ju min fotograf Kristoffer gående.
Hoppa in, säger jag. Kristoffer lurar på om inte laget tagit sig till Skatås konstgräsplan ändå, då ”Ladan” är övergiven.
Vi tar oss dit i en hast. Själv har jag glömt min mobil hemma och med min dotter fastspänd i barnstolen,
drar jag mig för att gå ned hela vägen till konstgräsplanen, bara för att upptäcka att där är tomt som i graven.
Kristoffer kutar ned för att kolla. Kutar sen hela vägen upp igen, till parkeringen där jag väntar.
Jackpot! Laget är där!
Kristoffer tar sig återigen snabbt ned till plan. Han vet att värdefulla bilder kan vara borta för alltid, men han gör det ändå.
DET mina vänner. DET är Kamratanda!
Väl nere på Skatås konstgräsplan.
Det är bra med folk på plats. Teleobjektiven trängs på en väldigt lite yta. TV 4. GT. Sportsday…
Tissel och Tassel, blickar och stenansikten så långt ögat når (Jag har lite svårt att hålla mig för skratt, det ska erkännas).
Niclas Alexandersson är ute på planen, tillsammans med laget och han ser i ärlighetens namn oerhört lugn och ledig ut.
Han ser faktiskt ut som en virgil 20-åring. Piggt och med vaken blick tar han en löpning till mittcirkeln.
Det är verkligen han. Otroligt!!!
Niclas är med i laget och det på lika villkor. Tillsynes finns det inga utrymmen för ”special treatment”. Inga silkesvantar på.
Det här är IFK Göteborg. Då krävs det en arbetsinsats för att ens få vara med på plan.
Åtminstone är det precis så det borde vara!
Efter diverse formationsövningar och rutinmässiga inslag av stretching och löpning,
intar laget sina positioner för spel mot ett mål.
Niclas intar position i mittfåran. Stefan Selakovic tar som vanligt plats ute på högerflanken (tror ni inte att han gör ett kanonsnyggt mål också den jäkeln, stööön).
Som alltid är det svårt att dra slutsatser av en träningsmanöver, där tränare Jonas Olsson vrålar ut var varje spelare ska befinna sig.
Men vem bryr sig egentligen om sånt när Niclas kliver fram och…
Niclas Alexanderssons högerfot träffar bollen och resultatet är absolut världsklass!
Tysnad råder för någon sekund och sen börjar mumlet ta fart. Han är här nu. Vi ser. Vi vet!
Tillslaget vi aldrig glömt är där igen. Tillslaget mina vänner! Herrejävlar!
Glenn Hysén står lite vid sidan om planen, med mobiltelefonen i högsta hugg. Högljutt förkunnar han (för alla som vill höra):
”Naa, jag vet inte så jävla mycket vetu”.
Ragnar Sigurdsson lockar till utrop från publiken. Alltså. Killen jublar åt lyckade nedtagningar, leker med bollen för sig själv,
han till och med småpratar med sig själv. När väl bollen når honom, blixtrar han till. Träffen är klockren, som alltid.
Sen börjar han flumma runt igen.
Någon i publiken ropar till och gör klart för sin kompis: ”Han är helt galen islänningen. Helt jävla galen. Bara kolla på honom för fan, haha.”
Men den grymmaste grejen så långt, samt den grymmaste kommentaren, den står ändå vår lika pigga och kvicka tränare/legend Stefan Rehn för.
I gul väst (jodå, den sitter fast, ordentligt fast också, som ett korvskinn ala Gatukontoret) intar Stefan mittbackspositionen.
Han ligger i värre ska ni veta, för att på bästa sätt försöka stoppa projektilen Nicklas Bärkroth,
då han gång på gång flyger fram på vänsterflanken. Stefan gör det riktigt bra dessutom.
Kristoffer och jag låter oss fascineras.
Vi är båda rörande överens om att hade Stefan Rehn fått spel back, när det begav sig, så hade han klarat av det också.
Det är så oerhört mycket boll i gubben.
Kommentaren då, undrar ni. Mmm, efter stoppsignalen kommer det…
”Asså killar. Ni får ligga på när ni kommer på mitten. Det går inte att stå där ute och röka cigarr.
Visst, det är lite mer jävligt, men tro mig, det är fan värt det asså”.
Protester från någon?
Nej. Jag skulle inte tro det!
När sen skottövningar tar vid kommer Stefan igång igen. Men nu är tonläget förändrat.
”Killar det här är för dåligt. Det håller fan inte asså”.
En lång utläggning från Tränare Stefan Rehn tar nu vid.
Det handlar i grunden om inlägg och hur en del av inläggen tenderar att bli ”för långa”.
Poängen är att det ska jobbas på allt som händer i anfallsfasen. Går bollen över sidolinjen, så gör den det.
Men det ska fan jobbas och det på varenda jävla boll!
Portester från någon?
Nej. Just det!
Notera att fortsättningen av skottövningen blir bra mycket bättre. Så kan det gå!
Notera också att det finns en spelare under övningen som övertygar mer än alla andra. Gång på gång dessutom.
Det är den spelare som skjuter bäst.
Det är den spelare som gör flest mål.
Det är den spelare som har det absolut bästa tillslaget… i hela jävla ligan och har haft det sen urminnes tider!
Den spelaren heter Niclas Alexandersson!
Jag säger bara – Välkommen hem ALEX!!!
/Eder GULD-ALEX (till dagen utsmyckad med det kanske mest eminenta nicknamet genom tiderna).
