Alltid Blåvitt möter en blåvit ikon
Alltid Blåvitt tog sig en pratstund med den mest uppmärksammade spelaren på sistone, den blåvite ikonen Fredrik Risp.
Klockan är 13.30 när Fredrik Risp svarar i telefonen, regnet vräker ner utanför fönstret och man har svårt att egentligen tänka på fotboll just nu. Men en person som verkligen tänker, andas och lever fotboll är Fredrik Risp. En enorm vinnarskalle som älskar IFK Göteborg och dess fans älskar honom till döds. Det är en något stressad Fredrik som svarar, det har minst sagt varit mycket massmedialt på sistone i och med Håkans nej och fansens ”uppror”. Men den alltid like ödmjuke Lysekils-sonen är på gott humör.
- Det är helt okej med mig nu ändå, jag planlägger framtiden och det är klart att de hade varit en bonus om jag hade kunnat komma hem men nu blev det inte så.
Vi alla har kunnat följa Risps karriär utomlands och de flesta vet att det har varit en väldigt turbulent tid. Fotbollen i Turkiet skiljer sig väldigt mycket ifrån den svenska, främst utanför planen. Det har varit löner som inte betalats ut, presidenter som ägt två klubbar och tvångsnerflyttade lag. Att han har stått ut så länge som han ändå har gjort är beundransvärt.
Men hur ser din situation ut idag egentligen?
- Jag är ju klubblös sedan två-tre veckor tillbaka, jag spelade ju i Ankaraspor men så på sista dagen utav transferfönstret så bytte jag till Ankaragucu. Ankaraspor hade ekonomiska problem så presidenten i Ankaragucu blev president över bägge klubbarna, detta gillade ju inte förbundet som flyttade ner Ankaraspor. Då gav presidenten spelarna två veckor på sig att hitta en ny klubb, för i Turkiet får du bara ha en viss kvot av utlänningar i laget, jag satt på ett korttidskontrakt och det blev därför billigare för klubben att lösa ut mig. Detta var ju inget jag ville eftersom jag bara för två veckor sedan spelade 90 minuter, men det är mycket politik i Turkiet och jag blev lite utav en bricka i spelet.
Sällan har man hoppats så mycket på att en specifik spelare ska komma hem som uti Fredrik Risps fall. Alla vet ju om att det blev ett nej från Håkan eftersom klubben redan hade för många försvarare.
Hur gärna hade du kommit hem nu egentligen?
- Klart, jag hade ju jättegärna kommit hem, jag kände ju typ ”Fan, jag orkar inte mer” jag blir ändå 29 snart (15 december) och jag känner att om jag flyttar hem nu så blir det ändå för gott. Jag och min fru söker ju lite utav den sociala tryggheten, vi har två barn och ett tredje är på väg.
Vilka andra alternativ har du?
- Det finns lite lösa trådar ute här och där, men jag tänker ta det lugnt och inte göra något förhastat. Det är ändå bara några dagar sedan jag pratade med Håkan (fredags) och jag måste smälta det först. Jag tänker inte bara hoppa på första bästa. Jag letar ju nu efter Håkans besked efter en ny klubb utanför Sverige, jag skulle ha väldigt svårt att symbolisera mig själv med en annan svensk klubb. Hade jag varit 33-34 så kunde jag ju lagt ner, men jag känner att jag har mina bästa år framför mig och kommer jag bara till en ny klubb som tror på mig så tror jag att jag har en bra chans att slå mig in i landslaget med den nye förbundskaptenen.
Hela historien kring Risp har blivit väldigt stor ute i pressen och bland supportrarna, efter Milds nej så började supportrarna att visa sitt missnöje mot att en av klubbens stora spelare och fansens favorit inte fick uppfylla sin dröm och flytta hem igen.
Vad tycker du om det stöd du fått utav fansen?
- Det känns helt fantastiskt, jag har hört en hel del från nära och kära i Sverige och sen har jag följt med en del på nätet själv. Supportrarnas stöd betyder oerhört mycket för mig för jag vet ju vad klubben betyder för dem.
En väldigt svår fråga, men hur skulle du beskriva dina känslor för IFK Göteborg?
- Alltså jag är ju uppväxt med blåvitt, jag hade ju bilder på spelarna hemma på väggen när jag växte upp. Jag har själv varit supporter och började se dem spela när jag var 9-10 år gammal. Jag har stått på arenan och följt laget i med och motgång. Det var ju oerhört stort att få uppleva deras matcher i Champions League, sen var det lite extra kul för mig när jag fick spela med Johnny Ekström i b-laget i slutet utav hans karriär.
Under förra försäsongen så plockade klubben och Mild hem Kalle Svensson, en spelare som under sin tid var väldigt omtyckt i klubben. Men med ett stukat självförtroende och en kropp som det senare skulle visa sig inte höll för nittio minuter i Allsvenskan så får hans första år i klubben ändå ses som ett litet fiasko. Mild har säkert detta i åtanke när han pratar med Fredrik Risp.
Det gick ju inget vidare för Kalle när han kom hem, finns de någon risk att det hade kunnat hända dig?
- Jag respekterar Håkans beslut, men det var bara ett par veckor sedan jag spelade 90 minuter senast. Sedan september har jag gjort fem nittiominuters matcher, varav en var 3-0 segern mot Galatasaray, den matchen var en av mina bästa hittills i karriären. Men jag förstår samtidigt Håkan, de har Kalle och Turunen som de tror på, de hade det tungt ifjol men de behöver tid att acklimatisera sig och vänja sig vid svensk fotboll. Klubben tror på Kalle och att han kommer säkert att blomstra i år.
Hur jobbigt var det för dig att följa guldstriden från sidan?
- Jag hann se de två sista matcherna, det är ju tyvärr små marginaler som avgör. De går in i halvlek med ledning och omedvetet kanske man känner ”Vi har det här i egna händer nu” och blir lite passiva. Men även om det känns tungt nu så har spelarna gjort en fantastisk säsong med alla avstängningar, skador och försäljningar.
Det ser ju inte ut att bli någon comeback i IFK Göteborg för dig just nu men hur ser du på möjligheterna i framtiden?
- Jag vill ju avsluta karriären i IFK Götborg, det hade varit fantastiskt att få komma hem och vinna titlar med klubben för det gjorde jag ju aldrig, haha. Drömmen är ju att få spela i Europa och Champions League med klubben.
Efter lite lyckoönskningar inför framtiden så är vi på väg att avsluta intervjun när Risp ber om att få hälsa till fansen.
- Jag vill verkligen, verkligen tacka för allt stöd jag har fått utav fansen. Det betyder väldigt mycket för mig att höra allt detta.