"Vi ses nästa år, Sundsvall!"
160 mil tur och retur och det enda jag fick med mig hem var en förbaskad plastboll!
Direkt när Sundsvall förra året säkrade sitt kontrakt bestämde jag mig. Det skulle bli en resa till norr även nästa år. För förra årets resa till Sundsvall var en riktig höjdare. Det var mitt i sommaren, mitt under gatufesten och många änglar. Det ville man ju självklart återuppleva igen. Men när lottningen av programmet stod klart fick man sig en knäpp på näsan direkt. Den 15 oktober klockan 19.00 skulle matchen på Idrottsplatsen i Sundsvall spelas. Jaja, ingen sommar, ingen Gatufest och knappast lika mycket änglar på plats, men! Här skulle det åkas i alla fall.
Tågbiljetterna inhandlades långt innan avresedatum. En självklar anledning var priset. Nu fick vi betala 620 kronor per person fram och tillbaka och det är ju prisvärt. Hotellet bokades i samma veva och då visste man inte att Ibis skulle köra sin kampanj, ”du får säga vad det kostar”, ibland har man tur! Dagarna gick och så äntligen var det söndagsmorgon. Tåget skulle avgå klockan 08.42 från centralen så det blev en tidig söndag. En snabb grötfrukost hemma hos Emma och sen iväg. Träffade ganska snabbt på Therese och efter en stund började man höra en bandare som spelade gamla Schytts favoriter så man anade att resten av mina medresenärer också hade kommit. 10 minuter senare var det så dags att kliva på tåget. En spännande resa, nåja, på 6½ timma stod på programmet. Resan till Stockholm där vi skulle byta tåg kändes snabb och smidig. En bistro frukost
där baguette, juice, te och yoghurt inkluderades var god men knappast prisvärd. 45 kronor är enligt mig i alla fall 5-10 kronor för mycket. Så matig var inte baguetten! Så innan tågbytet hann vi med ett stopp på McDonalds på Stockholms central. När nu tåget började rulla sin färd mot Sundsvall hade vi turen att stöta på en barnfamilj från Sundsvall vid Arlanda station. Så under vägen till tågets slutstation diskuterades det om Blåvitt verkligen var bäst eller om det nu var Granlo BK som är det bästa laget. Efter vissa om och men kunde vi enas om att om man ligger tvåa i
allsvenskan måste man ju vara bättre, eller?
Äntligen uppe i Sundsvall! Direkt tog vi följa av andra änglar som också hade haft den goda smaken och boka in sig på samma hotell som oss fyra. Upp på rum 235 och kolla läget. Ett trevligt litet rum med en dubbelsäng och alldeles för mjuka kuddar var första intrycket. En välkomsdrink och en signal till receptionen och snart var man nere i bastun. Diverse drycker öppnades och i takt med antal drycker ju mer vatten kastades på stenarna. När man äntligen svettas klart var det dags att få i sig något att äta. Innan vi hade checkat in hade vi upptäckt Ming Palace, en kinakrog precis runt hörnet, vilken vi var tvungna att nästa. En kyckling med mandel och en mandeltårta senare var man mätt och belåten. Då var det dags att skynda för att spana in sportspeglar på TV4/SVT och efter det dra till det första statliga kasinot i Sverige.
Kasinot ja, det var verkligen en spännande upplevelse. För det första får du inte ha på dig vilka kläder som helst, nej nej. En Blåvit tröja vet vi ju alla har reklam på sig, så snällt får man plocka av sig den. Det var både det ena och det andra som inte fick synas inne på kasinot. Sedan, när man väl har bestämt sig för att gå in, får man betala inträde för att spela upp sina pengar. Känns som man redan har gått back vid inträdet alltså. Noga synar dom genom min ID-handling. Alla uppgifter förs in i datorn och sedan får man så snällt le in i kamera och äntligen får
man gå in! JAAaaa.. nej. Inte Las Vegas här inte direkt. Vart fanns tärningsbordet, vart fanns alla skrikande människor och vart fanns de låga insatsernas bord? Oj, här var det folktomt, kanske beroende på att det var söndag? Ingen höjdarstämning direkt och den minsta ölen du kan tänka dig kostar 33 kronor. Kanske inte det farligaste direkt, men minsta insats på 50 kronor är för mycket för en lågavlönad brevbärare. Så det blev inte alltför mycket spelande. Men för vissa blev det spelande minsann och för vissa var det ett lyckat drag. Några kunde kamma hem runt tusenlapp i vinst men en men person drog vinstlotten. 7.500 kronor rikare och resan var betald för den lyckosten, grattis!
När man sedan hade tröttnat på hissmusiken i högtalarna och den tråkiga stämningen drog man vidare till kvällens disco. På hotellet hade man läst i en broschyr att Esplanad skulle ha ”disco” så vi gick vidare dit. På vägen möttes vi av änglar som redan hade varit där och var på väg till kasinot, men vi berättade hur hela den upplevelsen var och fick med dom tillbaka till Esplanad.
Fortsättning i del 2
