GAIS - Kristianstads FC1 - 2
Matchrapport: Gefle-IFK Göteborg
På ett av solen präglat Strömvallen tog IFK emot sina bottenkonkurrenter Gefle i dagens match. De senaste matcherna har präglats av obefintligt anfallsspel och kanske främst målchanser och matchen skulle inte inledas på något annat sätt än att befästa detta faktum.
Matchen började med en markant Gefle-dominans och detta var på väg att kulminera mycket tidigt då Gefle står för ett mycket vasst avslut som sånär slinker in bakom Kim Christensen. I ungefär fem minuter är IFK helt håglösa i sitt beteende och visar inte på någon bättring från föregående matcher. Hönsgården i försvaret gör sig påmind och detta är väl det som skiljer sig från matcherna mot ÖSK och GAIS.
Hjalmar Jonson tvingas tyvärr utgå efter cirka 20 minuter vilket innebär att Turunen får ta hand om vänsterbacksplatsen medan Nicklas Carlsson flyttas in på den vakanta mittbackspositionen.
Halvleken fortsätter i en orgie av förlorade dueller från IFKs sida på mittplan vilket leder till att Gefle kan fortsätta på den redan inslagna vägen med ett spelövertag. Man håller denna smärre dominans i ungefär 30 minuter innan IFK får för sig att plötsligt kämpa och försöka spela fotboll. Det är främst genom två hörnor slaga av Sebastian Eriksson som IFK skapar sina chanser, vilket säger en del om kvaliteten på bollrullandet hos mesta mästarna, under all kritik är ledordet.
Slutet av första halvlek fortsätter i misslyckandets tecken då Blåvitt inte lyckas kommer till något utav en tillstymmelse till målchans, även om spelet förbättras en aning. Några fina spelvändningar på stillastående yttrar är väl den enda behållningen man tar med sig ifrån en väldigt krampaktig första halvlek där Gefle som sagt står för allt vad fotboll heter, och IFK spelar som vi vant oss vid på sistone.
Andra halvlek blev inte mycket bättre även om IFK spottade upp sig en aning och vann en hel del kamper på mittfältet. Detta kanske främst efter att Gustav ersatte Tomas Olsson. IFK tog över initiativet något och bollinnehavet var snabbt i blåvit favör. Men utifrån detta marginella spelövertag så skapades återigen ingenting, nothing, nada.
Defensiven bjöd som vanligt upp till kamp, det vittnar nollan i målprotokollet om. Kalle och NC skötte det defensiva arbetet föredömligt samtidigt som Turunen och Adam höll tätt på kanten. Enda gångerna det blev farligt i andra var när Gefle kontrade snabbt med Gerndt och Lantto.
Slutresultatet skrevs i 0-0 och speglade väl matchbilden hyfsat, tycker inget lag var förtjänat av en seger.
IFK går nu in i ett välbehövligt sommarlov och får fundera ut hur man ska ta sig ur denna sits man nu satt sig i. Kanske kan det behövas nya röster i omklädningsrummet?
Jag kan i alla fall konstatera att dagens mönstring av laget inte gjorde mig särskilt glad. Varför förpassa Bjarnason till vänsterkanten när han dominerade som central mittfältare mot ÖSK?
Varför får Söder fortsatt vara ensam anfallare? Varför byter man in ”statiske” Pär Ericsson i slutskedet när det som behövs är rörlighet?
Är Sella ”untouchable” eller får hans kräftgång på kanten fortlöpa?
Det finns som sagt många frågetecken att räta ut under sommaren. Hoppas man inser det på Kamratgården.
Snart skiner Poseidon.
