Fem frågor till Eijlert Björkman!
"Att se mig själv som tränare för IFK Göteborgs A-lag är inget självändamål, men skulle jag en gång få en förfrågan skulle jag absolut inte tacka nej." Som en naturlig uppföljning på veckans hälsningar här på Alltid Blåvitt, svarar nu U-lagets huvudtränare Eijlert Björkman uttömmande om ett antal olika ämnen i - Fem frågor!
Bortamatchen för IFK Göteborgs U-lag mot Landskrona. Hur lyder din analys?
Matchen börjar med lite böljande spel från båda lagen, men efter fem minuter tar vi över matchen helt.
Vi för matchen totalt fram till fem minuter före slutet av första halvlek. Under de sista fem minuterna så mattas vi av och Landskrona skapar ett par bra lägen. Vi gör två mål, lite turligt, under första halvleken, men borde å andra sidan gjort ytterligare ett par mål på de klara målchanser vi skapar. Passningsspelet och rörelsen är utmärkt och vi sågar oss igenom gång efter annan. Vi har en viss medvind i första halvlek, men uppehåll. I andra halvlek så har vinden ökat markant och det regnar. Kraftig motvind som följd. Landskrona är det bättre laget under andra halvlek, och reducerar och kvitterar på tre minuter, och då kändes det tungt. Men spelet jämnar ut sig igen och vi har ett par chanser att avgöra. Under den tuffa perioden för oss kliver August Strömberg fram och visar att han kommer bli till stor fördel för oss i år! Stark i luftspelet och bra i en mot en. Vi har inget bra försvarsspel från mittfältet och uppåt i andra halvlek utan blir ihåliga framför backlinjen. Totalt får vi vara nöjda med en poäng, men leder man med två mål bör man vinna. Ambitionen att vinna och avgöra spelar oss ett spratt denna gång, då det blir en del luckor bakåt. Men spelarna lär sig och vi tar med oss allt som en lärdom. Redan efter 30 minuter tvingas vi byta Andreas Peterson, på grund av magbesvär och 15 minuter före slutet får vi Niklas Andersén fotskadad. Dessutom byter vi Christoffer Mbamba och Bragi Bergson, med cirka 15 minuter kvar, vilket innebär att tre fjärdedelar av mittfältet byttes ut. Men match redan på måndag mot Kalmar FF, och då är vi på tårna igen.
Supportrar undrar hur det kommer sig att ni gång på gång förlägger U-lagets hemmamatcher till Lemmingvallen. Finns det verkligen ingen plats som är mer centralt belägen?
Det är så att vi vill spela både U-21 och J-lagets matcher på naturgräs, och då finns det inte så många alternativ. Valhalla är lägesmässigt perfekt, och med läktare så får man arenakänsla, men det är konstgräs. Vi har inte något emot att spelmässigt spela på konstgräs, men då vår strävan är att spela upp spelarna till A-laget, och dom spelar på naturgräs, så är det logiskt att vi också gör det. Lemmingvallen brukar dessutom, som plan, vara mycket bra, men i år är den så här långt inte bra. Vi har internt talat om det här i ett par år nu, men vi kan än så länge inte finna andra bra alternativ. Hade IFK Göteborg ägt en egen arena så kunde vi ha spelat där! Kanske en vision?
Hur mycket analyserar och planerar du lagbygget, utifrån de brister som A-laget har? (Som exempel kan nämnas bristen på vänsterbackar i A-laget.)
Som U-lag kan vi inte värva spelare till U-trupp efter position och behov i A-trupp direkt. Det kan hända så fort med nya spelare, in och ut på A-lags nivå. Vi tittar på de bästa spelarna i landet, oavsett position. Däremot är vi noga med att spelarna bör passa in i sitt spelsätt, och framför allt sett till personligheten i IFK Göteborg. Vi strävar efter att se en helhet som spelare och människa. Då kan ni förstå att detta inte är ett helt enkelt jobb. Noggrannhet så långt det går. Konkurrensen med, och om unga spelare, är enorm. Sedan försöker jag följa A-truppens träningar med jämna mellanrum, och i och med samarbetet i matchningen med U21 laget, så har jag stor insyn i sättet att träna och matcha spelare i A-truppen. Det är min uppgift att få med intryck från detta i den dagliga träningen med U-truppen. Under vintern så har tränarna och jag kommit överens om att vi i U-truppen kan arbeta än mer med snabbt kantspel, och utnyttja det fullt ut i spelet. Vår ambition är att på anfallande planhalva bli rättvända, och att rättvänd spelare skall ha minst två spelare som ger djupa alternativ, med löpning mot motståndarnas backlinje. Vi har många snabba spelare i U-truppen, så det passar alldeles utmärkt.
När det gäller grundjobbet omkring en spelare. Hur mycket är redan gjort av tidigare klubb/IFK Göteborgs fotbollsakademi, och vad tillför du själv i förädlingen av en spelare på väg mot A-lag/landslag?
Om en spelare kommer från en annan klubb, så beror det på om han kommer direkt till U-truppen eller till akademin. Kommer han till akademin så går han in och fullföljer den utbildningsplan som vi arbetar med upp till 16 år. Kommer han till U-truppen så arbetar vi med honom utifrån den kompetens/nivå han har, och vi arbetar vidare med honom för att han skall kunna ta steget upp till vår A-trupp, förr eller senare. Vi för kontinuerliga utvecklingssamtal med varje enskild spelare, för att var och en skall kunna medverka till sin utveckling, på ett aktivt sätt. Min personliga ambition med detta jobb är att utveckla envar efter dennes förutsättningar. Jag har aldrig varit rädd för att jobba eller få besvär, utan är spelaren motiverad och har viljan, finns det ingen eller inget som hindrar honom i hans utveckling. Den enda bromsen är den egna ambitionen och viljan. Hur långt det sedan räcker vet vi inget om. Vissa utvecklas tidigt och vissa senare, men med bra vilja utvecklas alla. Samtliga tränare som är med i U-truppens verksamhet har hög ambition att medverka till spelares utveckling. Att vara U-trupp tränare för IFK Göteborg är inte ett jobb, utan ett sätt att leva, vilket min familj kan intyga, likväl som andra tränare i andra elitklubbar med samma ambition.
Slutligen, kan du i ett framtida perspektiv se dig själv som tränare för A-laget?
Att se mig själv som tränare för IFK Göteborgs A-lag är inget självändamål, men skulle jag en gång få en förfrågan skulle jag absolut inte tacka nej. Bättre jobb eller liv kan man leta efter. Att träna A-lag i klubbar som IFK Göteborg, AIK eller Malmö FF är de största utmaningar som finns i svensk klubbfotboll. Massor av supportrar med stort engagemang och därmed också en bra kravbild. IFK Göteborg och dess spelare har alltid som mål att vinna , och då är, och ska kravbilden vara stor.
Förresten... Vilka vinner VM 2010?
Min personliga favorit till guldet är England, som under Fabio Capellos tuffa styrning, kan ta steget hela vägen fram. Massor av egoister som gillar att styras, och är det något han är bra på, så är det att styra och bestämma. Hungern efter framgång är grymt stor i landet.
