Har IFK Göteborg tappat initiativet i svensk fotboll?
Hur man kan se på affären Kim i ett längre perspektiv
Nu när vi går mot ett nytt år kan det vara lämpligt att betrakta det det gångna året och blicka fram mot det nya. Sorgligt nog är det är bara att konstatera att IFK Göteborg har tappat initiativet i svensk fotboll. Sedan framgångarna i början på åttitalet har klubben nästan med självklarhet varit en magnet för kvalitativa spelare. Så är det uppenbarligen inte längre. Om sedan detta beror på sinande kassa eller att man saknar en så kallad rövare av den typ Bernmar var kan diskuteras, men det är ett faktum att de heta spelarna oftare väljer andra klubbar. Och då ska man komma ihåg att IFK Göteborg hade många av sina tidigare framgångar i stort sett gratis eftersom det aldrig var någon brist på klass-spelare som ville spela i klubben. Framgång föder helt enkelt framgång.
Malmö har Hasse Borg och AIK har Stefan Söderberg. Det är bara om blåvitt nu erkänner att man blivit omkörda både ifråga om resurser och dragningskraft som man kan börja med att rätta till detta. IFK Göteborg har aldrig varit kända för att värva spelare på chans. Det är dock sällan någon chansning att värva spelare som Kim eftersom det rör sig om etablerade spelare. Allt är emellertid inte en fråga om pengar, det krävs initiativkraft också. Vad tror ni själva, hade Anders Rövarn’ Bernmar kunnat motstå att värva en kontraktslös regerande skyttekung, vilket faktiskt finns på marknaden idag? Man måste smida när järnet är varmt och det kan ibland innebära att man kontrakterar en spelare trots att truppen är klar. Vissa chanser är för bra för att avstå ifrån.
Om ledningen för klubben bara hävdar att det är upp till varje spelare att ta det som bjuds eller avstå, då kommer kvaliteten på spelarna att sjunka sakta men säkert. Jag instämmer dock helt i sak med dem som menar att IFK Göteborg inte borde köpa Kim under dessa villkor, som situationen är idag, eftersom man saknar resurser. Den förklaringen duger dock bara om man har en strategi för att rätta till resursproblemet.
Så enkelt ska nämligen inte ledningen för IFK Göteborg komma undan. Det faktum att vi saknar resurser är styrelsens ansvar och det är i den ändan man måste börja sin kritik. Visst hade vi velat ha Kim om vi haft råd! Nu har vi inte det, och då ska inte styrelsen komma undan med att bara hävda att det är för dyrt. Det är deras jobba att skapa dragningskraft och skaffa resurser till klubben. När klubben sätter upp sina mål och visioner är det viktigt att man inte förväxlar vad man vill med vad man kan göra. Man får hoppas att ledningen har ett ess i rockärmen, kanske ett riskkapitalbolag av den typ Djurgården har och som Hammarby håller på att bilda.
I en kommande krönika kommer vi att ta en närmare titt på IFK Göteborgs ledning.
