Inför IFK Göteborg - BK Häcken
Hisingen nästa, änglar! Blåvitts nästa motståndare heter BK Häcken.
Efter 1-0 mot Västra Frölunda väntar ännu en match mot ett lag från Göteborg – och från Superettan. Gulsvarta BK Häcken står för motståndet och matchen blir ett viktigt avstamp inför träningslägret på Cypern nästa vecka.
Segern mot Frölunda gav mersmak, men det finns att jobba på och det vet Stefan Lundin och hans mannar. Man skapade en hel del bra målchanser, men hade tveklöst problem att förvalta dem till faktiska mål. Ett problem som Stefan Lundin tog lätt på då han efter matchen förklarade att man ”sparar målen till viktigare matcher”. Givetvis finns det en ironi i påståendet och killar som Gustaf Andersson och Daniel Westlin måste jobba ännu hårdare för att leverera.
När vädret ser ut som det gör kan den pessimistiske givetvis ifrågasätta relevansen och nyttan med att spela en fotbollsmatch. Vi lämnar de personerna hän och fokuserar oss på det som är av vikt för oss som bortser från det.
Jag ser fram emot matchen mot Häcken av flera anledningar. Jag ser förresten fram emot alla träningsmatcher och hela försäsongen för den delen. Det finns en oskuldsfullhet som vilar över den som är svår att motstå. Det är ju nu alla förhoppningar och förväntningar sakta men säkert börjar infinna sig.
Man undrar om tränaren kanske ser det där, som man själv redan såg ifjol, i år istället. Kanske får en ny spelare chansen, eller en gammal fast på en annan plats? Det är inte bara formationer, spelare och uppställningar som är på tapeten och lockar ens intresse. Vetskapen att förlora en match här är av ringa betydelse lockar mig. Missförstå mig rätt nu. Jag menar på intet sätt att det acceptabelt att förlora bara för att det är försäsong, utan att man har förståelse för det då alla lag är olika i sina formkurvor. En seger ena, kan andra dagen bli en förlust utan att man behöver gräma sig över det mer än just den dagen. Just det okomplicerade förhållandet till Blåvitt önskar jag att jag hade mer ofta.
Om man nu ska knyta åter till matchen mot Häcken, så är följande av intresse för mig:
Hur Stefan Lundin väljer att disponera sina ytterbackar?
- Kommer Kåmark få fortsatt förtroende trots kritik från Stefan Lundin efter matchen mot Frölunda?
- Fortsätter man varva mellan Jimmy Svensson och Mikael Sandklef på vänsterbacken?
Vi har en mängd alternativ och jag ser inget som oroar. Istället vill jag se hur snart Stefan Lundin väljer att matcha de ena alternativen hårdare än de andra och hur han då resonerar.
Kommer mittfältet bli så starkt och samspelt som det måste bli efter Håkan Milds övergång?
- Tomas Rosenkvist är mannen som, tillsammans med Sebastian Johansson, kommer styra mittfältet?
- Är rollen som högerytter en permanent eller tillfällig lösning för förra årets sensation Martin Ericsson?
Rosenkvist och Johansson har spelat förtroendeingivande så här långt, men räcker det i det långa loppet? De givna alternativen är inte lika många på mittfältet som i försvaret, anser jag.
Vem ska kliva fram som den spjutspets och målgörare vi suktar efter?
- Gustaf Andersson hade en, målmässigt sätt, tung säsong ifjol men var ironiskt nog en klart bättre spelare än året innan. Kan han få målskyttet och samarbetet med Henriksson att stämma bättre till den här säsongen?
- Om inte Gustaf kliver fram, vem gör det då?
Daniel Westlin, Jonas Henriksson och Kabba Samura är alla osäkra kort. Spelare med stor potential men som vi inte förväntar oss så mycket av som exempelvis Gustaf Andersson. Vore det inte underbart roligt med ett stort blåvitt genombrott, det var länge sedan nu.
Mina förhoppningar inför matchen mot Häcken kommer därför handla om mycket annat än en vinst för Blåvitt. Jag vill se små men ändå tydliga tecken från Stefan Lundin och spelarna att de vet vad de gör. Att de inte lämnar något åt slumpen och att inställningen är den rätta redan nu. För mycket begärt? Inte en chans.
AV: STEFAN SJÖBLOM
