Intervju med IFK Göteborgs ordförande Kurt Eliasson
Del I: Klubbens organisation
År 2001 var ett händelserikt år för IFK Göteborg med så väl sportsliga som ekonomiska med- och motgångar. Alltid Blåvitt har därför gjort en längre intervju med Kurt Eliasson, ordförande i IFK Göteborg sedan ett drygt år tillbaka. Kurt Eliasson är till vardags VD för Förvaltnings AB Framtiden, ett bolag som är helägt av Göteborgs Stad. Koncernen omfattar tolv rörelsedrivande dotterbolag, bland annat Bostads AB Poseidon, Bostadsbolaget, Familjebostäder, Gårdstensbostäder och Scandinavium i Göteborg AB.
Alltid Blåvitt tackar Kurt Eliasson för att han tog sig tid till intervjun.
Hur kom du själv i kontakt med IFK?
Så länge jag kan minnas, sedan före småskolan, har jag alltid varit IFK:are. Sedan kom jag mer i kontakt med IFK på åttiotalet i samband med UEFA-matcher och annat. Jag kände de som satt i styrelsen på den tiden. När det blev en plats ledig i styrelsen 1988-1989 fick jag frågan.
Vilket är ditt bästa IFK-minne, är det en stor händelse, någon favoritspelare eller så?
Det finns så mycket att det är svårt att välja. Den grej som fastnar mest är när Jesper Blomqvist lurade Sven Andersson i Helsingborg, den kan man ju blunda och se framför sig. Sedan är det klart att UEFA Cupen i Dundee 1987, när vi klarat cupen och alla skottar kom fram och gratulerade. Matcher på ett iskallt Ullevi mot Inter, Kaiserslautern och allt vad det nu va, man frös banne mig så man höll på att dö. Samtidigt matcher som när vi slog Manchester United eller Barcelona hemma. Det finns många minnen, både för laget och enskilda prestationer. Det är svårt att välja någon.
Hur är det att leda å ena sidan en koncern som Framtiden och å andra sidan en förening som visserligen är stor som förening sett, men som ändå är förhållandevis liten jämfört med Framtiden?
Det är väldigt spännande att ha båda rollerna på så vis att man får erfarenhet att använda på båda ställena. Om man tar idrottslivet kontra företagslivet så är alla resultatkrävande. På den nivå IFK ligger krävs det ständigt resultat, man mäter resultaten varje vecka under säsongen. Och det är det samma med spelare och spelarförvärv, man ska leva i en väldigt konkurrensutsatt situation. Bengt Andersson skall gilla att ha Rickard Claesson jämte sig, de skall gilla att bo samma rum, samtidigt som Rickard Claessons enda mål i livet skall vara att peta Bengt Andersson. Det är en otroligt konkurrensutsatt situation att hamna i och även om jag inte är där uppe dagligdags så tar jag väldigt mycket del av det. Det ger erfarenhet att tvingas prestera som mest när man är konkurrensutsatt. Det är ju faktiskt det Bengan eller någon annan skall göra. I ett företagarperspektiv så har företagandet mycket att lära av det, att i sin personalpolitik är bäst när det gäller. Det går inte att översätta rätt av, men i vissa lämpliga delar. På samma sätt kan man säga att man måste se långsiktigt och inte bara till snabba resultat. Det är ett givande och tagandet vilket är spännande.
Hur mycket tid får man, som i ditt fall ordförande eller som styrelseledamot i IFK Göteborg, lägga ned på klubben med tanke på att klubbens administrativa personal har minskats, det finns exempelvis ingen klubbdirektör längre?
Man lägger naturligtvis väldigt mycket tid, mycket mental tid. Det här året har jag lagt ned kolossalt mycket, och det blir ju mycket. Man sticker emellan på jobbet, tar luncher, helger, kvällar, man tar väldigt mycket telefonsamtal. Nästan all fritid går åt. Telefonen kan man ju aldrig ha avstängd, den är på dygnet runt.
Vilka beslut är det som du måste ta, vilka beslut tar Roger Gustafsson och när går du in?
Om man tar det sportsliga, men även det administrativa och marknadsmässiga så försöker vi arbeta på så vis att vi har en framförhållning. Det vill säga, det är inte min sak att ta de löpande besluten utan Roger och jag, även i samband med styrelsemöten, talar igenom vilka pengar och förutsättningar vi har för året och vad vi kan göra inom den ramen. Det brukar bli en ganska bred diskussion i styrelsen och utifrån den fortsätter jag och Roger ned på ytterligare en detaljnivå. Vid de kollektiva förhandlingarna med spelarna är jag med men när det gäller de enskilda spelarna är det Roger som förhandlar. Då har vi innan talat igenom vilken ram som gäller och håller inte den talas vi vid igen. Vi för en löpande dialog. Sedan lär man sig också att arbeta, jag lär mig vad styrelsen tycker och så försöker man gå vidare till nästa steg. Det är samma på marknadssidan som på den administrativa sidan, att inte bli för involverad i detaljfrågor utan försöker jobba med det som är principiellt viktigt och av lite större karaktär. Detta tycker jag vi har utvecklat på ett ganska bra sätt.
Om man tittar på IFK:s ledning i stort så får man intrycket av att styrelseledamöterna är ganska tunga och överhuvudtaget när det gäller personer som finns runt föreningen, exempelvis Jörgen Linder var ju ordförande vid det senaste årsmötet. Du själv, Erling Gustafsson och Gunnar Larsson är exempel på andra personer som är tunga namn inom näringslivet. Vilken betydelse har dessa kontakter när man tänker på en fråga som nybyggnaden av Gamla Ullevi?
I vår styrelse, om man tänker på hur den ser ut efter årsmötet, har vi Kaj Thorén som är tung inom SKF:s koncernledning och som reser jorden runt ständigt och jämt. Så är han van vid stora investeringar och mycket personal. Om vi tar Erling då så hör han hemma inom den finansiella sektorn, Tore B är affärsjurist, Ravelli från fotbollen, Janne Nilsson som är en klubbkille från början, Conny Blessner från ungdomssidan, Christer Westberg från orienteringen. Vi har en väldigt kompetent styrelse med mycket erfarenhet som täcker olika sektorer och därför blir det väldigt bra diskussioner. Det är bra för då vet även de som arbetar som tjänstemän åt styrelsen att styrelsen är bra, positiv, intresserad och kompetent. Det hela blir genomtänkt och hela arbetet får en kvalitetshöjning. Jag tycker vi är väldigt bra rustade på tjänstemannasidan med Roger, Leif Nilsson och Lena, tre mycket duktiga personer. Vi har en bra styrelse, ledning och bra spelare.
Man kan ju tänka sig att när man har en ledning med många personer som har sin bakgrund inom stora företag, att IFK ändå rör sig med småpengar jämfört med exempelvis SKF. Kan det inte kännas ovant, att det är så pass andra förutsättningar som råder, om man till vardags kanske fattar miljardbeslut på sitt företag och sedan skall diskutera IFK:s förhållandevis små tillgångar?
Nej det är ju inte det. IFK är också stora pengar, det är ju kopplat också till det tryck och prestationskrav som finns. Även inom ett företag som detta eller SKF finns det en vardag då man fattar en massa beslut, jag tror snarare det är så att de personer vi talar om är vana att ta beslut. Sedan hur många nollor det är bakom siffrorna, det är lite varierande miljöer, men det handlar att utifrån ett resonemang dra rätt slutsatser och analysera dem kritiskt och sedan ta ett beslut som man vågar stå för.
Del II: Arenafrågan, kommer att publiceras den 4 april.
Christian Arvidson
Stefan Sjöblom
Marcus Toremar
