Intervju med Stefan Lundin, del II
Nya fördelningen på mittfältet och Sebastian Henrikssons nytta för laget diskuteras.
Blåvitt hade ifjol ett problem att föra spelet mot lag som vill dra ner på tempot. Vi blev då stereotypa och förutsägbara. Håller du med i den kritiken?
Jag tycker inte det är någon kritik, för det är alldeles riktigt det du säger. Det visar ju resultaten också i matcherna. Vi är ofta bättre mot de lag som går högre upp i banan för då får vi de ytor vi annars inte får mot de lag som backar tillbaks. Vi har, precis som alla andra lag, problem när lagen går ner och ställer sig framför eget straffområde. Med vårt sätt att spela tidigare, med delat mittfält har det gått för lång tid innan vi fått tag på bollen och börjat spela. Det blir som en köttmur av spelare. Spelarna tänker: ”Vem skall jag spela till, det finns ingen att spela”, så blir det inget mer än en boll till Gustaf i djupet och det här är ett problem som vi har. Det är ett problem som alla lag har, men för oss är det väldigt tydligt.
Vad skall man då göra åt det?
Vi har ju försökt ändra på oss i år genom att vi vill ha en spelare på mittfältet lite längre fram. Vi vill få folk precis i det området.
Det är där som Tomas Rosenkvist har spelat större delen av försäsongen?
Ja, just det.
Hur tycker du att det har fungerat?
Upp och ner. Ibland jättebra och sen som mot Stabaek i andra halvlek då vi slutar spela bollar på honom och inte letar efter honom en enda gång. Då blir det ju liksom platt fall, på något vis.
Blir vi än mer sårbara då vi har en spelare högre upp i banan. Blir Sebastian Johansson för ensam?
Nja, som jag ser det kan du då använda den spelare som är längre bak, oftast Sebastian Johansson, för att spela in bollen eller ut igen på andra sidan. Det blir, som jag ser det, fördelen med att spela med en spelare högre upp. För det blir ofta att man måste lösa det med inlägg. De som är längre fram i banan spelar ut den och sen innan med den. Så vi får kanske eller lite mer varierat och svårfångat spel med en spelare lite längre fram.
Sen tycker jag också att fördelen är när vi får långbollar emot oss, så har vi en spelare som kan plocka upp dom bollarna. Och vi har ju också haft oerhört lite målchanser emot oss under försäsongen. Det beror inte bara på att Erlingmark och Risp har varit så duktiga utan att Sebastian Johansson har fångat upp väldigt många bollar. Men här tycker jag inte vi är färdiga än innan vi vet hur vi ska göra i varje situation som dyker upp, anser jag.
Sen har vi ju de här situationerna som dykt upp både ifjol och i år. Där mittfältet hamnar väldigt långt ner, nästan i knät på försvararna, och motståndarna får möjlighet till avslut bara några meter i från mål...
Ja, det är svårt för mittfältarna. Alltså, det handlar ofta om vart de har backlinjen, att de inte har lyft tillräckligt snabbt (Stefan Lundin gestikulerar och ger ifrån sig ljud som vi bara trodde Tommy Söderberg kunde göra!). Så man kan inte bara ge mittfältarna skulden för det. Men jag kan hålla med om att laget måste snabbare upp i banan, det är alldeles riktigt. Det är något som inte varit hundraprocentigt i alla lägen, även jag inte tycker att det är ett utmärkande drag hos oss.
Peter Eriksson och Martin Ericsson har i år spelat som högermittfältare. Dom kommer ofta ganska långt in i banan...
Det blir ju tvunget till det. Spelar du i vissa situationer så att du delar det centrala mittfältet, så får ju dom ytor att täcka av. Det är ganska svårt att spela yttermittfältare, man måste vara väldigt rörlig och det är dom spelarna som måste springa mest. Och det är ju så, att du måste flytta in om bollen kommer på andra sidan. Men vi försöker, framförallt då Erra spelar, att vara längre fram i banan på höger sida. Jimmy och Sankan är inte lika långt upp på sin vänstersida, utan det brukar vi vara på högersidan.
Sebastian Henriksson har fått en del kritik under försäsongen och har ifrågasatts som anfallare. Vilka är hans mest positiva egenskaper anser du?
Ja, det är ju så att vi går runt på anfallarna under försäsongen. Det blir lite orytmiskt bland våra forwards men vi väljer ju inte att spela med samma forwards hela tiden för att just han eller han ska ”lyckas” på försäsongen. Det är också en konkurrenssituation som alla spelarna måste vänja sig vid. Sen är ju Sebastian lite trög så här, det tar lite tid för honom att komma igång. Fördelen med honom, det är många fördelar, är ju att han orkar 90 minuter. Han jobbar, sliter och kämpar för laget. Det är en egenskap som är svår att se många gånger. Han gör så att de som är runt omkring honom är bra. Han försöker alltid hitta rätt position utifrån det vi spelar och det gör att det blir lätt att spela ihop med honom. Det är också en egenskap som man glömmer bort.
Andra spelare är oerhört skickliga med bollen och kan göra genombrott, som Hasse Blomqvist i Västra Frölunda som kan dribbla tolv-tretton man inklusive den egna målvakten, men alla andra spelarna kan lika gärna stå och sova. Sebastian är mer en lagspelare och jag tror det är viktigt att ett lag består av båda delarna. Men jag kan hålla med om att vi ibland har för många osnabba spelare på planen. Därför gäller det för oss att hitta den balansen, där har vi Jonas Henriksson som är en snabb spelare som kan ge oss den balansen.
Det är ett lagspel och vi har inte något sånt här drömlag med spelare som Stefan Pettersson eller Torbjörn Nilsson, vi har inte råd att köpa sådana spelare. Istället har vi många duktiga spelare som jobbar hårt och göra det som gör att laget blir bra. Och så är det ju i hela allsvenskan att det finns väldigt få så bra spelare och dom försvinner ju, som t.ex. Anders Svensson eller Håkan Mild. Sen Zlatan, det räckte bara ett par matcher så försvann han. Kim Källström, där lyckades naturligtvis Djurgården hitta lite folk på gatan som slängde upp 15-20 miljoner. Ni förstår, vad är det som krävs egentligen?
Kommer vi upp med någon spelare här under säsongen, som Martin Ericsson, då kommer det ju springa så mycket agenter här uppe så vi måste ha nummerbrickor åt dem! Det är någon som jag tror vi får leva med och då blir spelare som Sebastian Henriksson viktiga. Jag vet att han gör ett jäkla bra jobb, för laget och för klubben.
Just den kämpa-inställningen som han har, den är ju unik, eller hur?
Ja, visst är den. Det tycker jag är en blåvit kvalité, eller hur? När Blåvitt var bra då var man bra på att kämpa.
Fortsättning del III
