Georgien - Kazakstan1 - 1
IFK Göteborg-Örebro SK 1-1
Premiären är avklarad och Blåvitt klarade av 1-1 mot Örebro. Ett resultat som gästerna ska vara mest tillfreds med.
Jag var både och förväntansfull och nervös då jag gick till sängs i går. Ganska ovanligt, då jag sällan oroar mig i onödan vad det gäller Blåvitt. I all min enfald är jag ju så övertygad att vi skall vinna. Den här måndagen var annorlunda, inte på det viset att jag inte trodde på vinst – utan att jag var så nervös. Efter lunch satt jag praktiskt taget och skakade på jobbet och försökte lugna mina nerver så gott det gick genom att ständigt besöka forumet. Ett par öl senare på Bryggeriet var jag avslappnad igen och såg med tillförsikt fram emot premiären på Gamla Ullevi. En premiär i dubbel bemärkelse. Nytt för i år är nämligen att jag har årskort på sittplats. Så här efter första matchen känns det helt rätt.
Domare Jonas Eriksson blåser strax efter sju igång för spel. De blåvita har just marscherat in till ett tifo som får anses som halvlyckat. Kredit till läktargruppen då tifot i sig är enkelt, men det står och faller med att det är fullt med folk på sittplats. Dessvärre gapade alldeles för många platser tomma idag. Nu så till det väsentliga: matchen. Blåvitt tog tidigt ett bra tag om matchen och hade inledningsvis ett kvickt och piggt passningsspel. Tomas Rosenkvist komma flera gånger rättvänd och fick bra chanser till avslut, dock utan resultat.
De första tjugo minuterna är helt kamraternas även om man tillåter gästerna komma till och få en bra målchans. Innan matchen får en olustig vändning hinner såväl Jonas Henriksson som Sebastian Henriksson med att oroa Örebros försvar. Sebastian borde fått en straff då han blir nerdragen av duktige Gustav Andersson när han fläker sig in mot Anders Karlsson för att få en tå på bollen. Bilderna som rullas upp efteråt bekräftar det vi misstänkte; en straff var på sin plats.
Med bara tio minuter kvar av den första halvleken gör Örebro 0-1. Som en blixt från en klar blåvit himmel, så att säga. Målet gör att kamraterna helt kommer av sig och resultatet står sig halvleken ut. Spelet den sista kvarten var stundtals stelt och nästan krampaktigt. Kanske kunde pausvilan få Blåvitt på fötter igen?
Lyckosamt nog fick den det, visade det sig. Med inte ens tre minuter spelade av den andra halvleken gör Tomas Rosenkvist, mycket vackert, 1-1 efter inlägg av Jon Inge Höiland. Höiland slår bollen rakt in mot straffområdet från sig högerbacksplats och lädret dimper lämpligt nog ner framför Rosenkvists fötter. Kvitteringen är ett faktum och nästan tio tusen änglar enas i årets första glädjevrål.
Dryga tio minuter efter kvitteringen väljer Stefan Lundin, mycket riktigt, att ersätta Peter Eriksson. Erra hade en allt annat än lyckad comeback och Gustaf Andersson äntrade planen i hans ställe. Jonas Henriksson tog då klivet ner till höger mittfält och gjorde det bra. Gustaf var ivrig att visa att Stefan Lundin gjorde fel då han petade honom, men Gustaf fick lite uträttat under den tid han var på plan. Om inte petningen av Gustaf var överraskande nog för oss änglar valde den gode Lundin även att tidigt byta ut Jimmy Svensson. Jimmy hade en bra halvlek bakom sig men kroknade markant i början av andra halvlek och bytet var motiverat. Mikael Sandklef, som sett pigg ut under försäsongen, ersatte på vänsterkanten. Sankans inhopp gav mersmak och han gjorde klart att han är att räkna med.
Med de här offensiva bytena kunde man mycket riktigt förvänta sig press från änglarnas sida. Nog pressade man alltid, men inte tillräckligt intensivt för att få gästerna att åka hem tomhämta.
Varför lyckades man då inte få till ett vinstmål mot ett Örebro som vi ska vinna mot?
Som jag ser det fanns det flera faktorer som spelade in. Följande är av störst vikt:
Premiärnerver. Det är alltid speciellt att spela allsvensk premiär. Blåvitt är dessutom favoriter och Örebro slår ur underläge. Ingen ursäkt i mina ögon, men i tanke på de resultaten som varit drar nog flera i laget en lättnandens suck.
Nordbacks markering av Tomas Rosenkvist. Rosen inledde strålande men försvann nästan helt efter en halvtimme då Mats Jingblad beordrade Nordback att se över vilka ytor som egentligen gavs till Rosenkvist. Förutom målet hade Rosen få tillfällen att ta emot boll från Sebastian Johansson, som sällan hittade rätt med sina passningar.
Kantspelet. Det som bara fanns då och då, vilket är får lite. Varken Jimmy eller Erra presterade ens i närheten av vad de kan. Om inte de matar inlägg mot störtande anfallare med Rosenvist i andravågen är det svårt att göra mål. Våra farligaste chanser hade vi på fasta situationer. Inte mig emot, men när hände det senast?
På det hela taget är jag mest glad idag över att premiären är över. Vi borde ha vunnit och skulle ha nyttjat de chanser vi hade på ett bättre sätt. Det positiva som vi tar med oss är att vi spelade betydligt bättre än mot Stabaek och att vi vände ett underläge. Vi har allt att vinna i Sundsvall och skall göra det också.
