Mexiko - Paraguay1 - 0
Blåvitt lirade, Örgryte vann
Hur många derbysegrar för IFK har inte kallats orättvisa under åren? Igår var situationen omvänd.
Först och främst skall det sägas att IFK Göteborg denna kväll gör en väldigt bra match, inte tu tal om annat. Den analysen räcker dock inte för att förstå varför det gick som det gick.
Den Allsvenska tabellen ger inga bonuspoäng för bra spel och därför kan man också säga, att en bra match är det först när man vinner. En trend under den här säsongen är att Blåvitt har svårt för att göra mål. Positivt spel är bara intressant så länge man tror att det kommer att ge utdelning i nästa match, eller matchen efter det.
Matchen inleddes med chanser åt båda håll. Bara i första halvlek fick jag det till fem träffar i ramen för IFK. Öis hade en hyfsad chans redan i andra matchminuten men bollen smet en bit utanför Bengans vänstra stolpe. I halvtid kände inte jag mig särskilt orolig över resultatet med tanke på hur många chanser Blåvitt hade haft. Producerades det chanser i den takten under andra halvlek skulle allt ordna sig. Tyvärr började Blåvitts anfallsspel bli lite väl förutsägbart i andra halvlek. De flesta bollarna kom centralt mot Gustaf och Rosen, kanterna utnyttjades inte tillräckligt.
Stefan Lundin bjöd även i denna match på en präktig innovation, när han lät Fredrik Risp lämna mittbacksplatsen i den 79: e minuten för att istället få härja mer eller mindre fritt i anfallet. Risp har den här säsongen flyttats fram i de fasta situationerna, men att gå från det till att i princip agera anfallare var något nytt. Detta ser jag gärna mer av. På Öis märktes tröttheten tydligt på slutet med krampkänning för åtskilliga spelare och Hamrén utnyttjade sina byten fullt ut. Lundin gjorde ett byte, och det var för att han ville ha in en vänsterfot.
Nu var det dock inte i Öis straffområde som vi förlorade denna match, utan i vårt eget. Mikael Antonsson får ta på sig huvudansvaret för det första målet. Det andra kom på en kontring och det får hela laget ta på sitt ansvar. I anfallsspelet fyllde mittfältet ofta på för dåligt och Gustaf och Rosen var därför ensamma, med undantag för Jonas Henriksson på sin kant. Kontringarna stoppades då upp eftersom passningsalternativ saknades.
Matchen var som derbyn mellan IFK och Örgryte brukar vara, fast tvärtom. Öis hade fyra målchanser och gjorde mål på två av dessa. IFK hade chanser stup i kvarten men lyckades bara producera ett mål. Den effektivitet vi vant oss vid att se i Blåvitt tidigare år är som bortblåst. Öis effektivitet var det däremot inget fel på, och det skall man ha ett erkännande för. Mycket mer än det fanns inte att imponeras över hos sällskapet. En seger över Blåvitt väger alltid extra tungt på Öis-gården och nu lär nog en viss hybris sprida sig där uppe.
Förra säsongen var utdelningen på de fasta situationerna en stor del av förklaringen till Blåvitts framgång. Hittills under den här säsongen har inte skymten av den effektiviteten setts till. Stefan Lundin lär själv ha räknat till tolv klara målchanser, och då kan det är inte bara otur som gör att bollen inte sitter i nätet.
Själv måste jag säga att det känns fruktansvärt frustrerande uppleva detta på läktaren och jag tror att spelarna också lider. Vi vet ju alla vilken potential och vilket kunnande som finns i laget. Att det skall vara så svårt att sätta dit bollen blir därför än mer outhärdligt. Varenda gång jag ser något annat lag göra mål i Allsvenskan blir jag i det närmaste förbannad, eftersom jag vet att Blåvitt också har förmågan. Nog för att det vara nära att många gånger idag, men trenden är ändå att IFK Göteborg är för trubbiga framåt. Den rätta kylan och timingen saknas uppenbarligen. En matchvinnare måste stiga fram snart.
Bäst i Blåvitt var Jonas Henriksson och de allra flesta av Blåvitts målchanser hade sin upprinnelse på Jonas kant. Jag tror att vi hade vunnit dagens match om Jonas fått göra motsvarande dragningar från en anfallsposition. Han hade dyrkat upp Örgrytes mittlås förr eller senare.
Just nu är jag glad för att VM-uppehållet kommer snart så att IF Kamraterna får en ordentlig chans att fundera igenom sin vårsäsong och komma igen med nya krafter.
