Alltid Blåvitt avslöjar!
Efter knappt två månader har den landat. Vi berättar historien som Kamratgården försökte tysta ned.
Måndagen den 21 april spelade IFK Göteborg hemmamatch mot IF Elfsborg. Det gick inte riktigt som hemmapubliken ville och därför valde tränare Stefan Lundin att byta in giftige anfallaren Kabba Samura i den sjuttiosjätte minuten. Inte ens den unge Sierra Leone-medborgaren lyckades dock frälsa det blåvitrandiga laget. Det enda han lyckades med under sitt inhopp var att få till ett riktigt "kanonskott" lååångt över den norra kortsidan, vilket i jämförelse fick den mest missriktade Nisse-frisparken eller den genomsnittlige Kåmark-rensningen att se ut som skön fotbollskonst. Ärligt talat, så är det tveksamt om det någonsin avlossats ett skott som varit mer felriktat sedan Gamla Ullevi invigdes i början av förra seklet.
Enligt vad Alltid Blåvitt erfar har bollen nu äntligen landat. Anledningen till att det talats så tyst om saken, man skulle nästan kunna ta till så starka ord som att påstå att hela affären avsiktiktligt har mörkats av de inblandade, är intressant.
Vår anonyma källa hävdar att det var redan för två veckor sedan som bollen landade vid Polhemsplatsen, i centrala Göteborg.
- Jag hade då en praktikplats på sportredaktionen på en stor morgontidning, och satt vid ett skrivbord bara ett par meter ifrån platsen där bollen landade, berättar 21-årige "Henrik".
- Rakt framför en av de mer erfarna journalisterna damp den lite jordiga läderkulan ner. Den snuddade faktiskt vid hans huvud och vanställde nästan hans prydliga frisyr, vilket fick oss övriga i rummet att småfnissa lite, fortsätter han.
Det märks att vår källa, som vi träffar på ett centralt beläget café i Göteborg, är mycket nervös och efter drygt fem minuters samtal undrar han om det inte räcker så.
- Jag får verkligen inte säga något om det här, påtalar han upprepade gånger.
Genom att beställa in en flaska Smirnoff Ice åt honom, lyckas jag få den nervöse ynglingen att fortsätta att berätta vad han vet.
Tidningsledningen och de bestämmande på Kamratgården kom gemensamt överrens om att tysta ner hela saken, berättar han senare.
- Det var ju lite typiskt att det drabbade just den här journalisten, han har nämligen aldrig gillat Blåvitt. Det var just därför som folket på Kamratgården inte ville att det här skulle komma ut, de var rädda för att det i allmänhetens ögon skulle se ut som en planerad hämndaktion från den blåvita rörelsen som svar på journalistens skriverier om klubben i hans tipsspalt i den stora morgontidningen, förklarar en allt mer nervös "Henrik".
Även andra personer med koppling till den stora morgontidningen bekräftar "Henriks" berättelse. En av dem, som först starkt betonar vikten av att han får vara anonym, säger att den drabbade journalisten tog så illa vid sig att han direkt efter händelsen slet åt sig sin beiga rock, fräste något i stil med; "Jäkla skitförening, de har alltid trott att de kan bete sig hur som helst bara för att de lyckades vinna den där europacupen...", och därefter med raska steg lämnade rummet. Sedan dess har han inte synts till i den stora morgontidningens lokaler. Flera av de som vi pratat med säger att mycket tyder på att han flytt till något asiatiskt land, och de tror att han kommer att befinna sig där ytterligare några veckor.
- Men när han är tillbaka så skulle inte jag vilja vara blåvit. Han kommer garanterat att vilja hämnas den här händelsen, det skulle inte förvåna mig om han ägnar hela sin nästa spalt i morgontidningen åt att försöka förlöjliga IFK, avslutar "Henrik" innan vi tar i hand och går åt skiljda håll i mitten av den kända paradgatan.
Fotnot: Henrik är ett fingerat namn och heter i verkligheten något annat.
