Kenya - Sudan1 - 1
Skön seger mot HBK. IFK Göteborg - Halmstads BK 1-0
Det blev en välförtjänt seger med 1-0 för Blåvitt mot HBK. Första halvlek var jämn och utan skönspel men i andra halvlek tog Blåvitt kontroll över spelet.
Matcherna mot HBK brukar aldrig bli några klang och jubelföreställningar för Blåvitts del. Årets HBK har haft förfärligt svårt för att göra mål men samtidigt har de också visat sig vara svåra att besegra. Under VM-uppehållet har Halmstad dessutom gått över till en 4-5-1 uppställning vilket också talade för att det skulle kunna bli svårt att få hål på våra "vänner" från Halland.
Blåvitt började matchen med att sätta hög press på motståndarna men även om det inledningsvis gav HBK en del huvudbry så kom de in i sin spelrytm rätt snabbt. De var inte lika intresserade av att försöka föra spelet som IFK men även de satte bollhållaren under hård press och när de vann bollen så vände de på spelet väldigt kvickt och Ingelsten (bra i första halvlek) som var mittfältare när Blåvitt hade bollen kom snabbt i upp anfallsposition när HBK erövrade den.
De båda lagen tycktes vara bättre på att vinna bollen från motståndarna än att själv skapa något och på grund av detta skapades det väldigt få farligheter i första halvlek. Blåvitt hade svårt att omvandla ett större bollinnehav till farligheter och Halmstads snabba kontringsanfall avslutades ofta med ett skott från utanför straffområdet. Allt som oftast kom det något försvarsben i vägen för skotten vilket ledde till en handfull HBK-hörnor i första halvlek. Även om "Bengan" lyckades avstyra alla så kändes de ändå lite småfarliga eftersom HBK hela tiden satte honom under press.
Det var HBK som fick den första halvlekens sista och farligaste chans. I den 43:e minuten fick de en frispark rakt framifrån mål, lite utanför straffområdet. "Bengan" kunde dock boxa iväg Toumas skott.
Det var därmed mållöst i halvtid vilket också får sägas vara rättvist samt motiverat med tanke på avsaknaden av farligheter. Halmstad stressade oss bra men samtidigt måste Blåvitt röra sig mer och förflytta bollen snabbare för att kunna skapa något framåt. Det kändes ändå som om Halmstad hade valt en kraftödande taktik som krävde väldigt mycket av deras mittfält vilket gjorde att man kunde hoppas att de skulle tröttna lite i andra. I IFK så fanns det flera spelare som inte hade kommit in riktigt i matchen. Gustaf hade haft en väldigt tung halvlek och Sebastian Henriksson hade knappt synts till alls. Däremot var Sebastian Johansson pigg och backlinjen samt "Bengan" är ju nästan alltid bra.
Den andra halvlek liknade inledningsvis den första men efter dryga tio minuters spel så verkade HBK börja tappa lite av intensiteten i sitt försvarsspel och det gjorde att Blåvitt fick mer tid på sig. Därmed började det också skapas lägen framåt. I den 60:e minuten blir "Mini" knuffad i ryggen utanför straffområdet och IFK får ett frisparksläge liknande det som HBK hade i första halvlek.
Det blev Sandklef som tog hand om frisparken och bollen styrdes via muren, utanför Håkan Svenssons vänstra stolpe. En hörna är inte alltid så "bara", de kan ju även resultera i mål vilket nu var fallet. Själva hörnan var inte helt lyckad men via nickar av Risp och Sebastian Henriksson kom bollen ut till Jonas som lyfte in bollen i straffområdet mot Gustaf. Han gjorde precis vad han skulle, det vill säga vände om med bollen och tryckte till direkt. Bollen gick mellan benen på "Vigo" och 1-0 var ett faktum i 61:a minuten.
Direkt efter målet syntes det att Blåvitt fått en riktig kick. Offensiven förstärktes också av att Martin gjorde en efterlängtad comeback några minuter senare. Inget ont om övriga mittfältare men det är ingen av dem som kan matcha Martins passningsspel och blick för spelet. Han började direkt visa prov på sina kvaliteter och i den 67:e minuten samspelar han med Gustaf som frispelas på kanten. Gustafs inlägg är nära, nära att nå IFK:are fria framför mål vilket hade gett 2-0.
HBK överger nu sin 4-5-1 uppställning för att ta in en andra renodlad forward men de kommer ingenvart offensivt. Istället kan IFK gång på gång vinna bollen högt upp på plan och själva anfalla. Spelet ser nu riktigt bra ut med en säker målvakt och stabil backlinje, ett mittfält där "Mini" och "Zeb" vinner mycket boll, Jonas löper enormt längs högerkanten och Martin står för härliga passningar. Även på topp funkade det bättre eftersom målet medförde ett lyft i Gustafs spel.
Det var i det här skedet av matchen betydligt mycket närmare 2-0 än 1-1 men trots flera bra lägen för både Gustaf, Sebastian Henriksson med flera så kom ändå inte det matchavgörande andra målet. Det var ändå skönt för nerverna att vi fram tills övertiden slapp se IFK spela det "igelkottförsvar" som de senaste åren varit standard när det gällt att försvara knappa ledningar. I den 89:e minuten gjorde Blåvitt sitt andra byte, ut gick "Rosen" och in på topp kom Antonsson. Håller Mikael månne på att göra en omvänd Erlingmark? Tidigare i år har han ju fått pröva på mittfältet men det här måste ha varit premiären i anfallet.
Nu var det väl inte för sitt målskytte som han fick chansen på topp utan det rörde sig mer om att stressa HBK:s backlinje högt och det gjorde han bra under slutminuterna. Trots det så blev det ändå lite oroligt bakåt under övertiden. Efter att Blåvitt hade haft full kontroll över matchen efter ledningsmålet så kunde nu HBK skapa lite tryck men närmare en kvittering än ett långskott från Touma som Bengt kunde klistra kom de aldrig.
Därmed var tre nya poäng inkasserade och med tanke på spelet i andra halvlek kändes det helt välförtjänt. Första halvlek hade varit jämn men i hela andra halvlek hade Halmstad svårt att skapa något framåt och efter Blåvitts ledningsmål hade de inte mycket att säga till om spelmässigt. Det märks att HBK har problem med målskyttet och deras anfallare väger lite lätt vilket gör att de sällan får till några avslut inne i straffområdet.
Samtidigt så var återigen vår defensiv väldigt stark och när HBK ändå skapade något var Bengt med i målet. Mittfältet var sammantaget inte lika bra som backlinjen men det fick en fin balans när Martin kom in och tog en central position på mitten i andra halvlek. Sebastian Johansson tyckte jag gjorde ett väldigt starkt jobb idag och han vann väldigt mycket boll samtidigt som han höll ner antalet egna felpassningar. På topp hade "Rosen" idag mer av rollen som targetplayer medan Gustaf fram till målet verkade osäker på vad det var han skulle göra på plan.
En minusvariant idag måste publikstödet sägas vara. Först och främst så hade man ju gärna sett lite mer folk på plats och vi som var där borde kunna ge laget bättre stöd.