En svart dag. IFK Göteborg - Malmö FF 0-4

Saknas: Markeringen i försvaret, udden i anfallet och mittfältet som helhet. Belöning utlovas.

Lika bra att börja med det positiva och det går rätt snabbt. Först och främst var det roligt att se Wernersson på läktaren och det bara att hoppas att dagens insats av IFK inte stör hans rehabilitering. Det var också bra att två spelare fick tillfälle att göra allsvensk debut, Robert Karlsson och Jan Prochazka. Utöver det kan också nämnas att Blåvitt började matchen riktigt lovande. Men det spårade snart ur helt.

Jämfört med senaste matchen hade det skett en del förändringar i laget. Försvarsinsatsen i Helsingborg lämnade mycket i övrigt att önska så det var med tillfredsställelse man hälsade beskedet att Risp skulle göra comeback. På mittfältet kom "Erra" in laget medan Sebastian Johansson fick inleda på bänken.

Inledningsvis såg ändringarna ut att ge önskad effekt för det var Blåvitt som tog tag i matchen. Det kom därför som en fullständig chock när MFF gör mål i 11:e minuten på sitt första riktiga anfall. Risp trasslar till det för sig i en situation med Ijeh som kommer iväg med bollen och spelar till Yngvesson som kommer löpande framåt och får till ett bra skott som Bengt är chanslös på. När jag såg läget första gången och sedan på storbilden tyckte jag att Yngvesson var offside och jag kan inte säga att tv-bilderna fått mig att ändra åsikt.

Ett par minuter efter Malmös mål är IFK nära att kvittera när först Gustaf och sedan Rosenkvist kommer före Asper på en boll som spelas in i Malmös straffområde men det hela rinner ut i sanden som så många andra blåvita anfall. Istället kan Malmö minuter senare göra 2-0 på sitt andra anfall i matchen. Bollen spelas högt mot vänsterkanten där Erik Johansson ger Sandklef en knuff i ryggen och tar bollen. Han vänder om och slår ett inlägg som en omarkerad Ijeh möter med huvudet. Två mål på två anfall tyder på effektivitet men också på dåligt försvarsspel. Visst fanns det tveksamheter vid båda tillfällena men det skall inte behöva betyda att det sedan blir öppen gata för Malmö att göra mål när domaren inte blåser.

Efter det här målet tappade IFK sitt pigga spel från inledningen och det kom stundtals att se rent bedrövligt ut. Hela laget låg många meter från MFF:arna i försvarsarbetet och när Blåvitt vann bollen spelades den upp mot Gustaf och "Rosen" via höjdbollar centralt som Majstorovic tog hand om. Malmö behövde nu inte längre vara beroende av domarens välvilja för att skapa farligheter men närmare 3-0 än ett ribbskott kom de ej innan halvtid.

Underläge med två mål i paus med en riktigt dålig avslutning av halvleken. Backlinjen som man trodde skulle återfå sin stabilitet när alla var tillbaka var lika virrig som i Helsingborg. Mittfältsspelet försvann efter Malmös andra mål och det kändes som alla låg så centralt på plan i försvarsarbetet att det fanns stora ytor för Malmö på kanterna. På topp var det otacksamt eftersom majoriteten av bollarna som de fick att arbeta med var höjdbollar från försvaret som de fick möta felvända och hårt uppvaktade av MFF:s backlinje. Det skall dock sägas att anfallarna inte fick så mycket uträttat även när bollarna var av bättre kvalitet.

För att ha någon chans att vända matchen behövdes ett tidigt mål i andra halvlek. Det kom också, men det var Malmö som gjorde även det. Långt nere på egen planhalva slår Jonas en idiotboll rakt på närmaste MFF:are och Yngvesson kan sedan spela bollen till Ijeh som helt frispelad sätter 3-0. Efter det här gör Blåvitt ändringar, först kommer Robert Karlsson in och lite senare även Sebastian Johansson samt Jan Prochazka. Blåvitt går också över till 3-5-2 i samband med att Risp går ut. Fredrik stod inte att känna igen i den här matchen och det kanske var en för tidig comeback från hans sida men fullt förståeligt att Lundin ville ha honom på plan med tanke på senaste matchen. Bytena får lite fart på Blåvitt som nu har bollen klart mest men Malmö har inget emot att backa hem lite och satsa på kontringar.

Båda lagen skapar nu lägen men det måste sägas att Malmös anfall är farligare. Blåvitts försvar får aldrig grepp på Ijeh eller Yngvesson som båda är mycket bra och det hjälper ju förstås inte att man hela tiden ger dem enorma ytor. Det är främst Ijeh som står för avsluten och han tvingar Bengt till flera räddningar och har också en frispark i stolpen efter en skådespelarinsats av Yngvesson. I Blåvitt tycks oviljan att gå på skott vara oerhört stor och när man väl skjuter är avsluten så dåliga att man förstår varför de tvekade. Debutanten Robert Karlsson skall dock ha plus för att han verkligen försökte utmana och komma fram till mål men tyvärr fick inte heller han in bollen.

Med tanke på matchbilden med ett trubbigt Blåvitt med mycket boll och ett Malmö som är sylvassa i anfall så kommer inte 0-4 som en chock. Erik Johansson drar Sandklef och avancerar framåt och sätter en yttersida vackert i mål. Minuterna efter detta kapar Sebastian Johansson Yngvesson så rejält att han drar på sig rött kort direkt vilket inte var orimligt även om domaren valde att fria helt i andra situationer där kort kunde visats. Blåvitt skapar en del lägen i slutet men matchen är avgjord sedan länge och att skotten går utanför mål även när de tas långt inne i straffområdet känns helt logiskt.

Malmö visade en spets framför mål som vi bara kunde drömma om. Av Malmös totalt tolv skott gick fyra i mål och man hade dessutom skott i både stolpe och ribba. Blåvitt hade lika många skott som Malmö men endast fyra gick på mål och inget av dessa var av sådan kaliber att Asper behövde oroa sig nämnvärt.

Skillnaden var inte bara effektivitet framför mål utan också att Malmö såg till att inte ställa till det för sig i det egna försvarsspelet likt Blåvitt. Jag kunde bara notera ett tillfälle då de slarvade rejält, Majstorovic nickade snett bakåt och Gustaf kunde nå bollen men på hans inspel missade "Erra" ett bra läge. Även på mittfältet fungerade Malmös spel bättre, Erik Johansson och Elanga höll kanterna samtidigt som Mattisson och Nielsen kunde vinna det mesta centralt.

Förlust med fyra mål på hemmaplan, när hände det senast? Bengt kunde inte göra mycket på målen men annars är det underkänt rakt över linjen för alla lagdelar. Backlinjen var minst lika ihålig som mot Helsingborg. Mittfältet var svagt bakåt och trubbigt framåt och anfallet var helt tandlöst framför mål även om Robert visade att han kan vara aktuellt för startelvan inom kort.

Några saker tror jag måste ske för att spelet skall komma på spåren igen. Backlinjen behöver en helt återställd Risp och/eller Antonsson. Ytterbackarna, särskilt Sandklef, får nöta på det defensiva arbetet. På mittfältets vänsterkant fungerar inte "Erra" tillräckligt bra för tillfället och centralt blir det för trögt med både Sebastian Henriksson och Martin. Sebastian Johansson får nog gå in här efter avstängningen för att jaga livet ur motståndarna centralt. Anfallet känns uddlöst men behöver också bättre understöd. Robert Karlsson visade att han är ett alternativ för startelvan redan nu. Sedan får alla spelare visa mycket mer vilja och hunger snarast annars blir även den här säsongen ett trist minne.

0 kommentarer