Gästkrönika: Kämpa, kämpa för, kämpa för tröjorna
Patric Carlsson reflekterar efter den senaste tidens förluster.
0-7 på de senaste två allsvenska matcherna. Inget eget gjort mål på de tre senaste matcherna trots spel med 2 man mer i två förlängningar och en god bit av den andra halvleken. Förlust på straffar i en viktig slutspelsmatch i en cupturnering. 4 nyckelspelare som inte tycks villiga att skriva på nya kontrakt. Banderoller mot spelartruppen, negativa spekulationer i tidningarna, ledare vädjar i diverse medier om förståelse och sympati. Ska vi ge upp nu?
Nej, det ska vi självklart inte. Nu är det bara att börja om från början. Glöm SM-guldet. Fokusera på en match i taget – precis som när Lundin tog över den där sommardagen mot Kalmar. Byt ut ramsan ”Kämpa, kämpa för, kämpa för SM-Guld” mot ”Kämpa, kämpa för, kämpa för tröjorna” och låt spelarna en och en – men givetvis ändå som ett kollektiv – visa att man vill och kan spela i vår älskade blåvitrandiga dress. Ge ”de fyra” en vecka på sig att skriva på. Vill de inte det så lägg undan kontrakten och ta upp frågan efter säsongen.
Strunta i 4-4-2 för den här säsongen, eller åtminstone tillfälligt. Dra ner ytterligare en man på mittfältet. Formera backlinje som vanligt men spela med ett rakt mittfält med fyra man, också det som vanligt. Ge Martin Ericsson eller Rosenkvist en helt fri roll på mittfältet att gå ner och möta boll och vara med uppe i anfallet och dirigera den avgörande passningen. Låt ytterbackarna gå framåt, men täck då genast upp med en av de två inre mittfältarna på den tomma luckan. Låt Gustav Andersson eller – varför inte – Robert Karlsson spela som ensam anfallare. Slå upp bollen om det krävs mot någon, spela enkelt. Den här formationen har vi idag bäst material för. Ingen spelare blir oersättlig. Satsa på kantspel och fasta situationer.
Ska vi sparka Lundin? Eller kanske rent av andretränare Olsson? Ja, det finns fiaskoklubbar som gör så för att få snabba resultat. Det kanske inte alltid är fel, men så länge Lundin har spelarnas förtroende så måste väl han ha supportrarnas också? För ärligt talat – är det tränaren eller spelarna som brister? Har Lundén blivit en sån succé i Elfsborg? River Steinar Pedersen ner applåder i Tippeligan? Är Patric Andersson målkung i Solna? Detta är spelare som Lundin använt mer eller mindre frekvent under sina år som tränare i IFK – och som varit skickliga kuggar i det blåvita maskineriet på ett eller annat sätt. Han får ut mer av spelarna i organisationen än de är skickliga individuellt.
IFK har idag inte material för att vara en toppklubb. Det kan gå fort om ungdomarna Prochazka, Karlsson, Ericsson och Risp utvecklas och ”tar steget”. Det kan också dröja länge om spelare som Erlingmark, Bengt Andersson och Gustaf Andersson av olika skäl försvinner från startelvan.
Ge spelare och ledare lugn och ro. Låt oss utvärdera efter säsongen. Vi är på intet sätt på väg ner i samma svacka som det riktigt mörka 1998. Protestmöten, banderoller och burop är olika sätt att visa att man bryr sig, men de är ganska destruktiva. Gå på matcherna är ett positivt sätt att visa att man bryr sig. Att sjunga för full hals är att visa att man bryr sig. Att applådera när dribblingar, passningar och skott går hem är att bry sig.
Diskutera gärna krönikan på Alltid Blåvitts forum.
